Swedish Zombie

Hjälp sökes: e-boksrecensent till Swedish Zombie

2012-02-28T01:09:00.003+01:00

Hej på er.

Sedan jag startade Swedish Zombie för ett år sedan har mycket hänt. Vad som började på kul har vuxit. Nu behöver jag hjälp.Swedish Zombie drivs utan vinstintresse, tvärtom kostar det mig pengar, så den jag söker bör ha inkomst sedan tidigare.

Vad jag erbjuder den som brinner för zombier:

- En plats att göra sin röst hörd på en liten blogg med en stor framtid där du blir en del av den.
- Stor tillgång till heta titlar i genren, både gamla och nya (som e-bok)
- Stora möjligheter att göra annat kul. På kort tid har Swedish Zombie gått från att vara en anonym liten skitblogg i Sverige till att bli en blogg författare söker sig till.
- Dörren är öppen hos de flesta amerikanska och engelska författare.
- Stora möjligheter att påverka. Jag söker en entusiast som skriver bra, men som också vill saker. Jag är öppen för alla idéer om jag litar på någon.
-Du och jag kommer bli experter på tiltlar från Permuted Press och andra förlag.

Vad får du då? Ingenting. Förutom att du är med från starten. Jag badar i zombieböcker i e-boksformat. Mycket är bra. Och vill du ibland skriva om annan skräck är det helt okej. Men det blir vad vi gör det till. Det kan bli stort.

I sammanfattning: Jag är en surgubbe som söker en annan likasinnad, och tillsammans kan vi skapa världsherravälde. Är det dig jag söker?

ZOMBIE CHAT WITH URSULA K. RAPHAEL A.K.A ASTRADAEMON — AUTHOR AND BOOK REVIEWER AT ZOMBIEPHILES.COM

2012-02-27T10:23:00.000+01:00

Ursula aka AstraDaemon

” Ursula KRaphael is the real name behind the horror alias AstraDaemon at TheZombiephiles. She had many adventures in various locations before settling nearGrand Rapids, MI. When she isn't writing about the undead, this homeschoolingmama reviews additional genres at a few other sites, spends time on severalhobbies, and constantly updates her preparations for any possible apocalypticevent. She has no plans for a writing career, but decided to see how the otherhalf lives. The Survivor is the first story that she bothered to finish, and itmay very well be her only one.”

From Ursula KRaphael's Author Page on Amazon

SwedishZombie: HiUrsula! You are known as book reviewer on Zombiephiles.com,but have recently tried what it's like on the other side, by publishing the short story The Survivor. We can without exaggeration say that you spent a lot of interest and time with the zombie genre?

Ursula K. Raphael: I’ve alwaysbeen a fan of horror in general, but I developed an obsession for zombies whenI was in college. I was losing interest in the well-known authors like StephenKing, and I had no interest in romance-horror authors like Anne Rice, so I waslooking for another horror outlet. At first, it was just the Romero movies, anda few others, but then I stumbled upon Permuted Press novels in a bookstore.Once I realized that people were writing zombie stories, I tried to read everysingle zombie book that came out. I was happy when other small publishers likeTwisted Library, Severed Press and May December Publications (just to name afew) joined the ranks of the undead.

Swedish Zombie: You keep a high pace in reading and then write reviews. What is it about zombies that allowyou to read book after book without gettingbored?

Ursula K. Raphael: I have avivid imagination, and there are dozens of great zombie authors out there - youjust need to go to the message boards and get recommendations from other zombiefans. Mainstream media still hasn’t caught on to the evolution of zombies inliterature, so some people incorrectly assume the stories are like the movies.However, there are many books I read that I don’t write reviews for...I onlywrite reviews for the ones I really want other people to read too.

Swedish Zombie: Can you remember which one was the first zombie book you read and how long ago that was?

Ursula K. Raphael: I don’t knowwhat the exact first one was, but the first few include Dead Sea by Brian Keene, Dying to Live by Kim Paffenroth & Down TheRoad by Bowie Ibarra. I think the first zombie review I wrote was for theZombie Survival Guide by Max Brooks in 2004.

Swedish Zombie: When you read a zombie story, what are you looking for? What things can make you really happy and result in a cheering review?

Ursula K. Raphael: I am alwayslooking for some element that makes the story stand out from the others thatI’ve read. It can be something about the characters, the setting or the type ofzombies...sometimes it can be the writing format and the author’s style. I likeauthors who aren’t afraid to kill off main characters; I like the stories thatinclude all kinds of people, and not just some survival expert. It makes itmore realistic if the characters are just regular people. I love the authorswho create zombies with new features, instead of just the shamblers. Lately,I’ve been enjoying the stories with unique locations.

Swedish Zombie: And on the contrary,what do not you like? What should a writer do to really annoy you?

Ursula K. Raphael: Write anothersurvival guide...or write another journal, if you want to piss me off. Ha ha. Iam so sick of seeing those formats! Enough already! Write something that hasn’tbeen done like a zombie survival guide for children that is realistic or stayaway from that format. Journals just aren’t believable anymore...who is goingto be able to hang on to a laptop during an outbreak AND keep it charged up?Who keeps an actual pen and paper journal these days? (I do!) But, most peopleuse electronic gadgets for everything, and I don’t see those being handy in anapocalypse with no electricity. What are the chances that someone is going tostart keeping a journal on the same day that a zombie tries to eat theirneighbour?

Swedish Zombie: Can you name a few authors and books from the recent years of production that you think are particularly good and that we should keep our eyes on?

Ursula K. Raphael: Valley of theDead by Kim Paffenroth is about what happened to Dante during his exile thatinspired Inferno. Dead Sea by Brian Keene wasthe most depressing ending to date. Down The Road: On The Last Day by BowieIbarra had the most awesome revenge scene since the Count of Monte Cristo.Patrick D’Orazio’s Dark Trilogy is an amazing series. Eye Witness Zombie is oneof the best zombie anthologies that I’ve read. Rhiannon Frater, Suzanne Robband Tonia Brown are some ladies giving the guys a run for their money in thezombie genre. Armand Rosamilia writes zombie stories about the dead raping theliving - how messed up is THAT?! Dozens and dozens of authors that haveexpanded the genre in all directions...but you have to look online and youcan’t depend on best-seller lists that cater to the mainstream.

Swedish Zombie: Is there anythingyou miss in the genre? Something that you think the authors need to get better onor start doing in their stories?

Ursula K. Raphael: I’d like tosee a story with a bad-ass mother and her children. I’m so sick of the moms instories getting their little kids killed by crying and acting hysterical. Ifthe guy next door can become a fearless leader in a zombie outbreak, why can’ta mom go all Mad Max on some zombies?!

SwedishZombie: In Sweden, so far, the eBook has not beenthe same success as in the United States. How do you look uponthe development of e.g. Amazon Kindle where self-publishing hasexploded?

Ursula K. Raphael: A lot ofpeople complain that there is too much crap being published...crap from peoplewho don’t think they need an editor...and it’s true. I’m referring tofull-length novels as opposed to short stories regarding the need for properediting. But, I think e-publishing is great way to get those short stories outthere. These days, many people are too busy to read an entire book, so they arelooking for novellas or flash fiction, and self-publishing serves that demand.Also, many publishers are finding their new authors by looking atself-published stories.

More info on THE SURVIVOR at Amazon

Swedish Zombie: What was it that prompted you to write your own story? Was it an urge to show how it should be done?

Ursula K. Raphael: I was sick ofauthors asking me, “When are you writing your own story?” I decided toself-publish when I realized that there might be a conflict of interest if Isigned with a specific publisher. My story is a fart in the wind compared tothe fantastic work I’ve read over the years, so I definitely wasn’t trying toset an example. I did want to give authors that I’ve reviewed the chance to turnthe tables on me. I have a greater appreciation for all the technical crap thatauthors go through with the e-publishing process.

Swedish Zombie: The men in The Survivor is really bastards. It is no cozy catastrophe you describe. Is it wrong to say that you are a little misanthropic?

Ursula K. Raphael: *gets mydictionary out and looks up “misanthropic”* Hmmm...I don’t hate mankind, and Idon’t like people who try to make others feel bad for being human, but theworld is really a sick place on so many levels - and that’s with all the rules,laws and social mores that we have in place right now. Can you imagine how muchworse it would get if those laws suddenly became null and void? I also thinkreaders have their limits...male characters can get away with a lot of evilthings, but if a female character killed a child, there would be an uproar. Iknow - I’ve seen it happen.

Swedish Zombie: Your zombies are interesting. At times, they resemble existing predators. What did you think about these monsters as you created your own?

Ursula K. Raphael: I think it’ssafe to say that the zombies are not the worst monsters in my story. In fact,I’ve taken to calling The Survivor a post-apocalyptic tale rather than a zombiestory because the zombies are mostly background characters. Without giving awayany spoilers, my main character - the female survivor - has a unique way oflooking at everyone and everything because of her unusual circumstances. Iguess I wanted my readers to ask themselves, what really makes a monster? Is itsimply being different, or killing without guilt? If you kill in order tosurvive, are you a monster or are you a survivor? Some would say that there areseveral types of killers in my story, but are any of them really monsters? Iguess that is the biggest debate about zombies: are they really monsters, orjust the poor bastards that got infected?

Swedish Zombie: Was this a one time thing, or maybe we can expect more stories from you?

Ursula K. Raphael: I stillprefer reading and reviewing to writing my own stories, but after I releasedThe Survivor, I had a lot of people ask me to write something else. I’m currentlyworking on converting some entries from my dream journal into a collection ofshort stories. Despite having insomnia for years, I do manage to get some sleeponce in a while, and I have had some very bizarre dreams. I have no idea whatgenre the anthology will fall under. As long as people are willing to read myattempts at writing, I suppose I will give them something.

Swedish Zombie: Thanks for the chat, Ursula! I look forward to more reviews and good recommendations from you on Zombiephiles!

Ursula K. Raphael: I highlyrecommend that people check out www. Zombiephiles.com ... Rob Bono akaZombiephile is the one who talked me into writing for The Zombiephiles asAstraDaemon, and it’s really been a great experience. Thank you so much for theinterview!

http://www.zombiephiles.com/

CAROLINE L. JENSEN: PLOCK, PLOCK

2012-02-26T07:20:00.000+01:00

| RECENSIONER | NOVELLER | SKRÄCK |

Tillhör du dem som tycker det är äckligt med seriemördaresom brässerar frontallober eller zombier som smaskar i sig tarmar och andrainälvor? Då vill jag utfärda en varning. Det är rena barnleken mot vad CarolineL. Jensen har hittat på.

Harry Magnusson är en alldeles vanlig man. Eller rättaresagt, han var en alldeles vanlig man.Harry är frånskild och ensam. Han träffar sällan eller aldrig sin dotter. Haringa vänner eller djupare kontakt med någon på sin arbetsplats. Så här funderarhan själv:

”Jag spelar ingenroll, tänkte Harry Magnusson. Jag skulle faktiskt kunna försvinna nu, justprecis nu, och ingen skulle bry sig särskilt mycket om att det hände.”

Och sedan händer detta:

”Han satt ute påbalkongen en sen sommarkväll och lyssnade till en konsert som hölls inne iparken, när han slängde en blick ner på sina bara fötter och bestämde sig föratt det var dags att klippa tånaglarna.”

Det här är en ruskigt bra novell om ensamhet ochtvångssyndrom. Jensen skriver flyhänt och roligt och lurar omärkt läsaren medned i avgrunden. Sedan är det för sent. Just det lite smått humoristiska i denhär novellen förstärker det sorgliga och det hemska och det äckliga. Det ärhelt enkelt väldigt skickligt. När den ensamme Harry faktiskt träffar enkvinna som visar intresse för honom vill man både ryta åt honom att förfan plocka undan du-vet-vad, alternativt själv plocka fram den välbehövligaskämskudden.

Jensens förmåga att här föra in skräcken i en helt vanligmänniskas liv i en helt vanlig liten stad, påminner om en väldigt berömdamerikansk skräckförfattare som gjort sig ett namn genom att mästerligt göra justdet. Plock, plock visar att CarolineL. Jensen är på väg åt precis rätt håll.

Köp hos ADLIBRIS eller BOKUS

ARMAND ROSAMILIA: DARLENE BOBICH: ZOMBIE KILLER

2012-02-26T01:33:00.003+01:00

| RECENSIONER | KORTROMANER | ZOMBIER |

Det råder ingen tvekan om att författaren tycker väldigtmycket om sin hjältinna, Darlene Bobich, men trots det utsätter han henne fören hel del grymheter i den här kortromanen, som är en prequel till boken Dying Days. Här får vi ta del av dehändelser som drabbar Darlene under inledningen av postapokalypsen. Redan påbokens första sida tvingas hon skjuta sin egen pappa, och efter det fortsätterdet gå utför.

Rosamilia saktar aldrig ned tempot och låter varken läsareneller Darlene att hämta andan mellan actionscenerna. Beväpnad med en DesertEagle beger sig Darlene ut i det kaos som ersatt den förra världsordningen. Närhon mot bättre vetande visar en grupp människor tillit, för att få sova en natti trygghet, hamnar hon ur askan i elden. Ett gäng sluskar som barrikaderat siginne på en nattklubb, roar sig kungligt med en grupp maktlösa kvinnor. Och inteheller Darlene Bobich slipper undan misshandel och våldtäkt.

Det här är en hårdkokt berättelse. Författaren skildrarskickligt en postapokalyptisk värld, där ensam är stark. Det är lätt att tyckaom huvudpersonen och det höga tempot gör att det aldrig blir tråkigt. Förvissobrister det stundvis i realism. Till exempel skakar vår hjältinna av sigmisshandel och övergrepp på ett sätt som nog inte är riktigt verkligt. Men dethär är inte heller i alla avseenden ett realistiskt drama. Det är actionbetonatoch man kan lätt föreställa sig det här som film.

Darlene möter andra grupper med överlevande och texteninnehåller flera små berättelser i berättelsen. Den kanske allra bästa är närhon möter en man och inleder en slags desperat kärlekshistoria som slutar i ondbråd död. Här får skildringen också ett större psykologiskt djup. Flera avkapitlen har tidigare publicerats som fristående noveller och det märks, på ettpositivt sätt. Det är nog en av anledningarna till att det hela tiden ärspännande. När ett drama är avslutat tar nästa vid. Boken slutar lite abrupt,men eftersom det är en prequel är det bara att fortsätta med Dying Days. Det är nog det bästa sättetatt läsa de här två böckerna på.

Armand Rosamiliaär en av de intressantare författarna i den hårdkokta delen av zombiegrenren. Gillardu en postapokalyps befolkad av skurkar, hungriga zombier och starka kvinnorsom inte tvekar att ge igen genom att tömma magasinet i klåfingriga snuskhumrarär det här verkligen något jag rekommenderar.

Zombierea hos Permuted Press

2012-02-25T13:17:00.000+01:00

Amerikanska indieförlaget PERMUTED PRESS freakade loss under december 2011 och delade ut tiotusentals gratis e-böcker. Deras strävan efter världsherravälde går vidare och nu säljer de 8 utvalda titlar för endast 99 cent/styck fram till 15 mars 2012. Ett bra tillfälle för den som ännu inte upptäckt PERMUTED PRESS och alla andra att fylla på läs- eller surfplattan med lite apokalyptiskt stök.

OBS! Som påpekats i kommentarerna har t.ex. Amazon ännu inte sänkt priset. På http://www.smashwords.com/ finns de för 99 cent. Jag hojtar till när Amazon ändrat priset. Tack till Anonym som uppmärksammade det här.

De utvalda titlarna är (länkar till Smashwords):

C. DULANEY: ROADS LESS TRAVELLED. THE PLAN
BRIAN P. EASTON: AUTOBIOGRAPHY OF A WEREWOLF HUNTER
ELOISE J. KNAPP: THE UNDEAD SITUATION
TIMOTHY W. LONG: AMONG THE LIVING
IAIN MCKINNON: DOMAIN OF THE DEAD
BRYON MORRIGAN: THE DESERT
D.L. SNELL: ROSES OF BLOOD ON BARBWIRE VINES
TODD SPRAGUE: NEW ZED ORDER: SURVIVE

LÄR DIG SKRÄCKSMINKNING: SVENSKPRODUCERAD APP FÖR ANDROID (SKRÄCKSMINK/HORROR MAKE-UP)

2012-02-24T19:26:00.000+01:00

Tre killar med för mycket fritid har knåpat ihop en app för android med namnet Skräcksmink (Horror make-up) som ser riktigt bra ut. Eftersom de haft den goda smaken att inkludera zombier i menyn ska vi ta ett snack med kodaren Patrik, och även visa några bilder. De här kreativa killarna har gott om tips till dig som planerar inför nästa zombiewalk, Halloween eller bara vill pigga upp en kommande tillställning. Och den är gratis att ladda ned!

Hur kom ni på idéen till den här appen?

Pierre och Anton planerade att göra en smink-DVD till Halloween. Den utgår från att den som tittar aldrig har sminkat förut och den talar även om hur du får tag på eller tillverkar det du behöver för att göra dessa sminkningar.

Jag som redan gjort några appar tyckte att vi kunde släppa den som app först, dels som reklam för kommande DVD och dels för att det inte fanns några bra appar för horror makeup.

Själva riktlinjerna drog vi upp på en bowlinghall i Borås i augusti i fjol. Planen var att släppa den till Halloween och om jag minns rätt så la vi ut den den 31 oktober, vilket var lite sent. Vi räknar dock med ett större intresse vid årets Halloween.

Vad tycker du skiljer den från andra, liknande appar?

Kvalitén och enkeltheten! Det skall vara lätt att göra det vi gör. Detta är en smink-app som verkligen börjar från början och som inte kräver någon förkunskap. När del två kommer som handlar om hur du gör materialet själv (det mesta av det) till samtliga sminkar i denna app har vi en serie som inte finns samlad någon annanstans.

Vi berättar också om vad som kan gå fel och hur man rättar till det, man måste inte alltid börja om från början. Detta är något som många andra sminkörer inte ens nämner.

Det finns massor av klipp och information på internet men det är en salig röra där ute och tipsen är inte alla gånger helt korrekta.

Att verkligen lära ut en sak från grunden är något som Anton har lång erfarenhet av via ungdomsteaterna och Studieförbundet Vuxenskolan, även om det inte var skräcksminkning han lärde ut.

Sedan är inte appen begränsad till bara en app utan vi håller på med att länka samman den med vår webbplats www.sawati.com. Den senaste versionen av appen innehåller en funktion som gör det enkelt att skicka in sin egen bild och text för publicering på hemsidan. Arbetet med hemsidan har dock inte kommit så långt ännu.

Berätta lite om själva arbetet vad gäller smink, foto, kodning.

Pierre och Anton har några fotoprojekt på gång som kräver snabb Zombiesminkning. Denna träning ledde till planerna på en DVD då många som går på Halloweenfester hela tiden försöker överträffa varandra. Vi tänkte att efterfrågan på denna DVD borde ge en viss inkomst.

Vi började filma samtidigt som vi tog bilder, men då bilderna krävde mer ljus än filmkameran var det bara att inse att det krävdes en separat sminkning endast för stillbilder om fotograf Kulturelle Anton skulle bli nöjd.

Pierre som sminkat har erfarenheter från motivlack erkänner villigt att en liten misslyckad sminkning kan ordnas med mera blod. All test och provsminkning han gjort och den erfarenhet han fått genom att hitta på lösningar för att snabbt sminka Zombies har gett sminkappen många tips.

Arbetet med att få till steg för steg text och bilder anpassade för olika sorters telefoner var inte lika lätt som vi först trodde och vi ville heller inte göra texten allt för lång.
Detta gjorde att vi i stort sett fick göra om allt vi gjort för att få bättre bilder och verkligen bara de bilder som behövdes för att visa steg för steg och lite partytrick. Trots att vi minskat bilderna så de är av god internetstorlek blir appen över 10 MB.

När det gäller kodningen så ville jag göra något generellt som är lätt att återanvända i liknande appar, alltså i appar som är uppbyggda på ett liknande sätt. Tanken är att släppa fler appar, både inom detta tema men även helt andra, mer ”normala”.

Brännskador & zombier är ju mysigt. Hur är era egna förhållanden till de här sakerna?

Både Pierre och Anton tycker om att kolla på skräckfilmer, både nya och klassiker. Planer finns att göra en egen film när de fått ihop tillräckligt med intresserade och tid över.

Många filmer slarvar med blod och smink och det ser inte ”äkta ut”. Pierres expriment med egen blodtillverkning och sår har gjort att han genast känner igen om det är bra fejkblod eller dåligt. Han erkänner att det har gjort det svårare för honom att njuta av filmerna.

Pierre har experimenterat med brännskador som bubblar och även blandat in levande vita små maskar i såren för att göra dem än mer smaskigare. Om den kommande materialappen blir populär finns det en möjlighet att det kommer en fortsättning.

Anton har ett förlutet i Hudiksvalls Ungdoms Teater där hans kunskaper om smink och film en gång började (1990-2009), även där var det poplärt med zombie och skräck.

För egen del kan jag nämna att när jag började koda så var den första kursen den om skärsår. Den gjorde mig så knäsvag och illamående att jag ersatte bilderna med några trevliga semesterbilder. Men höstens utveckling härdade mig så nu tål även jag innehållet.

Mer info finns på:

sawati.com

Appen kan laddas ned gratis på:

market.android.com

Planerade impulsköp: Zombier på gayklubb, zombier i en ubåt och lite annat smått och gott

2012-02-24T01:00:00.000+01:00

Om det finns någonting som planerade impulsköp så har jag nu i alla fall genomfört några stycken. Aguirres bok och Roux senaste har jag spanat på ett tag nu. McKinneys nysläppta novellsamling är inte zombie, men gubben kan säkert skriva annat också. Gunnells berättelse om ett utbrott av zombiesmitta på en gayklubb och Robbs om en liknande händelse nere i en ubåt kändes också givna. Så det blev alltså:

Ann Aguirre: Enclave
Mark Allan Gunnells: Asylum
Joe McKinney: The Red Empire and Other Stories
Suzanne Robb: Z-Boat
Madeleine Roux: Sadie Walker is Stranded

I BREVLÅDAN: ZOMBIER OCH FANTASYSKRÄCK FRÅN MARK E. ROGERS

2012-02-23T15:10:00.001+01:00

Med posten i dag kom någonting riktigt roligt. Ett paket från författaren Mark E. Rogers som innehöll hans zombieroman THE DEAD, men även två andra titlar som jag inte kände till. ZORACHUS som på Goodreads beskrivs som mörk, heroisk fantasy och YARK, även den något slags fantasy, dessutom med illustrationer av författaren. THE DEAD borde jag ha bloggat om för länge sedan. Nu ska jag ta itu med det a.s.a.p. och såklart även läsa och skriva om de två andra böckerna. Det blir kul med lite variation på bloggen!

URSULA K. RAPHAEL: THE SURVIVOR

2012-02-22T18:02:00.001+01:00

| RECENSIONER | NOVELLER |ZOMBIER |

Raphael tar ossmed under en svältande kvinnas desperata sökande efter föda i ettpostapokalyptiskt landskap. Huvudpersonen förblir anonym, men vi får ledtrådar.Till exempel har hon varit mor. Världen efter katastrofen är grym och utan nåd.Endast de egoistiska och starka äter sig mätta. När vi möter kvinnan i den härberättelsen livnär hon sig på katter, tidigare husdjur med klockor i halsbandkring halsen, som gör dem enkla att finna. Människorna är uppdelade i tre läger: Survivors, Sadists och Them. Överallt lurar hungriga zombier,offer för en namnlös smitta. Men det största hotet utgörs av de män somutnyttjar apokalypsen för att frossa i våldtäkter och övergrepp. Kvinnan inovellen håller sig försiktigt i utkanten och lever på rester eller husdjur.Men hungern växer och hon tvingas att börja ta större risker.

Författarens språk är rakt på sak och ganska rått. Det härär ingen vacker saga. Bilden av mänskligheten som tecknas är dyster. Det är enmansgrisarnas värld, där den bestämmer som visar störst kallblodighet och intetvekar att krama avtryckaren. Texten är helt renons på hopp, även om läsarenmot slutet får frossa i rättmätig vrede och våld. Zombierna är småinnovationer. De beskrivs med rovdjurs beteenden när de jagar, vilket gör denkorta texten ännu mer suggestiv och spännande. Ursula K. Raphael, även känd som bokrecensent på Zombiephiles under pseudonymen AstraDaemon, visar att hon kan skrivasjälv och ger oss en berättelse som vänder ut och in på definitionerna ochställer den klassiska frågan: vem är egentligen monstret här? Jag hyser stora förhoppningarom författaren snart återvänder till sin våldsamma zombiedystopi i längreformat eller med fler noveller.

* * *

Raphael takes us with during a starving woman'sdesperate search for food in a post-apocalyptic landscape. The maincharacter remains anonymous, butwe get hints. For instance, shewas a mother once. The world after the disaster are cruel and without mercy. Only the selfish and the strongeat their fill. Whenwe meet the woman in this storyshe feeds on cats,former pets with bells in their collars,which make them easy to find. People are divided into three groups: Survivors, Sadists and Them.Everywhere hungry zombies lurk, victims of an unnamed disease. But thegreatest threats are the men whouse the apocalypse to revel in rape and abuse.The woman in this story keeps moving cautiously in the outskirts, living on remnants or pets. But her hunger is growing and she is forced to start taking greater risks.

Theauthor's language is straightforwardand quite raw. This is not a pretty story.The image of humanity that characterized is bleak. It is a chauvinist's world, where it determines who show thegreatest cruelty, and will nothesitate to pull the trigger. Thetext is completely devoid ofhope, even if the reader towards the end may revelin righteous anger and violence. The zombies are somewhat innovations. They are described by predator behaviorswhen they hunt, making the short text evenmore suggestive and thrilling.Ursula K. Raphael,also known as an book reviewer on Zombiephiles underthe pseudonym AstraDaemon,shows that she herself can write,and gives us a story that turns the definitions inside out and state theclassic question: who is really the monster here? Ihave great hopes that the author soon returns to her greatzombie dystopia inlonger format or with more shortstories.

Swedish Zombie gästbloggar hos MYSKOTEKET

2012-02-21T16:47:00.000+01:00

| GÄSTBLOGGANDE |

I dag har jag den stora äran att få hälsa på hos MYSKOTEKET! Deras zombieexpert Tomb har inlett ett projekt för att förbereda landets befolkning på den kommande zombieapokalypsen. Och för att göra läget aningen mer förvirrat har han nu gett mig fria händer i inlägget ATT ÖVERLEVA ZOMBIEAPOKALYPSEN MED STIL som du kan läsa här:

www.myskoteket.se/stil-zombieapokalypsen

Tack för att jag fick gå bärsärk hos er, Tomb!

UTLOTTNING: 2 EX AV ISAAC MARIONS ROMAN VARMA KROPPAR

2012-02-20T14:28:00.000+01:00

| UTLOTTNINGAR |

Vill du också läsa zombiegenens eget Romeo & Julia-drama kryddat med hjärnsmaskande? Jag har två ex från Mix Förlag att lotta ut!

Vi kör de beprövade & enkla reglerna:

1. Maila infosnabelaswedishzombie.com och märk mailet "R" så har du en lott i dragningen 29/2.

2. Skicka med en länk där du bloggat eller twittrat eller skrivit om tävlingen på Facebook, så har du två lotter. Andra påhitt fungerar också.

Lotteriet utförs på förmiddagen onsdag 29/2 2012 och vinnarna meddelas på bloggen. Lycka till!

INTERVJU: KRISTOFFER LEANDOER JUST NU AKTUELL MED ÖVERSÄTTNINGEN AV VARMA KROPPAR

2012-02-19T11:57:00.001+01:00

Författaren och översättaren Kristoffer Leandoer Foto: Jonatan Håstad

Swedish Zombie:Hej Kristoffer! Det är riktigt kul att få ha med dig här på bloggen. Du äraktuell med din översättning av Isaac Marions roman Warm Bodies (Varma kroppar) som precis blivitutgiven av Mix förlag. Hur känns det för en översättare efter boksläppet?

Kristoffer Leandoer:Jag vet inte om det känns så där förfärligt mycket, faktiskt. Jag har översattböcker som blivit extremt uppmärksammade, till exempel Eragon, men det var nogmest omgivningen som tyckte var spännande. Det som är spännande medöversättningen är framför allt själva jobbet, själva utmaningen att hitta ettsvenskt språk som fungerar. Det är roligt att gå in i en annan människas värld(när den är ordentligt byggd, vill säga!) och få den att fungera för svenskaläsare. Det är ett väldigt lustfyllt arbete. Sen får man i bästa fall en bragåbortspresent.

Swedish Zombie:Vi ska prata mer översättning. Men först skulle jag vilja prata mer om dig. Duär en växelbrukare inom den svenska kulturen. Du har publicerat poesi,skräcknoveller och böcker om Proust och litteraturteori. För mig är ditt namnframför allt synonymt med Svarta speglar, en samling skräcknoveller från 1994.Andra känner dig kanske bäst genom ditt arbete med Bonniers litterära magasin(BLM). Och du har översatt Nail Gaiman till svenska tre gånger! Hur skulle dusjälv presentera dig för de yngre läsare som kanske inte är lika bekanta medditt namn?

Kristoffer Leandoer:Ungefär som du just gjorde. Jag är författare och översättare. Jag har hållitpå med fantastiken i hela mitt liv, i skilda former. Lite mer i smyg i minpoesi, lite mer öppet i mina noveller och ungdomsböcker – bl a de fyra böckernaom hissvärlden, Änglar i hissen, Fjädrar på vinden, Hundarna i stenen ochTornseglarna. När jag var redaktör för BLM så satte jag China Miéville påomslaget och såg till att vi skrev om Lovecraft och JG Ballard. Och ett par åri mitten av 00-talet drev jag fantastikförlaget Onsdag tillsammans med treandra – Maths Claesson, Jörgen Forsberg och Johan Ehrenberg – där jag blandannat gav ut Skymningsfursten, som är en skräckroman eller en fantastisk romani nutida miljö.

Swedish Zombie:Hur var det att översätta Marions roman? Var det en enkel uppgift eller stöttedu på utmaningar? Och väckte arbetet några särskilda tankar? Jag frågareftersom översättande på ett plan givetvis är ett arbete som alla andra, menatt det i ditt och Marions fall kan finnas en gemensam nämnare i ett intresse fördet märkliga, makabra och skräckfyllda?

Kristoffer Leandoer:Det absolut svåraste var att hålla i minnet att huvudpersonen var död. Detförde med sig en hel del inskränkningar när det gällde hans möjligheter attuttrycka sig, en hel metaforvärld föll bort. Det var den stora utmaningen. Hanlever också i en värld där stora sjok av språket fallit bort. Sedan är IsaacMarion smygpoet, men det har jag inga som helst problem med.

Swedish Zombie:Det har gått bra för Isaac Marion och hans bok. Men det finns också gott omzombiepuritaner som morrar över en del av hans tilltag. Som att en zombie ihans version inte bara kan bli kär, utan även köra bil. I botten av dennakritik finns en önskan att allt ska fortsätta vara som i George Romeros förstatre filmer. Skulle du säga att de är gnälliga träskallar eller kan du i vissmån förstå dem?

Kristoffer Leandoer:Det blir ju ofrivilligt komiskt i sammanhanget, men jag måste ändå säga det:den som inte rör på sig är död. En genre som inte tillåts förändras utanfastnar i sitt eget regelverk är en död genre. Jag är ju litteraturhistoriker ibotten, och litteraturhistorien är full av genrer som fallit offer för sinaegna regler. Utan såna som Isaac Marion så ligger zombien snart bredvid herdedikten,verseposet, kyrkospelet och brevromanen. Var och en får bli salig på sin fason,men jag kan inte undvika att slås av det paradoxala i att just fantastiken harså strängt övervakade och snålt tilltagna gränser. Det är lite komiskt attframtiden måste vara som den alltid har varit …

Swedish Zombie:Utan att gå in på diskussionen om de två översättningarna av Tolkien tillsvenska (av Åke Ohlmarks och Erik Andersson)* så kan man av den historien dralärdomen att översättare ser väldigt olika på sina uppgifter. Hur är din syn påen översättares uppdrag?

Kristoffer Leandoer:Det ska bli en bra bok på svenska. Och det ska bli en bra bok på svenska underförutsättningen att man översätter texten som den är skriven, utan att frestasatt förbättra den – det har man nämligen förbundit sig att göra i kontraktet.Det viktigaste är förmodligen ATT man översätter. Exemplet Tolkien visar ju attman kan göra en ny översättning sen, men bara ifall den första översättningenhar gjort texten tillräckligt angelägen för tillräckligt många.

Swedish Zombie:Det är mycket zombier i populärkulturen nu. Är du själv intresserad av zombieneller har varit det?

Kristoffer Leandoer:Ska man skrämmas och om man skriver noveller så kommer man förr eller senarefram till zombien, eftersom zombien är den effektivaste bilden för ett visstfenomen i vår samtidskultur. I Svarta speglar finns en novell, Tunnlarna, somär ett slags zombienovell, och i min andra samling skräcknoveller,Strandridare, en novell som heter Där jag ligger. Men jag är egentligen inte såintresserad av zombies som populärkulturell ikon, den är för färdigtuggad omuttrycket tillåts. Utmaningen är som sagt att komma ihåg ATT de är zombies.

Swedish Zombie: Duhar själv skrivit ett flertal skräcktitlar som blivit utgivna. Det här varinnan John Ajvide Lindqvist slog igenom, och det kändes då som om du var litetav en pionjär. Hur ser du på den svenska fantastiken idag? Har du gett uppeller kanske bara tappat intresset? Du är ju som sagt en mångsysslare.

Kristoffer Leandoer:Pionjär, det vet jag inte. Pionjär, det är väl sådana som Sam J. Lundwall.Eller kanske Carl Jonas Love Almqvist om vi ska gå längre tillbaka i historien …Men det är sant, just när jag gav ut Svarta speglar 1994 så gjordes inte såmycket liknande i Sverige. Det var liksom basebollkeps på hela skräckgenren,det var ingen som kunde tänka sig gengångare i Vasaparken. Gett upp fantastikenhar jag verkligen inte gjort, den har varit en ungefär lika viktig del av mittliv hela tiden, ända sen jag började läsa Narniaböckerna vid tolv års ålder.Sen har jag gjort andra saker, jag arbetade på Bonniers förlag några år somförläggare, jag bodde i Hanoi i Vietnam när min fru arbetade på svenskaambassaden där. Men jag återkommer till genren i alla möjliga sammanhang redani år, både som översättare och som författare.

När det gäller den svenska fantastiken idag, så kommer detväldigt mycket. Bara för några år sen var det nog omöjligt att tänka sig en såbred utgivning som det är idag. Det mest spännande för min del finns nog igenrernas gränstrakter, det som inte låter sig definieras så lätt. Pojkarna avJessica Schiefauer, till exempel, det tycker jag är en fantastisk bok. Deträknas som en ungdomsbok, mycket av det jag själv skrivit inom fantastiken hardefinierats som barn- och ungdomslitteratur, och mycket av det som gjortdjupast intryck på mig genom livet har också definierats som barn- ochungdomslitteratur.

Swedish Zombie:Mix Förlag har gett ut en av dina noveller som e-bok, Southern Comfort ur Svartaspeglar från 1994. Kan det betyda att du är extra nöjd med den texten? Ärden någon annan text du är extra nöjd med i genren?

Kristoffer Leandoer:Det är faktiskt två noveller från Svartaspeglar som finns på Mix, den andra heter Fika på vägen och är en liten historia från de norrländska vägarna.Det kan nog mest betyda att någon på Mix var extra nöjd med den … Jag harskrivit de här novellerna, tre samlingar – Svarta speglar, Strandridare ochJulrysare, samt en handfull till i olika antologier – och sen händer det medjämna mellanrum att andra människor hittar dem och vill göra saker med dem, ochdå brukar jag säga ja. För mig är det så litteratur fungerar, jag släpper utden i världen och sen får man se hur den klarar sig. Jag är inte såtillbakablickande. Men när jag skrev Järnvägsbron, som också finns i Svartaspeglar, så kände jag nog för första gången att jag lyckats med någotspeciellt.

Swedish Zombie:Vad blir ditt nästa projekt och finns det en chans att få se ditt namn igen påen samling skräcknoveller eller liknande som du själv har skrivit?

Kristoffer Leandoer:Redan i vår kommer Namnsdagsflickan påBonnier Carlsen, som är en grafisk roman med fantasytema, där jag skrivit ochÅsa Ekström illustrerat. Under året en översättning av Lauren Olivers finaspökhistoria Liesl & Po. Och detblir mer. Jag kommer aldrig att lämna fantastiken.

Swedish Zombie:Tack för pratstunden, Kristoffer och lycka till med livet och skrivandet under2012!

*De två olika översättningar som gjorts av Tolkiens trilogihar tidigare föranlett en debatt. Ganska förenklart kan man sammanfatta det somatt Ohlmarks fick kritik för att han tog sig stora friheter med språket iböckerna, medan Anderssons översättning är mer trogen originaltexten. Charlotte Strömbom har skrivit utförligt om det på Vetsaga.

Andra intressanta länkar:

KRISTOFFER LEANDOERS HEMSIDA PROUSTHUSET

OM KRISTOFFER LEANDOER PÅ WIKIPEDIA

NOVELLEN FIKA PÅ VÄGEN

NOVELLEN SOUTHERN COMFORT

BOKSTÄVLARNA OM VARMA KROPPAR

2012-02-18T15:46:00.000+01:00

Anna på Bokstävlarna har precis skrivit en riktigt bra recension av Varma kroppar. Hon ringar träffsäkert in vad som är romanens kvaliteter och lite unika inslag. Och som tidigare har hon intressanta saker att säga om monstret som arketyp. Annas text hittar du HÄR.

INTERVJU: ISAAC MARION OM VARMA KROPPAR OCH ZOMBIEN R

2012-02-17T10:38:00.000+01:00

Författaren Isaac Marion

Swedish Zombie: Hello Isaac, and welcome to Sweden, both here on the blog and especially with your novel WARM BODIES (VARMA KROPPAR), which is now published in Swedish. Things have gone well for the book in many countries. How does it feel?

Isaac Marion: Honestly, I don’t even know how it’s going in other countries! The only countries I have sales ﬁgures for are the US and UK, which have been decent but not spectacular, having very little promotion and relying almost entirely on word of mouth. My hope is that the movie’s release will make people aware of the book’s existence and kick things into motion.

Swedish Zombie: Tell us ﬁve things that are speciﬁc to you and describe you as a person!

Isaac Marion: 1. Before I started writing full time I had a lot of very random jobs such as being a construction worker, a power plant security guard, and a supervisor for children in foster care. 2. I grew up very poor and the house my family lived in the year I started writing was burned down by the city because it was unﬁt for human habitation. 3. My family was very religious and my dad was a pastor, but I left the church in my early twenties and have a very tense relationship with it now. 4. I don’t have any formal writing education; I decided to skip college in order to pursue my various artistic pursuits--writing, music, and painting--directly, but if WARM BODIES was a failure I planned to go to school to be a counselor. 5. I’m left handed and can make really realistic sound effects with my mouth.

Swedish Zombie: I think that R is a very successful character. And he has a lot of personality for being a dead guy. What where your thoughts about him while you were writing about this well-dressed zombie, who likes to listen to Frank Sinatra and Dean Martin?

Isaac Marion: R doesn't know anything about his past life, so his clothes are more or less incidental to who he is. His tastes in music might be influenced by who he was before, but this is a big question for him and for the book: where does his current identity come from? Is he a result of who he was in the past, or is he creating a brand new person from scratch, based on his current choices and experiences? I think his love of old music has to do with his desire to connect with humanity at a basic level. Old music is usually very earnest, clean, and emotive. Frank Sinatra didn't do irony. R would never relate to modern day indie rock, with all its references and self-awareness. He's separated from humanity enough already; he needs something honest and direct to connect him.

Swedish Zombie: Zombie ﬁction has become a small genre of its own. What is your relationship to it? I get a feeling that you are a writer coming in a bit from the side. Do you yourself read some of the many American writers who in recent years have taken up the zombie myth?

Isaac Marion: The closest thing to a zombie book I’ve ever read was Cormac McCarthy’s “The Road” which is one of my favorite books, though deﬁnitely not what most people think of when they think “zombie novel”. You’re correct that I’m coming in “from the side”...I normally read and write in more literary realms, although I do enjoy stuff with a supernatural or surreal element to it. I’m not especially interested in the horror genre or the zombie sub-genre, I just thought there was an interesting story to be told using that pop culture monster as a premise, so I went for it.

Swedish Zombie: I liked WARM BODIES very much the ﬁrst time I read it, even if there were a few things that annoyed me a little. I refer for example to the fact that a zombie is driving a car. Now almost a year later, after a deep dive into the zombie genre and re-reading Varma kroppar, I have changed my mind and like the novel even more. How do look upon the bold initiative to take liberties with a popular monster?

Isaac Marion: Honestly I don’t think I took that many liberties. I tried to keep everything within the realm of possibility for the zombie myth as established by pop culture. There is nothing in the famous zombie stories of our time that prevents zombies from having thoughts or personalities, it’s just assumed that they don’t because they don’t speak and they seem so single-minded. WARM BODIES suggests that this is just the view from outside, and in actuality they have deep inner lives, just buried deep by their overwhelming apathy, resignation, and single-minded self-gratiﬁcation. Humans don’t know they’re conscious because they make no effort to express their consciousness. But WARM BODIES is not the ﬁrst to suggest there is more going on inside. Even the classic George Romero zombie movies have thinking zombies in them. (Day of the Dead and Land of the Dead) It just hasn’t been explored very much until recently, which I ﬁnd amazing since it’s by far the most interesting question in any zombie movie. Why are those things doing what they do? What does it feel like to be one of them?

And for the record, R only learns how to drive after he’s begun to recover some of his humanity.

Swedish Zombie: There are a lot of sadness and melancholy in the book. How much of it is the result of your thoughts about how an existence as a zombie would beand how much reﬂects your personality, do you think?

Isaac Marion: I think it’s a bit of both. I’m naturally a pretty cheerful person, but my mind goes to dark places sometimes, and there was something satisfying, even comforting about getting to fully explore those thoughts and feelings in a naturally bleak setting like a post-apocalyptic world.

Swedish Zombie: The book's heroine is named Julie: a strong young woman with a traumatic past. (All survivors have of course endured hardships; the apocalypse is no walk in the park.) She is an open-minded soul who sees something more in R than evil and death. What did you want to convey with her character other than the above mentioned?

Isaac Marion: She is R’s opposite. Not just physically alive but very vivacious, loud, colorful, and full of enthusiasm for living, even though the world she’s living in is terrible. She has all the earnestness and hope that R lacks, so meeting her becomes a catalyst that starts his evolution and the evolution of his fellow zombies.

Swedish Zombie: In the zombies camp the dead children are being trained to kill the living and in the fortiﬁed arena young people trains to kill zombies. The dual fear isa little different approach. Usually it is only the living that trembles with fear and zombies are just hungry machines. How do you look upon your version?

Isaac Marion: I wouldn’t say the zombies are “afraid” of humans, but feeding is not easy so they have to have some primitive level of “training” to hunt effectively in packs. Zombies only have one desire: to eat, but they take that desire pretty seriously. But the thematic idea here is that the humans are not much better off than the zombies; there are a lot of uncomfortable parallels. Zombie’s only goal is to kill, and these humans’ only goal is to survive. Neither of them are experiencing existence in any worthwhile, meaningful way.

Swedish Zombie: R is a different kind of zombie from the start, but even some of the other changes during the story; for example, the zombie "M". But most seem towant to continue their carnivorous existence. Especially the zombies own clergy, The Bonies. It reminds me a little about junkies, where some want to quit, but most choose to continue. How about this?

Isaac Marion: At the beginning, none of the zombies really see a problem with eating people. R is vaguely aware that it’s a bad thing, and wishes he didn’t have to do it, but he willingly obliges the urges his body gives him. It’s not until he starts to evolve a personality and starts to want more for his life, to rejoin humanity, that he starts trying not to eat people. The other zombies are experiencing the same thing, but some are slower than others. The Boneys are beyond redemption; they’re not conscious beings anymore even in the limited way that the zombies are, they’re just mechanical husks that operate on pure programmed instinct that can’t be bent or altered in any way. They’ve been undead so long that their humanity or “soul” has completely evaporated, and there’s nothing left to reason with or appeal to.

Swedish Zombie: For me, the book is not only about to survive, but also to have a reason for wanting to. Julie has no meaning in her life and it is not good until she meet R. Are you a romantic, Isaac?

Isaac Marion: I wouldn’t say she has no meaning in her life. Her life is sad, for sure, and it’s not dramatically improved by the end of the book, but she has always held on to a shred of hope. She has friends and people she cares about, and an appreciation for the joy of living itself, even when the world is grim. She spent her whole relationship with Perry trying to convince him of this, and ultimately failed. In R, she’s met someone on her same wavelength, someone
who appreciates the beauty of being alive as much as she does, so it will be
interesting to see how they work out together.

Swedish Zombie: To be a zombie novel, your language in VARMA KROPPAR is very different. It does not resemble of much else in the genre. It is often vivid and beautiful. Without drawing any parallels in other aspects it is probably just Alden Bell's The Reapers are the Angels that describes the zombie apocalypse with so hourly beautiful words. Which are your favorite writers?

Isaac Marion: Thank you. Like I said above, I do usually work in a more classically literary universe so my inﬂuences don’t really come from the zombie genre. A few of my favorite authors are Kurt Vonnegut, Dave Eggers, Cormac McCarthy, Douglas Coupland, Stephen King, and Dostoyevsky.

Swedish Zombie: If I would I dare to make an analogy, I might call VARMA KROPPAR a mixture of The Return of the Living Dead, and Lost in Translation. Now your book is going to become a Hollywood ﬁlm, including John Malkovich in the cast. What are your hopes for the movie premiere, and is there anything you fear? Far from all ﬁlm adaptions are successful.

Isaac Marion: I like that comparison! I need to watch that movie again, too. My hopes are that the movie captures at least the spirit and tone of the book, if not all the exact plot events. I already know that the third act plays out a bit differently than it does in the book due to the issues of plot-compression that are always present when adapting a novel to ﬁlm, so I’m prepared for that. Having seen a lot of the footage and gotten to know the people involved, I have really high hopes for the ﬁlm being great and a great success, but as long as it doesn’t turn out irredeemably cheesy and leaves room for the book to survive on its own, I will be happy.

Swedish Zombie: When can we look forward to a new title from Isaac Marion in the bookstores and what sort of book could we expect? What are your plans for your future writing?

Isaac Marion: I just finished a short story collection called THE HUNGRY MOUTH, which I'll be self-publishing in very limited quantities (500) until I get areal publisher onboard. One of the stories is actually a novella, and is a loose prequel to WARM BODIES set 9 years earlier. The book is available right now at www.thehungrymouth.com, but there are only a couple hundred copies left. Hopefully a real publisher will snap it up soon, but I’m too impatient to wait for that!

Swedish Zombie: Thanks so much for taking the time for swedishzombie.com and best of luck with both the novel here in Sweden and the upcoming movie premiere!

Isaac Marion: Thank you!

Novellen som inspirerade Marion att senare skriva Varma koppar

Warm Bodies officiella webbsida

Isaac Marions blogg Burning Building

ISAAC MARIONS VARMA KROPPAR: THE RETURN OF THE LIVING DEAD MÖTER LOST IN TRANSLATION

2012-02-15T15:08:00.001+01:00

| RECENSIONER |ROMANER | ZOMBIE |

”Jag är död, men detär inte så farligt. Jag har lärt mig att leva med det. Jag är ledsen att jaginte kan presentera mig ordentligt, men jag har tappat bort mitt namn. Det har vi nästan allihop. Vi har tappat bortdem som bilnycklar, glömmer dem som födelsedagar. Mitt kan ha börjat med ett´R´, men det är också allt jag vet.”

”Vi är hundratals somlever på en övergiven flygplats utanför nån storstad. Självklart behöver vivarken skydd eller värme, men vi gillar att ha väggar omkring oss och tak överhuvudet. Annars skulle vi bara gå fram över ett öppet fält nånstans, och detvore sällsynt förfärligt.”

R är en annorlunda zombie. Han bor med de andra döda på enflygplats, men har flyttat in ensam i en Boeing 747, där han samlar prylar,artefakter från den värld som försvunnit. Han har en grammofon och gillar DeanMartin och Frank Sinatra. För att vara död är han ovanligt välbevarad, och hantillhör de välklädda: han bär kostym och slips. De döda har bildat ettprimitivt samhälle, där barnen tränas i att döda och ett slags prästerskap,Benranglen, leder den odöda församlingen.

Marions bilder av de dödas existenser är melankoliska,ibland sorgliga och ofta på något sätt vackra. Precis som när jag läste bokenförsta gången, fastnar jag för bilden av R som passar på att åka rulltrappa dåströmmen är påslagen. R är annorlunda än de andra. Han saknar. Och där han ståri rulltrappan och åker om och om igen, laddas texten med tristess och en känslaav förlust. En annan både sorglig och roligbild är den av två zombier som härmar liv genom att försöka ha sex. På rutingnider de sina kroppar mot varandra, utan att egentligen ha någon glädje avdet.

Ibland bildas spontana jaktlag som beger sig in mot stadenför att skaffa föda. Ofta följer R och hans kompis M med. De dödas tillvaro ärfärglös och monoton, men det finns ett sätt för dem att korta stunder leva upp.Genom att äta av en människas hjärna kan de ta del av drömmar och minnen. R ochM smusslar med bitarna i enrum, likt narkomaner.

Under en av de här raiderna får de tag i en liten grupplevande. R dödar och äter av en ung man vid namn Perry Kelvin. Och Perry kommeratt följa R genom berättelsen. Stundligen tar Perrys röst över berättandet ochger läsaren en inblick i de levande människornas villkor i den förstördavärlden. Här möter R även Julie Grigorio. Och då R genom en ingivelse skonarhenne inleds vad somliga nu kallar en zombiegenrens Romeo och Julia-historia.

En recensent på tidningen The Guardian har kallat det här för enslacker-roman. Vad recensenten menar med det förstår jag inte fullt ut. Men detfinns en ton i Marions språk, ett målande med liknelser och metaforer, somkänns sprunget ur någonting l åldrat och livserfaret, men samtidigt med denunga människans sätt att betrakta världen. Julie och hennes vänner som genomlevtsin pubertet och vuxit upp i den förskansade Arenan växlar mellan lillgammalcynism och en rycka på axlarna-attityd som känns som ett naturligt försvar i envärld där de äldre människorna enbart fokuserar på försvar och överlevnad tillvarje pris. Medan monstren härskar utanför murarna. Det är som en blandning av Return of the Living Dead och Lost in Translation. Jag syftar då påett slags känsla, inte nödvändigtvis handlingen i sig.

Julies far har tagit sig titelnGeneral och han styr Arenan med järnhand. Julie och fadern delar ett trauma.Julies mor är död, och det ligger mellan dem som en vallgrav. Julie villnågonting annat än att överleva enbart för överlevandets skull. Generalengranskar kartor, planerar, inventerar förråd och patrullerar perimetern. För drömmaroch känslor finns inte längre något utrymme. Varför prata om det förgångna då mankan beräkna ammunitionsåtgång.

Marions zombier är inledningsvis av den klassiskasorten. De snubblar fram, ständigt hungriga och livsfarliga. Benranglen,prästerskapet, har som enda mål att döda och döda igen. Men R är som sagtannorlunda. Någon har kallat honom det första riktigt sympatiska monstret sedanDr. Frankensteins. Det är ingen dum jämförelse. Men det hindrar inte att viinledningsvis får följa med R då han likt sina döda kamrater frejdigt slårihjäl folk och smaskar hjärna med god aptit. Det är blodigt och våldsamt ochlångtifrån någon tvålfager charmörs verk. Ofta blir det också rensituationskomik och författaren kastar läsaren mellan olika sinnesstämningar.

Det här är en ovanlig roman förgenren. Språkligt kan jag bara komma på två böcker från de senaste årensproduktion som kan sägas ha något slags sällskap, utan att för den skull påståatt de egentligen liknar varandra i överkant: Alden Bells The Reapers are the Angels och Jason S. Hornsbys Every Sigh, The End. Varma kroppar är enberättelse från postapokalypsen med de där till hörande inslagen av utsvultnazombier och livrädda människor. Döden är bokstavligen alltid närvarande.Tryggheten i Arenan är lika äkta som den en livstidsfånge kan tänkas uppleva.Men det är också en berättelse om att vara människa., att leva och att viljanågonting annat, att vilja bortom det gråa och smaklösa. Vare sig du är levande eller levande död. Och det är i allra högsta grad en berättelse om kärlek.

Kristoffer Leandoer har gjort ett utmärkt arbete med attbevara stämningarna från originalet. Det är någonting lätt och luftigt överden. Inte på så sätt att Leandoer har tagit sig friheter, utan att han har en stilsäkerhetsom gör läsningen av den svenska texten njutningsfull. Det är någontingsjälvklart över de valda ordens valörer som är Marions text väldigt trogen.

Kapitlen inleds stämningsfullt med illustrationer från Grays's Anatomy.

PP3, Varma kroppar & Sara Bergmark Elfgren

2012-02-15T13:06:00.001+01:00

Sådärja. Puh. Det blev inte min död, utan en riktigt rolig stund i PP3-studion. Roligt var också att träffa Sara Bergmark Elfgren och få prata en stund med henne även före och efter inslaget. Kunnig och initierad och rolig, som ni ju kanske hörde om ni rattade in P3. Sara är dessutom den första livs levande författare jag träffat sedan Björn Ranelid röt åt mig 1990.

I slutet nämns skrytsiffran 140 böcker och den stämmer. Men det är antalet titlar jag läst sedan jag startade bloggen, och dit räknas även sånt som grafiska romaner och annat man läser på en halvtimme. Alltså inte enbart tegelstenar. Ville bara klargöra detta nu när delar av bokbloggarmaffian spänner ögonen i mig. ;)

Om du vill kan du lyssna på programmet i efterhand. Programledarna är rappa & roliga & Sara Bergmark Elfgren klart värd att lyssna på.

Är zombie R vår nya Twilight-Edward?

Nu ska jag rätta stavfel i ett annat inlägg och snart återkomma, eftersom det är hög tid att prata mer om Isaac Marion och Varma kroppar. Vi hörs!

SWEDISH ZOMBIE I P3 15/2

2012-02-14T14:11:00.001+01:00

Tjoho!

I morgon gästar jag Pär Lernström och hans side-kicks i PP3 (Pär i P3) i P3. Ämnet är Varma kroppar och zombier i största allmänhet. Programmet sänds mellan kl. 10.00-12.00 och någon gång efter 10.30 blir det en stunds zombier i radion.

FILMER FRÅN FARMEN I BRÄCKE: ELECTION DAY & INFECTION DAY

2012-02-13T17:45:00.000+01:00

| DIVERSE | ZOMBIELAJV |

Länkarna nedan tar dig till två andra filmer som visar hur kul de har haft det på Farmen:

Farmen - Election Day (2011) from Northline Media on Vimeo.
Farmen - Election Day - Zombie Make Up from Northline Media on Vimeo.

ZOMBIELAJV PÅ NEDLAGT MENTALSJUKHUS I BRÄCKE

2012-02-13T12:44:00.002+01:00

| DIVERSE | ZOMBIELAJV |

På ett nedlagt mentalsjukhus i Bräcke anordnar ett gängentusiaster airsoftgames, ett slags lajv med genomtänktabakgrundshistorier och zombiesminkning. Två spel har hittills anordnats påFarmen och ytterligare ett går av stapeln i maj. De ser ut att ha det riktigt gemytligt!

Tidigare:

Farmen – Election Day,mer info HÄR

Farmen – Infection Day,mer info HÄR

Kommande:

Farmen – End of Days 25 – 27 maj2012, mer info HÄR

http://www.farmengames.com/home

Helt fräckt saxar jaghär info från hemsidan:

”Farmenshistoria

1300-talet: Grunden för pesten som 700 år senare skakallas för ”den stora pesten” dödar ungefär en tredjedel av världensbefolkning.

1889: Umbrella corperations grundas i Tokyo 1939-1945: Viruset testati Japan men totalförstörs i Hiroshima.

1945: Alexander Fleming får nobelpriset för penicillinet och startarav det Umbrellas medicinska forskning på allvar, vilket senare ska ha som syfteatt motverka viruset.

1991: Sovjet kollapsar och lämnar därav världen med endast ensupermakt. Umbrella ökar sitt inflyttande i regionen och Frihetsarmen skapasför att motverka detta. Det inofficela kriget mellan världens största grupper,Umbrella och Frihetsarmen, har startat. Från och med denna dag står världen ochvickar till ett tredje världskrig. Skillnaden denna gång är att det inte kommeratt stå mellan nationer, utan mellan världens största organisationer.

2006: Frihetsarmens högkvarter blir "overruned". Människorflyr, dock utan gott resultat. Endast de odöda, förnödenheter och tommabyggnader blir kvar.

2007: Ingen vet om pesten eller kriget dödar alla människor. Det finnsinte heller några tal på hur många människor går under, dock kan man medsäkerhet säga att minst 50% av världens befolkning inte längre lever, om intefler. Under året dödar ännu fler i svält, krig och bieffekten av pesten. Deodöda når våren detta år ett antal som överstiger de levande.

2008: Massmord och plundring i alla världsdelar fortsätter att minskaantalet människor.

2009: Folkvandringar mot norr erbjuder bättre skydd från pesten ochplundrare. Dock följer andra grupper efter folket, vilket egentligen baraflyttar tvisterna och stridigheterna från en plats till en annan plats.

2010: Som en säker plats med framtidsmöjligheter anländer människortill farmen. Civila, poliser, tjuvar och andra grupper inom det civila befästerområdet, dock inte utan inre stridigheter. Då förnödenheter och framföralltnyproducerade varor blir en bristvara dras även andra grupper till platsen.

Som en följd kommer pesten, som drar nytta av att populationenökar från några få individer till ett helt samhälle. Säkerheten blir svår atthantera då grupper inbördes i farmen slåss om förnödenheter. Umbrellas ochFrihetsarmens närvaro i området blir dock en gåta. Stridigheter mellangrupperna är dock ett faktum som resulterar i många dödsoffer, även blandcivila.

Detta får samtidigt den konsekvensen att antalet infekterade iregionen ökar. Sedan, utan nämnd förklaring, är nästan alla invånare på farmendö eller döende. Kontakten bryts med platsen hösten 2010.

2010/2011 Vinter: Då förnödenheter till fordonoch liknande är på gränsen till ingenting förblir vintern en tyst plats på ochrunt farmen. Strider förekommer men i väldigt begränsad form. Dock fortsätterstriderna mellan Frihetsarmen och Umbrella där det inte är någon hemlighet attfokus ligger kring en av de få överlevarna, Blackinsv. Men även i det dunklaförsöker mindre grupper att befästa sina intressen på farmen. Människor somdrar fram i det dunkla är nu en del av vintern.

2011: Farmen Election day. Nödmeddelandet på radion och rykten om enbättre framtid drar människor till farmen. Dock är platsen för osäker ochcivila flyr området.

Farmen End of days 25-27/5

Sedan pesten kommit, döden i saliven, hade det fått samhället attförändras. De odöda fanns överallt, drog fram som vågor. Stad efter stad, landefter land och människa till människa. Men något nytt skulle komma, något sominte gick att förklara i ord.

John gick långsamt i gruppen. Har föredrog att gå bakom de andra,längst bak. Inte för att han kände sig mera säker, tvärtom. Han ville känna sigotrygg, veta att han var den som eventuellt skulle stryka med först.

Han, och hans familj, hade flyttat runt sedan pesten kommit.Senaste stoppet hade varit på en farm. Till en början hade livet varit bra, mendet slutade alltid lika. Människor kom och sedan kom de odöda. Som natt följerpå dag. Det skulle alltid bli natt, det skulle aldrig finna evig dag.

”Vad tänker du på John?”

Hans syster tittade på honom med ett svagt leende på läpparna.Ingen skrattade längre, det hade folk slutat med.

Det hemska var att det kommit nya fasor. De flesta kände han inte,väldigt få faktiskt. Någon hade dödat säkerhetsstyrkan, hemskt. Alla visste,men ingen sa något, Illumenati. Det gick rykten om att de samarbetade med deodöda. John visste bättre, han visste sanningen.

Vem kunde vara så sjuk? Vem kunde vilja se världen brinna?

”Jag tänker bara på att det ska bli skönt att komma fram” ljögJohn.

Hans syster drog ett andetag men blev avbruten av ett mulrandeljud. Ett högt ljud som fick träden att vika sig. Marken skakade och ett enormtflygplan passerade precis ovanför trädtopparna.

Efter flygplanet regnade det papper vilket nästan fick himmeln attsvartna. Tusen och åter tusen små lappar föll från himmeln. Majoriten fastnadei träden och såg nästan ut som snö. Små små snöflingor av papper spred sig överområdet.

John hade levt för länge med de odöda för att tappa koncentrationen,han tittade inte upp, utan runt. Dock fanns de inga odöda, inte vad han kundese.

Framför ögonen kom en liten lapp, som en vessla fångade han den.På lapparna, för de var lika som bär, stod bara en kort fras.

VOPA – Nu kommer framtiden.

John följde flygplanet med hörseln. Det skulle landa, i närhetenav den plats de flydde mot.

Om John hade kunnat se längre fram, flera kilometer framåt hadehan varit mera rädd. De som redan anlänt hade mött andra civila, men inte medglädje. Folk hade blivit slutna, de ville inte ha mera folk till området. Detsom en gång varit Frihetsarmens huvudbas var nu mera som en flyktingläger. Iskogarna rörde sig fortfarande soldaterna, fortsättandets det krig som aldrigfick ett slut. Som aldrig skulle få ett slut.

John var rädd, rädd att hans liv nu snart skulle vara slut.

Problemet var att fler hade sett den flygande farkosten. Påavstånd, på flera mils håll stod han. Han hade tappat bort dem, men nu hade hanåter funnit flyktingarna. Om han hade kunnat lee hade han gjort det. Han hadeinget som en människa hade. Ingen medkänsla, ingen kärlek och ingen glädje.

Han kunde inte tala men i hans ras behövdes inte det, de hadeandra sätt. Bredvid honom stod vad alla kallat för uber-elit. Ingen fanns föratt berätta om dem, inte en enda. Viruset hade utvecklas och skulle nu leda inden mänskliga rasen i ett stopp, för alltid.

Med något som kan liknas vid en grymtning pekade han i riktningmot flyktingarna. Det som stod bredvid honom bara nickade, började långsamtröra sig. Hasandet ökade i rasande tempo och snart var den borta.

Odjuret stängde sina ögon och kunde förminna sig om de andraodöda. Se deras syner och känna deras lukter. Plötsligt blev han stel, någotvar fel. Något bland de odöda stod inte rätt till.

Tiden var nu knapp för de överlevande. Även fast helamänskligheten var påväg mot ett totalt upphörande kunde inte folk sluta medsina konflikter. Civila mot civila, där nya och gamla flyktingar fulkomligthatade varandra. De som en gång flytt hade kommit tillbaka, för att egentligenbara möta mera död och förstörelse. Frihetsarmensoldater och Umbrellasoldaterlåg överallt, både levande och döda. Skott hördes både nära och i fjärran.

Tjuvar stal från svältande människor och Handelsfraktionen försöktegöra pengar på de döende och lidande.

Tanken med att dra sig mot frihetsarmens högkvarter, igen, hadevarit simpel. ”Där elden en gång brunnit kan den inte brinna igen.” Om de baravisste hur fel de hade.

Varmt välkommen på End of Days.”

Nedannågra smakprov från tidigare spel. Fotografierna är © Linn Brandströmpixie.blogg.se

Isaac Marion visar hur han bor + Warm Bodies officiella boktrailer

2012-02-12T15:15:00.000+01:00

På onsdag är det dags att ägna Isaac Marion lite extra uppmärksamhet här på swedishzombie.com. Vi tjuvstartar i dag med att titta in hemma hos författaren samt kika på den amerikanska utgåvans boktrailer. Håll tillgodo.

Spektakulärt.se sammanfattar 5 FRÅGOR:

2012-02-12T15:02:00.000+01:00

Spektakulärt.se - sidan om svensk och nordisk science fiction, fantasy och skräck har sammanfattat intervjuserien 5 FRÅGOR. Inte mindre än 55 svenska fantastikförfattare har de vaskat fram. Väldigt kul tycker jag, som nu både upptäckt en hel namn jag tidigare missat och gamla favoriter som till exempel Kristoffer Leandoer och CJ Håkanson, Den senare avslutade serien med några härliga rallarsvingar! Länk till sammanställningen på Spektakulärt.se:

http://www.spektakulart.se/fem-fragor-summering/

Vi vann e-boksantologier från ONE BUCK HORROR:

2012-02-10T15:28:00.000+01:00

De 5 vinnarna av lika många e-boksantologier från ONE BUCK HORROR är Ajje, Maritha, Petronella, Rickard & Tess.

~~De rasslar in i er mail under dagen.~~ Jag ligger efter & mailar under söndagen i stället. Ursäkta dröjsmålet!
Mycket nöje! =)

Swedish Zombie gästar Bowie Ibarras ZOMBIEBLOODFIGHTS!

2012-02-09T22:51:00.000+01:00

För ett tag sedan tog jag mig ett snack med författaren BOWIE IBARRA. Och nu har Bowie vänt på zombiesteken och intervjuat mig på bloggen ZOMBIEBLOODFIGHTS. Mitt svammel på halvkackig engelska kan du hitta HÄR. Och om du missat snacket med författaren till eminenta zombieserien DOWN THE ROAD så kan du kolla in den HÄR.

Bowie Ibarra visade sig en väldigt trevlig herre med ordning på sina prioriteringar: han var intresserad av att diskutera de viktiga sakerna här i livet - zombier och öl!

För säkerhets skull lägger jag länken en gång till här:

http://zombiebloodfights.blogspot.com/2012/02/zombies-jonny-berg-brings-swedish.html

VARMA KROPPAR: Filmaffischen

2012-02-07T21:52:00.000+01:00

E-BOKSUTLOTTNING: 5 X 5 ONE BUCK HORROR

2012-02-05T17:28:00.000+01:00

Hej på er! Nu kör Swedish Zombie årets första utlottning av e-böcker. Förlaget One Buck Horror ger ut väligt läsvärda mini-antologier för den som uppskattar skräcknoveller. Det finns fyra stycken plus en med zombietema. Varje e-bok innehåller 5 eller 6 noveller. Tanken är att man snabbt och billigt ska kunna ladda ner och läsa bra historier. Även om priset per e-bok är lågt tummar man inte på kvaliteten, Volymen "One Buck Zombies" gav jag högsta betyg. De fem novellerna är allesammans välskrivna och sinsemellan väldigt olika. Som det helst ska vara i en antologi.

Om du vill vara med i utlottningen så maila info(@)swedishzombie.com och anmäl dig. Märk mailet "ONEBUCK".

Vinnarna utses på fredag 10/2 2012.

Obs: Böckerna levereras i ett mail med länkar till smashwords.com. Det kräver en snabb registrering men innebär inga förpliktelser eller andra konstigheter. Det enda som dyker upp i mailboxen är en önskan om att du ska recensera böckerna. Den kan man bara strunta i. Det kommer ingen reklam eller annat tjat. En bra sak med Smashwords är att man dels kan välja vilket format man vill ha sin e-bo,k i och dels att de sedan finns kvar och går att hämta igen om man så behöver.

INTERVJU: FÖRLÄGGARPARET CHRISTOPHER & KRIS M. HAWKINS BAKOM ONE BUCK HORROR OM DERAS E-BOKSANTOLOGIER

2012-02-05T14:49:00.002+01:00

Makarna Christopher och Kris M. Hawkins driver tillsammans förlaget ONEBUCKHORROR. De ger ut skräckantologier i e-boksformat. Varje samling innehåller 5-6 noveller. Tanken är att man till en låg kostnad ska få någon timmes god underhållning. Som namnet antyder kostar alltså en antologi "one buck", eller om vi ska vara petiga, endast 99 cent.

Just nu finns One Buck Horror Volume 1 att ladda ned gratis hos till exempel Amazon och Smashwords. Så det är fritt fram för alla att ta en titt på deras mini-antologier. Hitills har fyra volymer utkommit plus en specialare med namnet "One Buck Zombies".

One Buck Horrors hemsida

One Buck Horror på Amazom

One Buck Horror på Smashwords

Intervjun kommer att följas av en liten utlottning där 5 vinnare får samtliga 5 e-böcker!

SwedishZombie: Hello and welcome here at swedishzombie.com. How are you and how doesit work for OneBuckHorror?

Christopher& Kris: Hi Jonny! The way we work is pretty simple. Writers send us shortstories, then we pick the ones we like most and publish them. Each issue hasfive or six short stories, and they can be read in an hour or two, which makesthem great for anyone who wants a quick, scary read.

SwedishZombie: Tell us a little about yourself. What have you two been doing beforeOneBuckHorror?

Christopher:I’m a writer myself, and in my day job I work as a web developer. We have twoamazing boys, ages five and three, and they keep us running most of the day.

Kris: I was born and have lived in the Chicago areamy whole life. I double majored inPhilosophy and Theology in college. I nowwork for the world’s largest pen company and I predict how many pens we’regoing to sell, which I suppose uses an equal amount of logic and faith.

SwedishZombie: How did you come up with this slightly different idea ofmini-anthologies in e-book format?

Christopher& Kris: We’ve both been lifelonghorror fans and we were inspired to publish e-books after Christopher receiveda Kindle for Christmas one year. Withmobile electronic devices in nearly everyone’s pockets nowadays it seemed tomake sense to publish something that wouldn’t take a lot of time to read andwould be a complete, enjoyable experience in short lengths of time, such asduring a train commute or waiting in line.

SwedishZombie: How do you make the selection for the anthologies? What are you lookingfor in a short story?

Christopher:It’s really hard for me to put into words, because so much of our selectionprocess comes down to gut feelings. I look for stories that surprise me in someway, or take me someplace I haven’t been before. Above all, though, it has tobe well written, and it has to be scary.

Kris:I’m primarily looking for something that’s fun to read. I love characters that seem to have a lifebeyond the boundaries of the story that the author is telling me. I also love stories that surprise me butdon’t rely on shocking or gory elements alone. I know that I’ve read a good story when I find myself thinking about thestory long after I’ve finished reading it.

SwedishZombie: Say a few books that had great significance for you personally!

Christopher:Stephen King was a huge early influence on me. The Stand was one of myfavorites. I also read as much Ray Bradbury as I could get my hands on. DouglasAdams’ Hitchhiker’s Trilogy was also a big influence on how I look at theworld.

Kris:My favorite book in the world is “The House of the Spirits” by IsabelAllende. The first long chapter book Iremember reading was “The Hobbit” at age five or six. The first horror novel I read was “Interviewwith a Vampire” by Anne Rice when I was nine and my life has never been thesame since.

SwedishZombie: In Sweden, it is a bit slow for the eBook compared to the U.S. How doyou view the future of the book, in print and in electronic format?

Christopher& Kris: We don’t think that the printed book is ever going to disappearcompletely, but we do think that eBooks are going to be the format of choicefor more and more people as time goes on. They’re also a great equalizer inthat you don’t need the big publishing companies anymore to get your work outin front of readers. In the end, great stories are great stories no matterwhich format you read them in, and ebooks are letting more and more greatstories get published.

SwedishZombie: What is it like to be an independent publisher among the giants?

Christopher& Kris: Well, since we don’t know anything else, we don’t have anything tocompare our experience to honestly, but I would imagine that we have a greatdeal more freedom in our publishing schedule and how we market ourselves. On the other hand, it would definitely benice to have a little of the publishing giants’ advertising money to get theword out to more people!

SwedishZombie: What are your plans for OneBuckHorror? What can we expect?

Christopher& Kris: For the moment, the plan is to keep putting out the best stories wecan find and getting the word out about them to as many readers as we can.Long-term, if we can build our readership enough, we might branch out intoother genres, like sci-fi and maybe mysteries.

SwedishZombie: This interview is followed by a giveaway of the five titles that youhave published so far. Entice my readers to participate in the raffle with afew chosen words!

Christopher:Each volume features a great group of writers and stories, and so far, thereviews have been incredibly positive. Ithink you’re going to really enjoy them.

Kris:Our talented authors have told some really wonderful, scary stories in our fiveanthologies. Try us out, you definitely won’tregret it.

Swedish Zombie: Thank you for taking the time withswedishzombie.com and good luck with the coming releases!

Christopher:Thanks, Jonny! It was great talking with you.

Kris:Thank you very much, Jonny, it’s been a pleasure.

Swedish Zombie gästbloggar på 1av3.se

2012-02-03T12:11:00.001+01:00

| GÄSTBLOGGANDE |

Tjena moss! I dag hälsar jag på bok- och skrivarsforumet 1av3.se.

Bloggposten kan du hitta här:

Zombierna som skapade sig en egen genre!

Tack, Julia, för din inbjudan att stöka till det en stund inne på 1av3!

15 FEBRUARI ÄR DET DIN TUR ATT LÄRA KÄNNA ZOMBIEN "R" I ISAAC MARIONS VARMA KROPPAR

2012-02-03T07:58:00.000+01:00

| FÖRHANDSSNACK | ZOMBIER |

Den 15 februari är det recensionsdag för översättningen avIsaac Marions roman WARM BODIES. VARMA KROPPAR är översatt av Kristoffer Leandoer och ges ut av MIXFörlag. WARM BODIES var den förstaboken som recenserades här på swedishzombie.com13 mars 2011. Vad jag tyckte om boken då kan du läsa HÄR. Du som ännu inte har läst Marions bok har något att se framemot, när det blir din tur att lära känna zombien R, hans kompis M och den iallra högsta grad levande unga kvinnan Julie.

· PåSwedish Zombie kommer boken att uppmärksammas med:

En utförlig recensionden 15/2, och sedan:

Intervju medförfattaren Isaac Marion

Intervju med bokensöversättare Kristoffer Leandoer

Utlottning av Varmakroppar

Boken är i full färd att bli Hollywoodfilm i regi av Jonathan Levine och i rollistan hittar vi bland andra Nicholas Hoult, Teresa Palmer och John Malkovich. Beräknad premiär i USA är 10 augusti 2012.

I väntan på VARMA KROPPAR kan du läsa novellen I AM A ZOMBIE FILLED WITH LOVE på Isaac Marions blogg. Det är novellen som inspirerade honom att sedan skriva romanen.

På BOKTIPSET berättar Catharina Wrååk och Titti Persson från MIX Förlag varför de fastnade för Marions roman.

R - en zombie med bra musiksmak och längtan efter liv

I boken bär R kostym och slips - i filmen tycks det bli lite mer casual?

GREGORY, DRUJINIU & ROBERTS: THE WAKING

2012-02-02T10:24:00.001+01:00

| RECENSION | ILLUSTRERAT | ZOMBIE |

I ett ofta regnigt och mörkt New York (?) utreder detektivernaLaurence Williams och Keith O´Brien sin beskärda del av stadens grymma och oftameningslösa mord. Deras aktuella fall är Jeff Daniels, en professor i medicinsom blivit funnen tömd på blod. Under tiden letar officer Vanessa Pelagreno ochhennes aldrig namngivna kollega efter chauffören till den bil som i ensmitningsolycka tagit livet av alkisen Frank Belliterger. Vi får aldrig vetanamnet på polisen som minns de här dagarna. Däremot får vi veta att hans hustruheter Betty och är nymfoman.

The Waking är ett seriealbum med mycket noir-känsla. Det ärsällan ljust. Och det regnar som sagtofta. Detektiverna bär rock och bangar inte för en öl eller whiskey påsnutbaren. Det är en hård och orättvis stad. Barn blir mördade och derasbanemän går fria efter charadliknande rättegångar. Svindyra advokater trixaroch fixar Gå-ut-ur-fängelset-kort.

På rutorna i de inledande avsnitten återkommer en lodis ibakgrunden. Hans namn är Jonathan Raine och han bär på en gåva och enhemlighet. Hans dotter Madison har blivit mördad och gärningsmannen aldrigavslöjad. Jonathan vandrar runt på gatorna och mumlar i sorg över sin fina Maddie.Men hemma i sin ruffiga lägenhet har han en liten flicka fastkedjad. Vem ärhon?

När det första mördade offret vaknar är det början på vad somska bli omvälvande dagar för stadens invånare och poliskår. Polisen stårmaktlös. Och det är då Jonathan Raine kliver in på en polisstation och anger sigsjälv.

I ett förord presenteras The Waking som en revolutionerandeberättelse som utgör en helt ny genre. Det är fin reklam, men också en grovöverdrift. Men det är en bra historia. Teckningarna och färgläggningen ärskitsnygga. Zombierna ser nästan ut som Träskmannen, som jag minns från snyggaalbum jag läste i yngre tonåren. Särskilt en som dyker upp hemma hos enkallhamrad mörderska ser ball ut. Muskulös som en superhjälte och medlikmaskarna slingrandes. Själva twistenär inte så himla märkvärdig, man räknar ut allt redan på de första sidorna. Mendet är inget att hänga läpp över, det är en trivsam läsning fylld av snyggaseriepaneler i en effektivt berättad rysare.

Intrycket dras tyvärr ned av en narrativ ambivalens. Å enastunden berättar man en sorglig historia om offer, ondska och orättvisa, åandra stunden är det ett väldigt frossande i nymfomaner med stora bröst ochblottade stjärtar. Dessutom gör man onödiga saker som att när huvudpersonernapresenteras, tre män och en kvinna, noga påpeka att officer Pelagreno är sexig. Det är aningen over-kill eftersom honändå arbetar i plagg med generösa urringningar. Seriens babes är snyggttecknade, men det blir stundligen lite väl pubertalt alternativt sexistiskt.Bortsett från de hormonstinna fadäserna är det en riktigt bra serie.

Jonathan Raine

"Nu jävlar!"

"Honey, I´m home!"

Liten flicka med stora ögon

Stor flicka med stora... ja... eh...

RYAN C. THOMAS: HISSERS

2012-02-01T13:39:00.000+01:00

Detta har hänt: i största hemlighet har dr. Haley och hennes kollegor vid U.S. Marine Corps Special Projects Division forskat fram en potent gencocktail som kan läka sårade soldater på ett ögonblick. De är i fullfärd med ett framgångsrikt och väldigt oetiskt experiment, då Haley tvingas packa ned både forskningsrapporter samt den mänskliga försökskaninen för att flyga till Washington och imponera på verksamhetens finansiärer. Och som det lätt kan bli när mycket står på spel så går det lite tokigt. Arméplanet kraschar i den lilla staden Castor.

Sedan händer detta: fjortisen Connor och hans kompisar Seth, Nicole och Amanita får annat att syssla med än att tjuvröka och fantisera om sex, när Helvetet kommer till deras lilla stad, en av sommarlovets sista dagar. Flygkraschen i sig är dramatisk så det räcker men toppas direkt efteråt av att skadade soldater sprider värsta monstersmittan i staden. Våra unga protagonister snubblar in i en händelsekedja där de får se sina föräldrar och vänner dö, medan väsande varelser tar över staden och – tada! – det blir upp till Connor & gänget att hitta några superviktiga discar med forskningsmaterial. Allt detta medan klockan tickar och armén planerar att bomba staden.

Det här är en ungdomsskildring uppblandad med en stor slev action. Det är långt ifrån originellt men desto oftare stereotypt. Det hindrar dock inte att skildringen av de fyra vännerna är ganska charmig. Klichéerna haglar tätt. Connor är den lugna och goda hjälten, som lyckas vara både duktig i skolan och framgångsrik med sitt sportande men samtidigt aldrig väljer bort kompisen Seth, som är en paria i skolan. Seth är inte bara tjock och klumpig utan även datorgeni. (Suck.) Aningen mer intressant blir det på grund av Seths bakgrundshistoria. När han var sex år blev hans lillasyster kidnappad och aldrig återfunnen. En händelse han blev vittne till men inte kunde förhindra och han har vuxit upp med enorma skuldkänslor. Nicole är vacker som en dag, skolans plugghäst och tyngd av prestationsångest. För att lätta på trycket skär hon sig med rakblad. Amanita är sexig och utmanande och fylld av komplex. Hon är ett osynligt barn med white trash-föräldrar och kompenserar bristen på kärlek med högt skurna shorts och urringade linnen. Ja, ni ser. Det är det gamla vanliga, men det funkar.

Thomas är en ganska duktig hantverkare om man bortser från alla slentrianmässiga inslag. Flygkraschen är intensiv och väl skildrad. De partier som är menade att bli djupare och skildra ångest lyckas ibland och ibland inte. Bäst är några av de förtroliga samtalen som fint skildrar barndomstrauman och hur livet kan vara för en tonåring.

Varje kapitel inleds med ett klockslag för att förstärka känslan av att det är bråttom. Även det ett lite väl ofta använt knep. Det är för det mesta lätt som en plätt att räkna ut vad som ska hända, men på slutet överraskar författaren lite grann. Till exempel tvekar han inte över att ha ihjäl karaktärer som han investerat en hel del i. Det är bra. Mer kallblodighet i spänningsromaner överlag är önskvärt.

Zombierna som kallas hissers (hiss = väsa) är småroliga. Smittade människor muterar och extra armar, ben och ögon ploppar ut lite varstans. En ganska äcklig idé faktiskt. De kutar runt och väser och viftar med sina extralemmar. Ibland växer de ihop med någon annan. På slutet vette tusan om det längre egentligen är zombier vi talar om, utan en ny sots monster. Hissers.

Du vet en sån där film man ser ibland för man har tråkigt och tänker att den får duga? Den här boken är som en sådan film. Helt okej för stunden, men några dagar senare minns man inte mycket av handlingen. Omslaget är snyggt. Boken är all right

ARMAND ROSAMILIA (RED): ZOMBIE WRITING!

2012-01-31T11:05:00.001+01:00

44 (!) mer eller mindre (nåja) etablerade författare ger sin syn på zombier och zombielitteratur. Mitt inflikade ”nåja” avser bara att det finns en stor spännvid mellan de författare som är så kallade self-published. Från semi-professionella till glada amatörer. Det förtar inte värdet på den här antologin, men är någonting att ha i bakhuvudet eftersom det här gänget tar på sig att ge råd till aspirerande författare. Tilläggas bör också att många av namnen gudbevars är väl etablerade sedan många år.

Titeln är aningen missvisande. Boken handlar långtifrån enbart om skrivande och tips till skrivsugna. Det handlar mycket om zombier i största allmänhet. Ett och annat bidrag är egentligen inte mer än illa dold reklam för författarens egna böcker. Men helt klart överväger de intressanta texterna. I personligt hålla små essäer avhandlas förutsättningarna för en lyckad zombieberättelse, hur man bygger upp en spännande historia och vad man bör undvika, det funderas kring genrens framtid och vad som krävs av författarna för att det ska fortsätta skrivas bra noveller och romaner. Många delar också med sig av personliga minnen och tonen är pratsam. Det är en ganska mysig bok.

Boken ger en bra bild av var zombielitteraturen i USA befinner sig just nu. Med något enstaka undantag är de medverkande författarna amerikanska. Zombielitteraturen står med fötterna fast förankrade i self publishing-kulturen och läsaren får en bra inblick i vad som kan betraktas som en subkultur. Det är sympatiskt hur bästsäljande författare som David Moody och Joe McKinney prestigelöst delar boksidor med andra som ännu inte säljer böcker som vore de vaccinampuller under apokalypsen. Med tanke på hur billig e-boken är borde de som är det minsta lilla intresserade slå till. Är du zombiekonnässör så är den ett måste.

Vem är redaktören Armand Rosamilia då? Jo, han dyker upp i många sammanhang när zombier är på tapeten i bokform i USA. Rosamilia ger för det mesta ut sina titlar själv, och han skriver både om zombier och erotik. Ibland i samma bok. Signifikant är att hans böcker alltid har skitfula omslag, men låt inte det avskräcka. Mannens alster är helt klart läsvärda! Allt möjligt kring hans skrivande hittar du här: armandrosamilia.com

Medverkande: Neil Kloster, Mark Clodi, Richard Lee Beyers, Joe McKinney, Jason S. Hornsby, Rie Sheridan Rose, Christian Jensen, Mainak Dhar, JD Gillam, Mark Justice, Michael D. Griffiths, Dane Hatchell, T. S. Charles, David Moody, Todd Brown, Craig DiLouie, Lee Pletzers, Andy Taylor, Kevin Coryell, Brent Abell, Sharon M. White, Kelly M. Hudson, Chantal Boudreau, Carole Gill, Marissa Farrar, Tim Waggoner, W.D. Gagliani, David Lee Summers, Lou Antonelli, Shawn M. Riddle, Keith Gouveia, Ian DG Sandusky, Tony Monchinski, David Dunwoody, DA Chaney, Adam Millard, Thomas Scopel, Jeremiah Coe, Jasper Bark, Ray Wallace, Eric S. Brown, Blaze McRob, Kate Madison och Armand Rosamilia.

RECENSIONSUTMANINGEN: BOKÄLSKAREN OM THE DISHONORED DEAD

2012-01-31T05:54:00.000+01:00

The Dishonored Dead är inte någon klassisk zombieroman- Man kan faktiskt säga att det är en spegelvänd zombieroman... Vi befinner oss i en inte alltför avlägsen framtid, där världen ser helt annorlunda ut än nu. Efter det stora zomiekriget så är zombierna är i en överväldigande majoritet, och de levande kallas av dem zombies, medan de själva bara är "vanliga" döda...

Dessutom så dör verkligen "zombierna" verkligen när de blir dödade, medan de döda successivt ruttnar och faller sönder, men dör egentligen inte förrän de helt fallit i bitar- Eller om de blir skjutna i huvudet/halshuggna. De döda existerar, gör barn som växer upp, och deras liv är egentligen ganska likt vårt- Förutom att de är just döda, då... Zombier däremot, kan bara skapas på ett sätt; i 10-årsåldern har de ett känsligt spann, då de kan "smittas", och bli zombier (det vill säga levande)- Något som alla döda föräldrar desperat försöker undvika, och om de märker att deras barn är smittat så måste de döda barnet.

- En aning krångligt, jag vet! Vi får stiga in i denna framtida värld genom zombiejägaren Conrads ögon. Han är en erfaren jägare, ja faktiskt en av de allra bästa, när det otänkbara en dag inträffar- Conrad tvekar när han ska skjuta en zombie! Istället för att få sparken blir han dock befordrad, och får på sitt nya arbete veta så mycket om världen som han aldrig hade kunnat föreställa sig!

Armén har till exempel "zombies" (det vill säga levande personer) som medarbetare, och forskar kring hur de upplever verkligheten. Bland annat har man fått veta att zombierna kan se färger, och inte bara svart, grått och vitt som de döda. Inte nog med detta; de drömmer när de sover, och armén förvarar böcker på en noggrannt dold plats- Böcker, som har varit förbjudna sedan så länge någon kan minnas (tillsammans med musik, poesi och alla andra yttringar av fantasi)!

Det tog mig ett bra tag att fatta den omvända relationen mellan döda och zombies, men jag insåg efter ungefär halva boken att jag tilll och med såg bokens värld som svart-vit, det måste man väl se som ett tecken på att jag kommit in bra i bokens värld, med dess annorlunda förutsättningar?!

Conrad är en komplex och sammansatt person, som man verkligen kan identifiera sig med, trots att han är död, och the Hunter, och det är verkligen spännande att följa honom genom alla underliga händelser som inträffar, händelser som trots (eller kanske just för att) de är helt osannolika händelser, som Swartwood lyckas få helt sannolika!

Jag vill verkligen rekommendera den här boken, till dig som gillar zombieromaner- Du kommer att få en helt annan historia berättad för dig! Och till dig som inte annars är så förtjust i zombieromaner- Just för att det inte är någon klassisk sådan!

Texten finns också att läsa hos maritha.blogg.se/bokalskaren

Andra om bokrecension, utmaning, Robert Swartwood, The Dishonored Dead, poastapokalyps, zombier, Bokälskaren

RECENSIONSUTMANINGEN: LINGONHJÄRTA OM THE DISHONORED DEAD

2012-01-30T21:14:00.000+01:00

The Dishonored Dead av Robert Swartwood var en bok som jag vann hos Swedish Zombie i höstas men det var inte förrän Swedish Zombie utmanande till recensionsläsning som jag tog upp boken och började läsa den. Och glad för det är jag nu.

The Dishonored Dead handlar om zombiejägaren Conrad, en man med fru och barn och som lever ett förhållandevis så normalt liv man kan leva om man är zombiejägare. Det är bara någonting som är lite underligt med Conrad och hans omvärld... Nämligen att han och hans medmänniskor är döda. Fast om nu Conrad och hans medmänniskor är döda, vad är det då för zombisar som de jagar, kanske ni frågar er nu? Jo, zombisarna är nämligen de levande, alltså du och jag (om vi nu skulle ha levt i Conrads värld). Genom ett litet missöde i jobbet blir Conrad befordrad samtidigt som det knakar i äktenskapsknogarna och helt plötsligt blir hela Conrads värld vänd uppochner.

The Dishonored Dead är ingen vanlig zombieroman i och med att Swartwood har vänt på steken. Detta är någonting som jag tycker väldigt mycket om både för att det är en intressant vinkel och annorlunda skrivet samt för att det är ett snyggt sätt att kritisera samhället på. Vad som anses vara norm i ett samhälle kan i ett annat samhälle anses vara oacceptabelt, annorlunda och därför bli rent utav hatat. Ett snyggt sätt av Swartwood att uppmärksamma läsarna på och ett väldigt viktigt ämne i en så pass globaliserad värld vi lever i.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den var väldigt spännande och actionfylld samt att de döda (alltså de vanliga och inte zombisarna) är väldigt intressanta att läsa om. Jag går fortfarande omkring och funderar på dem lite då och då. Däremot tyckte jag nog att boken var lite för kort. Jag hade absolut velat utöka boken med sisådär hundra sidor för den tog slut så snabbt. Sedan så tyckte jag även att vissa personer i boken var lite platta men i det stora hela så var jag jätteförtjust hela vägen igenom. Så nu vill jag läsa mer zombilitteratur. Mer levande döda och döda levande till mig tack.

Texten finns också att läsa på www.lingonhjarta.com

Andra om bokrecension, utmaning, Robert Swartwood, The Dishonored Dead, poastapokalyps, zombier, Lingonhjärta

Apropos annat än zombier: bloggen Literature Connoisseur

2012-01-29T20:09:00.000+01:00

Jag är som ni kanske fattat vid det här laget en gammal skräckgubbe. Men innan jag helt snöade in på de levande döda läste jag minsann annat. Jag är i själ och hjärta en misslyckad akademiker och kulturkofta. Man kan säga att livet har tagit mig hit, där jag med liv & lust skiter högaktningsfullt i konsten & de eviga värdena. Men det hindrar mig inte från att ibland kika in till de som använder sina hjärnor och får täta besök av musan. En blogg jag vill lyfta fram, och som står för en alldeles särdeles kvalitet är literature-connoisseur.blogspot.com. Har du inte redan Andreas Creutz i din RSS-läsare bör du åtgärda det genast. Om du kikar bakåt i hans arkiv ser du att denne begåvade man var tidigt ute med att läsa och recensera Z.A. Rechts Plauge of the Dead. Och i skrivande stund uppmärksammar han Alf Henriksson. Kan det bli bättre och mer varierat?

Andra om bokbloggar, bokrecensioner, boktips, litteratur, litteraturkritik, litteraturhistoria

ERIC SHAPIROS STORIES FOR THE END OF THE WORLD: MAKALÖST ABSURD, ROLIG OCH VÄLSKRIVEN BLANDNING AV SCIENCE FICTION OCH SKRÄCK

2012-01-29T18:03:00.000+01:00

I tio noveller släpper Shapiro loss ordentligt. På omslagetjämförs han med Philip K. Dick. Om den jämförelsen håller vet jag inte riktigt,men det råder inga tvivel om att Shapiro är en författare utöver det vanliga.

Att skriva om novellsamlingar är alltid svårt. Ibland ocksåtråkigt. Hur ska man göra egentligen? Ska man skriva om alla novellerna iturordning? Ibland är det knepigt. En novell kan vara läsvärd utan att för denskull inspirera till någon längre utläggning. Jag gör så här: förstsammanfattar jag mina intryck av själva samlingen som helhet och sedan får du utlåtanden om två av novellerna som smakprov. Sedan köperdu ditt eget exemplar av boken och njuter. Capisce?

Det här är den sortens berättelser som ofta har en absurdtwist på slutet eller som är helt igenom absurda redan från början. Det gällerde flesta av de tio texterna, men det finns också gripande berättelser somavslutande 3:21. (Om en ung kille som inget hellre vill än att vara tillsammansmed sin flickvän då jorden ska gå under efter ett kommande kometnedslag.) Jagföll handlöst för den blandning av absurditeter, stundvis svartsynta humor och fantasifylldaberättande som samlingen innehåller. Eric Shapiro skriver enkelt, utankrusiduller, men lyckas ändå förmedla häpnadsväckande bilder. Ibland är detbara småknäppt och roligt, andra gånger är det djupare och riktigt tänkvärt.

I Days of Allison berättar Shapiro omLouis som är en riktigt ensam outsider. Hans försök att ta kontakt med detmotsatta könet eller skaffa sig vänner har varit fruktlösa. Därför får han endag Allison av sin mamma. Allison är en svindyr humanoid som är programmeradatt bli Louis drömpartner. Humanoiderna är så välgjorda att ingen kan seskillnad på en sådan och en riktig människa. Louis befinner sig i himmelriketunder några intensiva dagar. Inte bara är Allison en kärleksfull hustru somtroget väntar på honom i en garderob hela dagarna medan han arbetar och sedantar emot honom med ett leende vid hemkomsten, nätterna blir också fyllda avpassion och ångande sex. Men så en dag tittar Allison på Louis liksom annorlunda och säger att hon inte älskarhonom. Efter det följer en omtumlande berättelse som ställer allt på ända.

Det är nog den här novellen som föranlett jämförelsen medPhilip K. Dick. Den är välskriven och medryckande. Under läsningen pendlar jagmellan att flina, skratta och att känna empati med Louis å ena stunden åAllison den andra. Lite ilska poppar också upp. Enbart Days of Allison är värd pengarna och de andra nio bidragen ärbonus.

I Newborn vankaren blivande pappa oroligt utanför salen där hans hustru ligger och ska föda.Förlossningen har redan dragit ut på tiden under flera dagar och han har blivitutföst av bestämda barnmorskor. Högt uppsatta militärer och stadens borgmästare kommer för att inspektera förlossningen och önska honom lycka till. Vad är det egentligen hans fru ligger och krystar fram? Det är så jäkla knäppt och extremt roligt!

Det här är ingen recension. Det är en hyllning. Det är reklam. Jag vet. Stories forthe End of the World är helt enkelt den sortens novellsamling jag verkligen älskar och det enda dåliga var att den var alldeles för kort.

Innehåll:Matchmaker, The Man in the Corner, Days of Allison, Newborn, Fizz, It’s Only Temporary,Strawberry Man, Donovan’s Leg, The Hill och 3:21.

Nu tjyvkikar vi på omslaget till Peter Bergtings Demonprinsessan

2012-01-29T12:44:00.000+01:00

Hallå! Nu ska vi tjuvkika lite! Så här ungefär kommer omslaget till Peter Bergtings Demonprinsessan att se ut. Visst blir det pampigt?

Andra om Peter Bergting, Legenden om Morwhayle, Demonprinsessan, Häxmästaren

PÅL EGGERT: DE DÖDA FRUKTAR FÖDELSEN

2012-01-27T23:08:00.000+01:00

När Susanne dör i en trafikolycka lämnar hon ett trasigt liv bakom sig. Hennes barndom var fylld av övergrepp och hon tog på sig ansvaret att skydda sin yngre syster, Petra. Susannes vuxenliv var präglat av utbrändhet, stressrelaterad sjukdom, slitna relationer och dåligt samvete för dottern. Svävande i mörkret på den andra sidan möts hon av ljusguiden Lord Sananda, som ska guida henne på vägen fram till en ny inkarnation. Det är långt ifrån någon gullig och vacker paradisisk idyll hon hamnat i.

Himlen styrs av ärkeänglar som röstar fram en ledare i sitt parlament Metatron. Inte ens den ärkeängel som innehar ämbetet vet egentligen om Gud existerar. Via lägre stående änglar och ljusguider sköter man verksamheten i samma anda som ett multinationellt företag. Änglarna ligger i ett lågintensivt krig med Helvetet och sällan eller aldrig drabbar man samman med svärd och lansar. Änglarna till och med gör studiebesök i Helvetet och utbyter erfarenheter.

Susanne inser att det åter igen är upp till henne att lösa situationen. Men hon kommer att få hjälp.

Systern Petra, en arg och tilltufsad ung kvinna har sedan länge stått på barrikaderna för att kämpa mot världens orättvisor, men på senare tiden har hon förlorat sin tro på den pågående kampen. Inte så att hon ändrat sig ideologiskt, men medlen synes henne meningslösa. Så träffar hon på en annan vilsen själ. Den lite excentriske och vilsne författaren Sebastian. De finner varandra, men Petras aggressioner lägger då och då hinder i vägen för den möjliga kärleken.

Genom Sebastians mediala gåvor och tillgång till en hemlig internetadress får de kontakt med ängeln Deliel. Deliel är de hemliga ingångarnas ängel, och i hemlighet har han börjat smyga undan själar på Böcklins ö, en hemlig plats på det astrala planet. Hans syfte är att ge så många han kan en andra chans att göra någonting med sina liv. Bland andra möter vi där Jian som slipat smycken i Kina och dött av stendammslunga, och den unge Jean som dött av samma åkomma efter att ha slavat i en koboltgruva i Kongo.

Det här passerar inte obemärkt. I Paradiset får Reinhard Gehlen som arbetar vid säkerhetstjänsten upp spåren efter den subversiva verksamheten och i Helvetet vaknar demonen Belmaels intresse. I ett smart utformat äventyr med klart politiska undertoner ger sig sedan Susanne, Petra och Sebastian sig fan på att det får vara nog. De har alla fått nog av maktlöshet och att bli hunsade av synliga eller osynliga makter, som av nyckfullhet, illvilja eller ointresse saboterar deras liv. Med små medel men en massa jävlar anamma tar de sig an änglar och demoner för att rädda Susanne från det hemska öde som väntar henne och alla andra som saknat privilegier, men inte accepterar det som sin lott. (Det sista är en formulering lånad direkt ur romanen.)

Det här är riktigt bra fantastik. Och det är mer än enbart ett äventyr befolkat med demoner, änglar och andra väsen lånade från kristendomen, kabbala och New Age. Det här är för mig en berättelse om ett paradigmskifte. Pål Eggert är född 1968. Själv är jag född året därefter, 1969. Jag känner så väl igen de olika tongångar Eggert kryddar sin text med.

När jag var tretton år var jag en sommar på barnkollo. Nästan samtliga ledare visade sig vara sannyasins. De klädde sig alltid i rött från topp till tå och bar ett halsband med ett fotografi på sin guru, Baghwan Shree Rajneesh. De hade lagt bort sina vanliga svenska namn och hette i stället saker som Hare Deehvah och Sagari. Säkert var det inget ont i dem, men jag minns deras diskussioner som Pål Eggerts också tycks ha tjuvlyssnat till och använder i en scen i romanen. Det är konvent i Himlen med kurser och workshops för ljusguiderna. Reinhard Gehlen hamnar i diskussion med en Stor Moder och ett schamanskt kraftdjur vid namn Mulle. Och det är precis så flummigt och tokroligt att lyssna på för den oinvigde, som jag fann det då, 1982.

Exemplet ovan är inte till för att håna en grupp människors livsåskådning. Åtminstone är det inte huvudsyftet. Men betraktat så här efteråt är det väldigt symptomatiskt. Andra världskriget ändrade de politiska och filosofiska förutsättningarna. När sedan 50-talet övergick i hippiernas och rockens 1960-tal suddades vad många sett som ”ordning och reda” ut. Kanske berodde det på att man vande sig av med att kröka rygg för patron med mössan i hand. När somliga tidigare litat till en führer, lyssnade vi i Sverige till en mer mjukröstad landsfader och andra politiker som garanterade vår välfärd i folkhemmet. Och vi lyckades länge behålla vår trygghet genom reformer och miljonprogram. När världen skakades i svallvågorna av allehanda kriser och krig rämnade även de brunmurriga tapeterna, och de nyinlagda heltäckningsmattorna krullade sig i folkhemmet. 1980-talets klippare och nyliberala svärdslukare tog över domptörspiskan. I den arenan har vi sedan levt i några decennier, ivrigt påfösta av direktörer och marknadens clowner.

Eggerts Himmelrike är inte ett dugg bättre än jordelivet. Om Gud säger författaren inte mycket. För likt människorna känner heller inte änglarna till sanningen. Som kontorister följer de sina otydliga agendor utan att ifrågasätta. Att reglera balansen mellan Himmel och Helvete är ett slags perpetuum mobile, som möjligen får lite grus i maskineriet då och då. Ärkeänglarna struttar runt som maktfullkomliga ambassadtjänstemän och låter ljusguiderna sköta grovjobbet. Och de, dessa rökelsedoftande och drömfångande rödvinsfilosofer, är ack så sugna på att göra sitt bästa. Helvetet är en effektivt organiserad fabrik där verksamhetet aldrig står stilla och övervakas av sådana som den forne hönsfarmaren Heinrich Himmler.

Trots att De döda fruktar födelsen långt ifrån predikar nyliberal individualism klingar en sorgsen känsla av ensamhet över boksidorna. Det finns ingen räddning. Det finns inget hopp. Den andra sidan är lika hopplös och rörig som vår egen. Vi fruktar döden. De döda fruktar födelsen. Var man är sin egen lyckas smed. Men berättelsen om Susanne och Petra är ett frö. Att för den som vägrar finna sig i sin lott finns en utväg. För den som kämpar, som vägrar att böja rygg och kuva sig.

Pål Eggert gör ett utmärkt jobb med att skapa sin egen mytologi utifrån ett hopkok av lite av varje. Men boken är någonting annat än inledningen till en evighetsserie om demoner och änglar och svärd. Med fantasifulla och ofta absurt roliga bilder från till exempel Helvetet sätter författaren fingret på vad det innebär att vara människa. Eller vad det borde innebära att vara det. Den politiska satiren är av existentiell art. Visst innehåller texten då och då många exempel på olika regimers göranden genom historien och framförallt Petra har en demagogisk sida. Men i slutändan är det inte parti- eller realpolitik, utan större än så. Man behöver inte vara politiskt intresserad för att tjusas av Eggerts ordkonst. Det räcker med att vara intresserad av att vara människa.

De döda fruktar födelsen är en bok som föranleder mycket reflektion och som blir aldrig tråkig. Det är en flyhänt text som ofta är rolig och makaber. Det är dark fantasy och skräcken ligger inte på ytan i texten utan i de djupare skikten som får skrattet att fastna i läsarens hals.

Pål Eggerts förlag Järnringen har lagt ned och den tryckta upplagan har precis sålt slut. I väntan på att ett annat förlag trycker en ny upplaga rekommenderar jag dig som ännu inte läst De döda fruktar födelsen att köpa ditt eget exemplar på stubinen om den dyker upp hos ditt lokala antikvariat.

| Utgivningsår: 2010 | Illustration; Pernilla Roos | Förlag: Järnringen |

VÄRLDEN SKA BRINNA - PÅL EGGERTS BLOGG

Andra om bokrecension, Pål Eggert, De döda fruktar födelsen, fantasy, Dark Fantasy, demoner, änglar

DEREK GUNNS VAMPIRE APOCALYPSE: A WORLD TORN ASUNDER

2012-01-27T15:47:00.001+01:00

Alla jordens stater har kollapsat efter en globalenergikris. I den nya världen, där elektricitet är en bristvara, råder nyaspelregler. Länder som Ryssland och Kina har tagit makten i vad som återstårav den globala ekonomin. Bland de länder som är allra värst drabbade återfinnsUSA. Via spillrorna av FN försöker politiker återställa demokrati ochordning. Men då kommer nästa katastrof.

I årtusenden har vampyrerna levt i det fördolda och bidatsin tid. Och nu när myndigheterna i USA förlorat kontrollen i samma takt som datorerna,lamporna och mikrovågsugnarna i de amerikanska hemmen slocknat, ser de sinchans. Med full kraft slår de till i stad efter stad. Människorna ställs införett enda val: att svära sina nya härskare trohet eller ögonblickligen blidödade. De som sluter sig till vampyrerna och ställer sina tjänster tillförfogande belönas rikligen. De som vägrar möter en grym och smärtsamdöd. På stubinen!

Bokens huvudperson heter Harris och är motståndsman.Tillsammans med de andra i en liten grupp tappra gerillasoldater utför hansabotageaktioner mot vampyrerna och de mänskliga femtekolonnare som kallas thralls (trälar). I den nya oskönavärlden lever människorna under vampyrernas fulla kontroll. De hålls ständigtdrogade för att inte orsaka bråk, och de måste med jämna mellanrum lämna blod. Vampyrernahar rationaliserat sin matproduktion, men låter för den skull inte bli att dåoch då festa loss och slita sina offer i slamsor the old fashioned way. Inledningsvis bryr desig inte så mycket om vad Harris och hans kumpaner sysslar med. Men så lyckas partisanerna att vid en raid döda en vampyr. Och då blir det annat ljud i skällan. Krigetär ett faktum.

Derek Gunns vampyrer är allt annat än bleka sexmissbrukare islängkappa. De är fullfjädrade monster med lädervingar och de stinker blod ochförruttnelse. De har också utpräglade nazistkvaliteter, och deras mänskliga thralls påminner en hel del omkoncentrationslägrens sonderkommandos.Utan att för den skull hysa någon djupare, underliggande politisk symbolik. Vampyrernaär fula och onda blodsugare. Punkt.

Det är mycket vapen och strider i den här boken. Lika väl somGunn inledningsvis bygger upp stämningen som i en spännande krigshistoria medsabotörer och patrullerande soldater, lika väl blir det ibland lite tjatigt. Dockär det upptakten till en mer storskalig berättelse som lovar gott för den somgillar kulsprutesmatter och galet blodtörstiga vampyrer. Det är verkligen inte Twilight vi talar om här. Så om dugillar den sortens berättelser vet du nu att det här är någonting för dig!

Det här är första delen i serien VAMPIRE APOCALYPSE somföljs av DESCENT INTO CHAOS och FALLOUT. Läs mer om dem HÄR.

PS: har inte vampyren på omslaget nåt mellan framtänderna? De använder alltså inte tandtråd!

MARK ROGERS' ZOMBIES ARE TRULY DAMNED!

2012-01-27T11:32:00.000+01:00

Swedish Zombie: What was it that made you start writing about the apocalypse and zombies? What were your first influences?

Mark Rogers: Actually, the primary inspiration for my book The Dead was Brueghel's painting, The Triumph of Death...if any of you folks out there have never seen it; you should check it out online. Absolutely batshit terrifying.

Swedish Zombie: How do you look upon the zombies? What do they mean to you? Are they metaphors, or simply cool monsters?

Mark Rogers: Well, in my novel, they're damned people brought back to the life by the Resurrection of the Dead, so if they're metaphorical, they're metaphorical of human evil in general

Swedish Zombie: Zombie enthusiasts are often conservative. How much do you think that one should experiment with the concept?

Mark Rogers: I presume you're talking about the portrayal of zombies, not political conservatism. There are people out there who want Romero zombies and nothing but...of course; Romero's basic concept was considerably at variance from zombie stuff up till that point. Your classical zombie is a barely-sentient agricultural slave. There's nothing about cannibalism or headshots, or the end of the world. So in that respect, Romero's work was itself a departure. But I always had problems with aspects of Romero's zombies...for one thing, they wouldn't be very formidable. It's impossible to imagine them taking over the world, or doing much more than being wiped out in very short order. The zombies in my book are fast and clever and they simply can't be killed. They can be temporarily blinded or crippled, but they just regenerate, and they're not cannibals...they're killing people to swell their own ranks. I short, I guess you could say my work was a departure too...my zombies are as different from Romero's as Romero's are from classical zombies.

Swedish Zombie: It is often hard to pick favorites, perhaps it is simply foolish to try. But are there two or threembooks in modern zombie fiction that you think has meant something extra for the genre?

Mark Rogers: Actually, I haven't read anybody else's zombie stuff. Heroic Fantasy is my primary genre. I wanted to get into horror thirty years ago...The Dead was written in 1980 or '81, and wasn't published for another eight years...nobody bought it, so I pretty much gave up on horror and pursued other things...I read mostly non-fiction, which serves as raw material for my fantasies.

Swedish Zombie: What do you consider the genre's future? Zombies seem to be viable. Can this peek last and if so what is then required by the authors?

Mark Rogers: I have no idea what's going to happen with the zombie craze...probably it'll burn out, although it's riding high at the moment...if the World War Z movie is a big hit, that'll probably fuel things for a while. As for myself, I wouldn't mind writing a sequel to The Dead, and I've got some pretty clear ideas on how to go about it, but no one seems particularly interested.

Swedish Zombie: A good book is always right. Some writers want to renew, others strive to convey an already well-known story with his oh hers unique twist. How do you look upon your own writings?

Mark Rogers: Actually, I'm a believer in the muse theory of inspiration. I think that stories are kinda hanging out there like mathematical theorems, and you receive them rather than create them...I write what comes in over my mental transom. If my stuff seems original, that's because I got the transmission instead of someone else.

Swedish Zombie: Through the ages, writers and directors stuck to various explanations for the end of the world: Infections from space, environmental degradation, military experiments, terrorism etc. Which scenario behind the zombie apocalypse do you think is most interesting / believable at the moment?

Mark Rogers: In The Dead, the explanation is theological...we're dealing with the Last Judgement and the Resurrection. I might point out that the Resurrection is really the archetype that underlies all these other zombie apocalypses. The whole concept of an apocalypse is of course, religious. A number of zombie stories have kinda flirted with the idea, although they usually didn't do anything much with it. Regarding scientific-materialist explanations for zombies, well...why bother? They're nonsense no matter what, even if there's some scientific pretense. Short of a miracle, people don't come back from the dead. Period. I was once on a panel about coming up with actual scientific rationalizations for zombies...one of the guys was actually arguing that you could make a case, at which point we got into the whole question of what death truly and essentially consists in. I argued that it consists in the breakdown of the conditions that make life possible. If you don't have that breakdown, people aren't dead. If you do, they don't function. Simple as that.

Swedish Zombie: What will you write in the future? What stories remain in you, do you think? Is there anything in particular you feel like writing?

Mark Rogers: As I said, I would like to do a sequel to The Dead, but I don't think it's going to happen. I'm perfectly happy writing my own particular brand of heroic fantasy, namely, the Zorachus books. Just finished another entry in the series, called Flaming Sword, although right at the moment, I'm working on a crime-novel/contemporary Italian Western thing called Cainville. Actually, if you're interested in taking a quick peek at that, there's an excerpt on my blog, Choppertime ... I post all sorts of stuff, movie lists, excerpts from other books, historical material. I think there are 68 posts on it at the moment, some of them way too long...

Mark Rogers The Dead was published by Permuted Press in 2009. Rogers has also written several other books in other genres.

For further information, do check out:

Info on THE DEAD
Mark Rogers BLOG
Mark Rogers on GOODREADS

Andra om Intervju, författare, Mark Rogers, The Dead, Permuted Press, apokalys, zombier

SEAN SCHUBERT, CREATOR OF A THRILLING ALASKAN ZOMBIE DISASTER

2012-01-25T16:14:00.000+01:00

Swedish Zombie: What was it that made you start writing about the apocalypse and zombies? What were your first influences?

Sean Schubert: I live in Alaska where Nature has a habit of surprising the population, making disasters and disaster preparedness a common topic of discussion. A zombie plague represents a variation of that discussion. “What would you need if…zombies attacked?”

I saw Night of the Living Dead when I was very young (probably too young) and was fascinated by the implications of such a development. The prospect of being eaten alive is bad enough, but if that fate is handed to an individual by someone he/she loved or knew in life then it raises that nightmare’s pitch quite drastically.

Swedish Zombie: How do you look upon the zombies? What do they mean to you? Are they metaphors, or simply cool monsters?

Sean Schubert: I’ve read reviews of literature and films where zombies are described as any number of socio/political metaphors. To me, the zombie isn’t as important as the story around the zombies. I’m more interested in the people who are struggling to survive and the measures to which they will go to survive. Someone could read Infection and think that perhaps my zombies are a walking metaphor for the tangible, possible worse case scenarios resulting from Climate Change; however, I never intended such a literal connection. Zombies are merely a catalyst around which my story evolved much the same way that a meteor, earthquake, or tornado can be for another survival story.

Swedish Zombie: Zombie enthusiasts are often conservative. How much do you think that one should experiment with the concept?

Sean Schubert: I’m not sure what is meant by conservative. I am neither socially/politically nor zombie
fiction conservative. I like the Romero stalking hulk zombies as much as I like the Snyder running zombies. I don’t like zombies with special powers, like being able to walk on walls or transforming into some variation of an uber-zombie, but short of that I am pretty open to any variation of a zombie that can effectively suspend my disbelief. My zombies are a combination of the classical zombie and the new Dawn of the Dead or 28 Days Later varieties. The freshly turned zombie can move quickly with predatory instinct, but as they progress through the stages of decay their movement becomes much less fluid.

Swedish Zombie: It is often hard to pick favorites, perhaps it is simply foolish to try. But are there two or three books in modern zombie fiction that you think has meant something extra for the genre?

Sean Schubert: I would be hard pressed to name two or three. I’ve really enjoyed reading all of the Walking Dead series now that they have been gathered into graphic novel formats. I’ve just finished Rise of the Governor which is an expansion of the Walking Dead universe. While it wasn’t a fantastically written novel, the story was great and I’ve got no actual complaints about the writing itself. I also enjoyed reading the Zombie Survival Guide because that book showed us all that zombies and zombie fiction can be fun and light despite the very serious subject matter.

Swedish Zombie: How do you consider the genre's future? Zombies seem to be viable. Can this peek last and if so what is then required by the authors?

Sean Schubert: The entertainment industry is very cyclical and very susceptible to societal changes and trends. Zombies, like all monsters and boogiemen, will eventually fade though this current wave of zombie fanfare seems to be very robust. I believe that authors can sustain the current fascination with zombies by keeping the stories easy to access for people’s imaginations. In order for zombie authors or any author of good fiction to help their genre to persist, the stories have to be believable and the characters need to be real.

Swedish Zombie: A good book is always right. Some writers want to renew, others strive to convey an already well-known story with his oh hers unique twist. How do you look upon your own writings?

Sean Schubert: I haven’t read many stories that deal with the cause of the initial outbreak. I tried to create a genesis of sorts that could be rooted in the real, physical world. I wanted to get away from supernatural or extraterrestrial causes for the event. In trying to give the zombie apocalypse a footing in reality and then creating characters who are just average people forced into extraordinary circumstances, I wanted to help my reader to relate to the story and decisions made by the characters. I really wanted my reader to be able to envision himself/herself in the same situation and ask “What would I do if that was me?”

Swedish Zombie: Through the ages, writers and directors stuck to various explanations for the end of the world: infections from space, environmental degradation, military experiments, terrorism etc. Which scenario behind the zombie apocalypse do you think is most interesting / believable at the moment?

Sean Schubert: I liked the 28 Days Later vision for the start of the apocalypse because it painted everyone involved as at fault; the government/military creating some kind of a bio/chemical weapon and animal rights activists releasing this threat into the population at large. I really like that because it shows how extremes from either angle can have a horribly adverse and unintended consequence to everyone. I don’t know if it is necessarily believable. I would hope that a lab of that nature would have much better security protocols in place, but I like the idea nonetheless.

Swedish Zombie: What will you write in the future? What stories remain in you, do you think? Is there anything in particular you feel like writing?

Sean Schubert: I am in the process of writing the third installment in my Alaskan Undead Apocalypse series. My original plan was to make this series a trilogy but I am not certain that I will be able to finish the story in only three books. Another story that I would like to tell is still apocalyptic but does not involve zombies. We have books and movies about alien invasions and the efforts of the human population to stand up to such. The story that I would like to tell is of a thwarted alien invasion that becomes an ongoing battle for survival between the now marooned alien invaders and the defiant human population.

* * * * *

Sean Schubert is the author of the Alaskan Undead Apocalypse. The first book in the series, Infection, is to soon be republished by Permuted Press. The following titles are Containment and Mitigation. (Infection was originally published by Eloquent Books.)

You can visit Sean Schubert at GOODREADS and FACEBOOK.

Andra om Intervju, författare, Sean Schubert, Infection, Permuted Press, apokalyps, zombier

Nytt i läsplattan

2012-01-25T01:23:00.001+01:00

Tja!

Jag gillar e-böcker. De blir aldrig repiga och fula. Folk kan inte låna dem. Jag hatar att låna ut böcker till sidvikare och näspetare. Nu är det problemet löst. Här nedan får ni en inblick i mitt nystartade Kindle-bibliotek. Det ser lite futtigt ut tyvärr. Min samling .epubs är mer imponerande. De "riktiga", tryckta böckerna har jag burit ut i soprummet. Och ser ni att jag tamejtusan har köpt Sofie Trinh Johanssons Halvblod?! Jag återkommer med en recension!

andra om böcker, e-böcker, Kindle, boksamling, nyköp, apokalyps, zombier,

FABUC-JONAS OM: GEORGE ROMERO OCH SUSANNA SPARROWS DAWN OF THE DEAD

2012-01-23T19:18:00.000+01:00

Jag botaniserade i Science Fiction-bokhandeln i Göteborg när mina ögon av naturliga skäl fastnade på denna bokrygg i hyllan. Det var som att återse en gammal bekant. Men i helt fel miljö. För det här var en polare jag endast kände som film. Nu var hon plötsligt re-mejkad till bok. Jag hostade upp hundrafemti pix nånting för att få ta hem henne och det kändes lite smutsigt, jag menar det här med pengar för att få umgås med en gammal vän.

Jag kanske ska förtälja bakgrunden till vår vänskap. På åttiotalet sågs vi för första gången. Hon var då film. Minns ej exakt när eller var vi stötte på varandra. Många år senare, på nittiotalet, kom jag över henne som en gammal hemmakopierad VHS. På den här tiden hade jag en rätt ansenlig samling videos hemma i hyllan med i första hand zombierullar. Romeros Dawn of the Dead var ju såklart ihop med NOTLD och Day of the Dead kronjuvelerna i samlingen. Under många år tog jag för vana att de kvällar jag inte läste innan sänggåendet somna till en zombierulle, ofta med henne. Jag måste ha sett Dawn femtio eller kanske åttio gånger, i allafall första halvtimmen. Zombiesarna blev liksom mina kompisar och jag sov alltid gott. Drömde ofta om dem.

Bakgrunden till att min kompis Dawn of the Dead uppträdde i nya kläder som bok var för mig okänd. Riktigt så nördig som jag trodde var jag visst inte, då jag inte kände till att Dawn som bok faktiskt första gången utkom redan strax efter filmen -78. Det här var en nyutkommen re-print på föranledning av den zombie-boom som sedan flera år skapat marknad.

Så, vad snackar vi om här då? Är det Romeros egna manus till rullen? Nej, det är författaren Susanna Sparrow som skrivit texten, och det närmast ordagrant utifrån filmen, scen för scen, dialog för dialog. Om såna böcker inte är pulp, ja då vet jag inte vad pulp är. Det konstnärliga värdet på texten är väl därför vad litteraturvetare och andra tjöt-ballar skulle kalla tvivelaktigt. Nu bryr jag mig inte särskilt om det. Faktum är att Sparrow skriver bra, även om hon haft minimalt med konstnärlig frihet till egna utsmyckningar. Jag har läst betydligt sämre zombie-litt från författare som försökt skapa en egen historia. Kanske är det därför att filmens handling är så förbannat bra. Kanske är det därför att jag är förblindad av filmen och mina minnesbilder av den, jag vet inte? Faktum är att jag har väldigt svårt att objektivt recensera denna bok. För min inre syn såg jag alla scener, hörde karaktärerna yttra sina många gånger klassiska repliker.

Men om man ändå ska vara lite kritisk, det märktes att Sparrow skrivit från filmen. Det inre "själslivet", tankar och motivation hos karaktärerna är mindre utvecklat än i en vanlig roman. Det är snarast förvånande att det inte saknas helt, för Sparrow gör vissa försök och ansatser till sådant. Till exempel fick jag en fördjupad inblick i Flyboys förhållande till ledargestalten Peter, som säkert stämmer med Romeros intention.

Den välkända plotten är ju som följer. I samband med ett outbreak av zombiesmitta flyr ett litet sällskap storstadens helvete i en helikopter. De landar så småningom på taket till ett övergivet varuhus. Först egentligen bara för att vila ut, men de inser snart att varuhuset, om de bara kan rensa det på kringvandrande zombies, tillhandahåller en möjlig fristad. Det gjordes ju en re-make på filmen av Zack Snyder 2004 som säkert fler av dagens unga sett. För att vara en s.k. re-make är den väldigt otrogen originalet. Snyders rulle är ju en skitbra film i egen rätt, men det enda de har gemensamt är väl varuhuset som tillflyktsort.

I Romeros film/Sparrows bok är samhälls- och civilisationskritiken mycket mer uttalad, och horderna av zombies som söker sig till varuhuset blir metaforer för vår blinda materialism. Sparrow undviker emellertid misstaget att skriva detta på läsarens näsa. Hon utgår egentligen bara från Romeros dialoger kring detta.

Summan av det hela blir att detta är en bok jag starkt rekommenderar de som sett filmen, nej förresten, det räcker inte riktigt.. den starka rekommendationen får gälla de som älskade filmen och sett den många gånger. De som sett rullen en gång för länge sen och sen glömt den, eller de som aldrig sett den rekommenderar jag inte denna bok. Jag tycker de ska se filmen istället.

Denna recension är en systerrecension som också ligger på fabuc.blogspot.com

JACQUELINE DRUGA: THE FLU

2012-01-22T15:41:00.000+01:00

På Winston Research Station i Alaska forskar man på enextremt dödlig stam av böldpest. Nån praktikant eller så darrar på handen och spillerut dödligt klet. När Inez, en eskimå sombedriver gårdfarihandel ute i obygden en dag har vägarna förbi möts han av dödoch förintelse. Och ett tu tre är viruset på språng över kontinenten. Nu skajag inte göra mig lustig över det här. Jacqueline Druga gör en bra insats attbeskriva hur virus fungerar och den historiska bakgrunden. Tror jag. Åtminstonelyckas hon övertyga mig.

Skådeplatsen för det här apokalyptiska dramat är den lillastaden Lodi. Viktiga personer är polischefen Mick Owens och kvinnan han älskaroch alltid har älskat, Dylan Hughes. Som i sin tur är gift med Sam, vilken honär på väg att lämna för femtielfte gången. Mick, Dylan och Sam är fast i en slags kärlekstriangel som har pågått alltsedan de alla tre var tonåringar.Nu ser Mick sin chans att bilda familj med Dylan och hennes barn. Varav ett har osäker härstamning.

Hur som helst. USA befinner sig i nödläge, och hur snart olika städerna går under beror på hur myndigheterna hanterar det hela. Ingengör det särskilt smart, så Amerikas framtid är hotad. I Lodi beslutar polischefOwens att spärra av staden och inte släppa in någon, varken främlingar ellerinvånare som återvänder efter en resa. Staden sätts i frivillig karantän. Inteens Owens egen mor får komma in igen.

Inledningsvis är det en både väldigt romantisk och lustigberättelse. Men allteftersom folk insjuknar blir det mer och mer sorgligt. Drugalämnar Lodi med jämna mellanrum och låter läsaren få ta del av vad som händer iomvärlden, men dramat ligger mer i det lilla än i den pågående globalakatastrofen. Det finns drag av tantsnusk i det här, men författaren håller sighela tiden på rätt sida av gränsen. Somliga skulle kanske kalla det romance. Jag finner det ganska uppfriskande med enapokalyptisk roman som kryddas med olycklig kärlek, svartsjuka och lite, lite moget sex. Däremellans blir det lite annan mysig feel-good också. Men det ställs sedan i kontrast mot dödsfallen och vårahuvudpersoners öden. Ingen går riktigt säker i den här boken. När ungarna börjar dö är det verkligen slut på det roliga.

Det förekommer fler personer än de jag nämnt ovan. Befolkningeni den lilla staden skildras på ett ganska bra sätt. Och boken kryddas med ensvindlare som på flykt undan två FBI-agenter söker sin tillflykt iLodi. Före karantänen då förstås. Och med risk för att spoila, men jag kan intelåta bli så SPOILERVARNING: de bådaFBI-agenterna Bloom och Harding isolerar sig på ett hotellrum och inväntar faran över. Men de får så småningom så tråkigt att de börjar lätta sinahjärtan för varandra. De kan låta sina tuffa agent-masker falla och det dröjerinte innan de ger utlopp för sin återhållna homosexualitet och knullar som tvåkaniner. Det tyckte jag var riktigt gulligt!

Mer irriterande är att Lars Rayburn, en världsberömd läkareoch virusexpert, naturligtvis är från Lodi och råkar komma hem på en av sinasällsynta semestrar. Jag förstår att författare ibland tvingas skapa sådanalösningar, och även en WHO-doktor måste ju ha en hemstad, men det är ändåaningen svårsmält.

Jacqueline Druga är rolig. Det förekommer återkommandedråpliga situationer som sedan bidrar till att förstärka de hemska och sorgligainslagen. Författaren tar till fullt medvetna grepp för att vrida om hjärtat påsina läsare, men har också lagt ned mycket arbete på att göra berättelsentrovärdig. Gillar du viruskatastrofer är THE FLU ett glödhett tips!

ELOISE J KNAPP: THE UNDEAD SITUATION

2012-01-22T04:36:00.000+01:00

Allt sedan zombierna tagit över Seattle och resten av USAhar Cyrus V Sinclair klarat sig bra ensam i sin lägenhet. Världen utanför hans fönsterhar kollapsat, men Cyrus är inte det minsta intresserad av orsaken tillapokalypsen eller bekymrad över sina medmänniskors öden. Han är en ensling somlänge planerat för någonting liknande och nu tänker han njuta så myckethan kan av domedagen. Förråden är väl försedda med MRE:s* och ammunition tillhans många skjutjärn. Och riktigt ensam är han inte, han har sin albino iller Pickle som sällskap. Den enda människahan saknar är Francis Bordeaux, en äldre man som tjänat som Francis förebildunder uppväxten. Hans egen familj har inte varit något att ha.

Eloise J Knapp kallar själv Cyrus för sociopat. Och det kanstämma i vissa avseenden. Cyrus har dödat människor tidigare i sitt liv, ettsimmande barn när han själv var liten och senare en mobbare som tydligen förtjänadedet. Men i många avseenden påminner Cyrus mer om en person med något slagsautismspektrumtillstånd. Han förstår inte vitsen med att umgås med andramänniskor, eller alla de outtalade regler som styr derasgemenskap. Han har tagit ett kliv åt sidan och ställt sig utanför samhället.

Men givetvis kommer andra människor att krångla till hansbekväma tillvaro som eremit. Närmare bestämt två kvinnor. Först den besvärligaoch gåpåiga Gabriella, och senare även tuffingen och före dettamarinkårssoldaten Blaze. I ett försök att ta sig till Francis stuga uppe ibergen blir det handgemäng och pang-pang i sammanstötningar med både zombieroch andra överlevande.

Så där jäkla mycket zombier blir det inte i den här förstaboken. Knapp ägnar mest utrymme åt att skildra Cyrus problem med bokens kvinnor.Och det gör ingenting eftersom det är ganska underhållande. Det hettar ofta till i kapitel fyllda med härlig apokalypsaction. Som när Cyrus lär kännaBlaze på ett fängelse i Monroe som nu styrs av ett knippe brottslingar, ellersenare hemma hos en halvt vansinnig kvinna som lockar till sig människor föratt mata sina döda barn.

Det här är den första boken i en (vad annars!) planeradtrilogi. Den slutar med en cliffhanger som faktiskt känns okej. Det ska bli spännande att se vad Knapp hittar på i fortsättningen. Och mest nyfiken ärjag på Blaze – hon är sådär coolt stenhård som en apokalypshjältinna bör vara. OmCyrus verkligen kommer att leva upp till epiteten sociopat och psykopatåterstår att se. Jag har mina tvivel. Innerst inne är han nog en riktigt mysigkille.

* MRE = Meal Ready to Eat (käk för den amerikanska armén ifält).

FÖRHANDSLÄSNING: PETER BERGTINGS DEMONPRINSESSAN (LEGENDEN OM MORWHAYLE 2)

2012-01-21T21:19:00.000+01:00

Detalj från omslaget till Häxmästaren

Vad har jag gjort i helgen förutom att arbeta för brödfödan då? Jo, någonting riktigt roligt! Jag har förhandsläst utkastet till Peter Bergtings DEMONPRINSESSAN, som ska bli bok nummer två i Legenden om Morwhayle. Peter skriver för fullt och än är han inte färdig, men det artar sig ordentligt. Själv är jag givetvis belagd med munkavle, men jag tänker ändå skvallra om/fresta er Morwhayle-fans med att boken kommer att bli RIKTIGT bra!

Gillar du HÄXMÄSTAREN har du alltså någonting att se fram emot. Det blir vad jag med det gubbiga uttrycket brukar beskriva som full rulle. Dramatik, action, förvecklingar, intriger, magi, romantik och mycket humor. Och dessutom - ännu fler störtsköna varelser. Den första boken i serien är nyligen slutsåld, så passa på att låna den på bibblan i väntan på en andra tryckning och läs innan DEMONPRINSESSAN publiceras. Om du inte redan gjort det förstås.

Livet om bokbloggare är ofta verkligen roligt. Tack Peter för att jag fick smygläsa!

Peter Bergting, Demonprinsessan, förhandsläsning, Legenden om Morwhayle, Häxmästaren, fantasy, crossover-litteratur, Swedish Zombie

KEVIN J BURKES THE LAST MAILMAN: NEITHER RAIN, NOR SLEET, NOR ZOMBIES!

2012-01-21T05:36:00.000+01:00

DJHaddox är brevbärare. Eller åtminstone är det vad han kallar sig själv. Han bori vad som återstår av New York. DJ jobbar med att spåra upp personer på uppdragav överlevare i staden. Det kan vara någon som tvingats lämna sin fru ellerpappa efter sig under flykten från de levande döda. Ty zombierna har tagit övervärlden och bara spillror av mänskligheten har överlevt, hopfösta i små enklaver som NY ochAtlanta. Vi pratar några tusental människor. Det är sällan eller aldrig som DJhittar någon vid liv. Men han tar sin uppgift på allvar och ser alltid till attta med någonting tillbaka, ett brev eller ett foto. Så att den som måste levavidare utan en älskad och saknad anhörig kan göra avslut. Därav densjälvpåtagna titeln "mailman".

IAtlanta, som de håller kontakten med via radio, meddelar man att forskare harhittat ett vaccin mot zombiesmittan. Men i utbyte mot detta vill de ha någraunga, vackra och framförallt fertila kvinnor. Haddox får i uppdrag av New Yorkspresident att följa med i flygplanet som ska leverera de utvalda kvinnorna sombetalning för zombiekuren. Sedan följer en kalabalikartad färd både uppe iluften och senare nere på marken igen. Och Haddox inte bara kämpar med sinatvivel över människohandeln, utan möter också bland annat en lustig kannibal,en helgalen sektledare och dennes församling, samt en fiffig kille som hittillsklarat sig bra ensam i en kakfabrik. Zombievaccinet då? Utan att gå in pådetaljer kan jag bara lova att allt bara blir värre och värre.

Dethär är överlag en kul bok. Burke har en del bra idéer. Som hur Haddox använderen hund under sina uppdrag. Små skälliga hundar som har till uppgift att lockatill sig eventuella zombier, medan husse går in i en byggnad. Att hundarnasedan går åt som smör i solsken är en annan historia. Tonvikten ligger dock påhumor. Om man inte alls tål tanken på att en zombie styr spakarna på ettflygplan kan man se den här recensionen som en varning. Visst finns allvarligaundertoner, som breven till sörjande anhöriga, men annat, som handeln medfertila kvinnor behandlas mer som ett lite lustigt inslag i den nya världen.Allra bäst är boken i de kapitel som skildrar mötet med olika överlevande.Burke har skapat en hoper riktigt knäppa och roliga karaktärer.

The LastMailman är en bra debutroman och passar utmärkt för den som vill ha humoristiskoch actionbetonad underhållning i några timmar. Författaren är noga med attaldrig låta tempot bli för långsamt och replikerna är ofta snärtiga. Somkannibalgubben som gillar att grilla zombier, vilket gör de andra upprörda:"Oh, they can eat us, but we can't them?"

SWEDISH ZOMBIE UPPLYSER DEN UNGA GENERATIONEN

2012-01-20T21:53:00.000+01:00

Jag upptäckte precis att man på BARNENS BOKLUBB tagit fasta på några av mina boktips. Jag är sjukt mallig över detta. Ni som tittar in här regelbundet kommer känna igen böckerna jag nämner. Det är de vanliga namnen som brukar ingå i min förkunnelse. Förutom Emson då, som jag borde nämna oftare. Hur som helst var det här riktigt kul!

Barnens Bokklubb hittar du HÄR och zombietipsen hittar du HÄR.

Bokrecension, böcker, apokalyps, levande döda, skräck, postapokalyps, zombier, Swedish Zombie

Just nu gratis på Amazon: Zombie Writing! So, You Want to Write About Zombies?

2012-01-20T20:21:00.001+01:00

I den här nyss utgivna e-boken skriver ett helt gäng namnkunniga författare i genren om det här med att skriva zombieskräck. De delar med sig av sina åsikter, råd, tips och trix. Det kan nog vara matnyttigt för den som intresserar sig för genren och/eller skrivande av spänningslitteratur i största allmänhet. Bland författarna som bidrar hittar vi: Eric S. Brown, Jason S. Hornsby, Armand Rosamilla, Joe McKinney, Craig DiLouie och David Moody.

För tillfället är den helt gratis att ladda ned på Amazon för alla som använder Kindle. Och äger du ingen Kindle finns det gott om gratis appar att ladda ned för andra mackapärer och plattformar.

Zombie Writing! So, You Want to Write About Zombies? kan du kolla in och ladda ner HÄR!

PS: Omslaget är verkligen skitfult!

Bokrecension, böcker, apokalyps, levande döda, skräck, postapokalyps, zombier, Swedish Zombie

TEMADAG OCH KURS OM ZOMBIES OCH ATT ÖVERLEVA ZOMBIEKATASTROFEN

2012-01-19T06:43:00.000+01:00

Vill du förbereda dig inför zombiekatastrofen? Ta det säkra före det osäkra? Då är det här bra grejer för dig! ABF i Sundbyberg anordnar en hel temadag som rustar dig inför apokalypsen och även en hel kurs, för dig som inte är dum nog att lämna något åt slumpen.

TEMADAG: ZOMBIES OCH ATT ÖVERLEVA ZOMBIEKATASTROFEN

Datum: 11 februari 2012

Tid: 12:00 till 18:00

Plats: Sundbyberg

Innehåll: En temadag om zombies och att överleva zombiekatastrofen. Föredrag, ministudiecirklar, utställningar, prova på zombiespel och en hel del annat odött kan vi utlova. Arrangemanget är gratis. Program kommer inom kort.

Föreläsningar:
12.15-13 Om zombies och hur de förändrats historiskt.
13.30-14.15 Zombiefysiologi
14.30-15.30 Överlevnad i stad och natur
16.00-17.00 Samhället och krissituationer
Arr: Zombiekommittén och ABF i Sundbyberg

Och om inte det räcker för att få dig att kunna sova gott om nätterna anordnas även:

KURS: ATT ÖVERLEVA EN ZOMBIEKATASTROF

Tisdag(ar) 18.00 - 21.00
Start: 21 februari 2012
Antal tillfällen: 6 ggr
Kostnad: 300 kr
Plats: ABF-Esplanaden 3C, Filmsalen, Esplanaden 3 C, Sundbyberg

DU VET ATT DET BARA ÄR EN TIDSFRÅGA - SÅ VAD VÄNTAR DU PÅ? ANMÄL DIG REDAN IDAG!

Temadag, kurs, överlevnad, zombier, zombiekatastrof, ABF Sundbyberg,

ÄRLIGT TALAT: SER DET UT SOM BAJS I STOR STIL?

2012-01-18T18:48:00.002+01:00

Hallå bloggläsare!

Nu behöver jag din hjälp som smakdomare alternativt bödel. Det är så här att ju mer jag pillar och gör om saker här på bloggen, desto större tycks allting bli. Bilder, text och så vidare. Och jag är en närsynt gammal skräckgubbe som snart kommer att behöva förstoringsglas för att ens kunna hitta en elefant på Kolmården.

So tell me. Hur ser bloggeländet ut egentligen? Ser det ut som i en målarbok för tvååringar?

Kolla, nu satte jag allt det här i fetstil också. Fattar du mitt problem?

[Bild på bajskorv borttagen]

IAIN MCKINNON, SCOTTISH QUALITY WITH CLASSIC ZOMBIES ROMERO STYLE

2012-01-17T07:21:00.000+01:00

Swedish Zombie: What was it that made you start writing about the apocalypse and zombies? What were your first influences?

Iain McKinnon: The biggest influence on my work is Romero, I think that's obvious when you read Domain of the Dead or Remains of the Dead. But it was the remake of Dawn of the Dead that started me writing about a zombie apocalypse. I loved the movie but being a Romero purist I wasn't keen on the running zombies. They worked well in the film but I felt you didn't need to up the anti to keep zombies frightening.

On a more physical level I remember seeing things like Threads and Z for Zechariah when I was a boy. I'd then walk to school with my parker zipped up like Kenny from South Park as I wandered round this dead world, passing off other people in street as mere hallucinations generated by a solitude crazed mind.

Swedish Zombie: How do you look upon the zombies? What do they mean to you? Are they metaphors, or simply cool monsters?

Iain McKinnon: I like the zombie as a metaphor but I'm not going to step on a readers imagination and say out right what metaphors I think they represent. The way metaphors work is you add your own interruption. A good metaphor works at different levels at different times for different people.

Swedish Zombie: Zombie enthusiasts are often conservative. How much do you think that one should experiment with the concept?

Iain McKinnon: I’m happy for others to bring to it what they like but for me I feel there’s enough space to play with in the cannon as it stands. The story is the important thing and for me and for me it’s always been about the Romero zombie. It’s simply what I like.

Swedish Zombie: It is often hard to pick favorites, perhaps it is simply foolish to try. But are there two or three books in modern zombie fiction that you think has meant something extra for the genre?

Iain McKinnon: Max Brooks Zombie survival guide and World war Z both stand out. They hit the shelf at just the right time to spark and fuel the latest zombie resurgence. But yeah it’s hard to pick favorites. I’m a big fan of David Moody’s Autumn series. And having devoured Permuteds early releases Day by Day Armageddon, Twilight of the Dead and Plague of the Dead all influenced my own writing.

Swedish Zombie: How do you consider the genre's future? Zombies seem to be viable. Can this peek last and if so what is then required by the authors?

Iain McKinnon: Short answer is don’t know. I’ve been expecting the zombie wave to crash any moment since 2007 so it shows you what I know. Zombies keep going from strength to strength. I guess when you have fans like me eager for the next undead film or novel or computer game there’s always going to be a market there. It may not be mainstream but markets no longer need mainstream to survive any longer. With the advent of computers and the internet the niche market is king. I hope to see a long and prosperous life for zombies even it is just because I love them.

Swedish Zombie: A good book is always right. Some writers want to renew, others strive to convey an already well-known story with his oh hers unique twist. How do you look upon your own writings?

Iain McKinnon: I want to write the books I’d like to read. I find reading most writers work difficult. It may be my dyslexia, it may be my arrogance but I want to write books that people can get hooked on. Something that pulls the reader in makes them forget they’re eve reading a book.

Swedish Zombie: Through the ages, writers and directors stuck to various explanations for the end of the world: infections from space, environmental degradation, military experiments, terrorism etc. Which scenario behind the zombie apocalypse do you think is most interesting / believable at the moment?

Iain McKinnon: We will drill a hole down through a frozen Antarctic lake and discover an ecosystem which has been evolving independently of our own for 4 million years. Amongst that flora will be something that can use us as a host even once we have died from the infection. Just my guess. But hey all of the above are viable.

Swedish Zombie: What will you write in the future? What stories remain in you, do you think? Is there anything in particular you feel like writing?

Iain McKinnon: Tons is the answer to that. I have a plethora of stories in me yet, a Sci-Fi called From the Torment of Dreams that is almost ready, an occult thriller which is approaching the end of the first draft, a possible third zombie novel, and a few others in the works.

.

Iain McKinnon

Some of the authors in Permuted Press catalog are non-Americans. One of them is Scottish writer Iain McKinnon. He is a man with many irons in the fire. In 2009 published Permuted Press his novel Domains of the Dead and in 2011 the sequel, Remains of the Dead. If you love George Romero's movies, McKinnon is an excellent choice if you can not get enough and want more glorious zombie mayhem.

Learn more about Iain McKinnon here:

The author's website

Amazon Page
Goodreads Page

Läs även andra bloggares åsikter om Författare, intervju, Iain McKinnon, Domain of the Dead, Remains of the Dead, Permuted Press, apokalyps, zombier, Swedish Zombie

NATHALIE SJÖGREN: I NATTENS MÖRKER

2012-01-15T15:18:00.002+01:00

Under en icke specificerad tidsepok, i en icke namngiven liten by, i ett icke namngivet land, bor Evilina. Människorna i byn lever i ständig skräck för ondskan som lurar ute i mörkret och lockar till sig byns vackra kvinnor, som sedan aldrig återvänder. Evilina känner hur det onda försöker dra henne till sig. Men hon känner även på sig att det är någonting annorlunda med henne. Hon är utvald. En främling vid namn Diero dyker upp i byn och försöker få Evilina att ta upp kampen mot det onda.

Ondskan då? Jo, hotet består av Serando, ett slags vampyrliknande monster med uselt bordsskick som älskar att tala om sig själv i tredje person och lurar i ett stort slott någonstans i skogen. En gång var han en vanlig man, men förräderi och ond bråd död gav honom inte bara en enorm hämndlystnad, utan även förmågan att suga i sig människors livskraft. Vilket i sin tur ger honom både magiska krafter och evigt liv. Nu vill han inget annat än att äga den vackra Evilina, men blir lättare sagt än gjort då den mystiske Diero trotsar Serandos planer.

Det här är en saga, världen fiktiv. Upplägget är i grunden busenkelt: ett monster, en hotad by full av skräckslagna människor och en rådig hjältinna som ska ställa allt tillrätta. Så långt allt väl. Det finns en del brister dock. Författaren lutar sig stundvis lite väl mycket tillbaka mot genrens breda rygg. Även i en värld där magi är någonting självklart är lite mer förklaringar önskvärda. Jag tänker främst på hur Serando fått sina magiska krafter. Han håller en döende kvinna i sina armar och vips upptäcker han att han kan suga i sig hennes ande, kallad sötma i boken, och att det ger honom oanade krafter. Eller då Evilina inte bara känner den osynliga kraften som drar i henne, utan också att hon minsann är speciell och utvald! Hur känns det? Hur får hon den kunskapen? Det finns ingen information i berättelsen som gör det här vidare trovärdigt.

På ett plan är det här en berättelse om hänsynslösa mansgrisar som tar vad de vill ha utan att fråga. Ett genomgående tema är våldtäkt, både bokstavlig och symbolisk. Det är bokens allra starkaste inslag och någonting jag hade önskat att Nathalie Sjögren hade utvecklat mycket mer. Berättelsen är ett embryo till något större. Tyvärr tar hon i stället ofta till alltför banala grepp.

Stundvis glimrar det till och stämningen blir rysmysig. Men det blir aldrig riktigt otäckt. Två orsaker till detta är att författaren alltför ofta tar genvägar. Ett ljus, ett leende osv. beskrivs som kusligt. Skriv inte att saker är kusliga. Lägg i stället mer krut på beskrivningarna så att läsaren uppfattar saker som kusliga. Skriv inte läsaren på näsan! Ett annat problematiskt inslag är monstret Serando. Vissa detaljer är alltför luddiga. Som hur länge han terroriserat byn. Är det i århundraden eller årtionden? Som det är nu får man lätt för sig att författaren inte riktigt vet om två decennier är två hundra år eller tjugo år. Byborna som vant sig att leva i skräck, att inte gå utanför dörren efter mörkrets inbrott och att skydda alla ingångar med stål, ger överlag intryck av att det här har pågått väldigt länge. Till exempel känner ingen till Serandos historia eller var hans slott står att finna. De känner bara hans namn och att han är ett monster med övernaturliga förmågor.

Hjältinnan Evilina pendlar mellan att känna någonting sublimt som kallar på henne och som växer i styrka, och att understundom tvivla på Serandos existens. Detta trots att någon av byns kvinnor med jämna mellanrum försvinner. Ofta utbrister hon i ett slags trotsigt tvivel och muttrar om ”den där Serando”. Det här är säkert menat att skänka framställningen visst psykologiskt djup, men tjänar tyvärr bara till att det inte alls känns trovärdigt, och dessutom förminskar det Serando, monstret som sliter sönder kvinnor i slamsor, till något slags mytisk buspojke.

Sjögrens fiktiva värld påminner om någonting medeltida. Vi får inga direkta ledtrådar till hur byn försörjer sig eller vilka yrken som är vanliga, förutom att de riktiga karlakarlarna är jägare och att det finns en kyrka och en präst i byn, fader Laurum. Andra stunder känns tidsperioden mer sentida. Folk har gevär och talar om tändstickor. Namnen är en enda röra. Förutom Serando, Diero, Evilina och Laurum finns till exempel personer som Frenkodo, Gorgan, Jehanna, Junz och Kanita. Är vi i ett latinskt område eller i ett fornnordiskt rike eller i ett Tolkieninspirerat land?

Författaren tar ofta till upprepningar. I poesi kan omtagningar ofta förstärka och förtäta. Här blir det mindre lyckat och lite tjatigt. Om än inte lika katastrofalt som när Liza Marklund i Gömda femtielva gånger skrev ”hans ögon brann”. Det finns rikligt med stav- och slarvfel, vilket är synd. Boken hade också behövt en mer noggrann korrekturläsning. Det finns långa stycken där Nathalie Sjögren lyckas med den språkliga dräkten, som är lite ålderdomlig för att skapa just en känsla av en svunnen tid. Men ofta tappar hon i stringens och det blir jättekonstigt när Serando utbrister i ett ”okej” eller ”jag har spanat in er”. Ofta finns också en osäkerhet vad gäller fasta uttryck. Man släpper inte garden, man sänker den. Man känner inte ett stygn av sorg utan ett styng av sorg. Eller pratar vi sömnad? Man grimaserar inte smärtsamt, man grimaserar av smärta. Åtminstone om man som i boken är en svårt skadad person. Andra brister är felstavningar som ”spöklig”. Somliga liknelser blir också lite konstiga, som ”Serandos lie”, men han är ju seriemördare, inte massmördare? Och sist i syndakatalogen: det finns alltför många onödiga substantiv som ”nu” och ”då”.

Det finns enkla men lyckade bilder, som hur ”kyrkan var en höna och husen var hennes kycklingar som förtvivlat försökte kura ihop sig under hennes vingar”. Men mellan de lyckade tilltagen finns också alltför många ”kusliga” ting och klichéer som darrande läppar och människor som vaknar med ett ryck.

Bäst är Nathalie Sjögren när hon skriver om våld. Då händer det någonting! I några korta scener frossar författaren i blod och slem. I en av dem slits en gravid kvinna sönder och samman och hennes ofödda barn blir monstersnacks. Och språket blir då mycket bättre. Mustigt och fokuserat. Lika mycket som jag uppskattar dessa plötsliga inslag av inspirerat författarskap, lika mycket känner jag en viss irritation över att Sjögren slarvar bort andra, stora delar av sin berättelse.

Serando är ett monster som pendlar mellan god seriemördarkvalitet och löje. Han bor granne med greve Dracula i litteraturen, med slängkappa och majestätiskt slott med obligatorisk fängelsehåla. Hans bakgrundshistoria är sorglig, utan att för den skull vara schablonartad. Det finns en förklaring till hur han kommit att bli ett monster, men han var långtifrån en oskyldig filantrop från början – det gillar jag. När han låter bli att tala om sig själv som ”Serando den grymme” och liknande, är han stundom en ganska cool slottsherre med blodsmak.

I nattens mörker befinner sig någonstans mellan gotisk tradition och Harlequin-romantik. Det är en debutroman med brister, men som säkert kommer att finna sina läsare av genren och göra dem nöjda. Det brinner en liten makaber eld i Nathalie Sjögren och nästa bok kan med mer noggrannhet och finslipning klämma in sig mellan de andra böckerna i fler bokhyllor.

Nathalie Sjögren är en av de författare som svarat på 5 frågor på Spektakulärt.se. Läs hennes svar HÄR.

Utgivningsår: 2011 | Omslag: Dante | Förlag: King ink förlag | Web: Nathalie Sjögrens blogg
Köp hos ADLIBRIS eller BOKUS

Bokrecension, Nathalie Sjögren, I nattens mörker, svensk skräck, romantik, vampyrer, monster, Swedish Zombie

TONY FAVILLE - A WRITER WHO EXPLORES THE ZOMBIE STORY

2012-01-13T15:59:00.001+01:00

Swedish Zombie: What was it that made you start writing about the apocalypse and zombies? What were your first influences?

Tony Faville: I started writing in 2009, when my wife brought the National Novel Writing Month to my attention. It takes place every November and the sole purpose is to get people writing by making it a contest to write a 50,000 word novel during the month. If you write the 50,000 words, you are a winner. I thought it sounded interesting and the next thing I know, I succeeded and made the decision to self-publish. After a year of successful sales, I was contacted by Permuted Press, and the next thing I know, I have a publishing contract. As for my first influences, it all begins with George Romero, but then jumps to David Moody, David Wellington and Jonathan Maberry.

Swedish Zombie: How do you look upon the zombies? What do they mean to you? Are they metaphors, or simply cool monsters?

Tony Faville: Zombies are definite metaphors but at the same time, they are cool monsters as well. Simply put, zombies are us. They have but one desire, and that is to feed and propagate their "species". We work day to day so we can feed, keep a roof over our heads and propagate our species.

Swedish Zombie: Zombie enthusiasts are often conservative. How much do you think that one should experiment with the concept?

Tony Faville: I believe that there are certain aspects of the zombie genre that absolutely must remain unchanged. With that said, how the zombie outbreak begins, and the behavior of the zombies is totally up for change and can be made into anything you so desire.

Tony Faville: Number one for me would have to be Autumn by David Moody. It was truly the first zombie novel I ever read, and is still one of my all time favorites. Number two would have to be World War Z by Max Brooks. While he and I may have severely differing opinions on some things, WWZ was a well written, and thoroughly enjoyable novel.

Swedish Zombie: How do you consider the genre's future? Zombies seem to be viable. Can this peek last and if so what is then required by the authors?

Tony Faville: Zombies definitely have a future, but I think it will drift out of being mainstream as it has become in recent years, and will go back to being for those of us that have been fans of the genre LONG before they went mainstream. What that means for us zombie authors is that we will have to double our efforts at writing something new, while being careful of our more knowledgeable and expectant readers.

Swedish Zombie: A good book is always right. Some writers want to renew, others strive to convey an already well-known story with his oh hers unique twist. How do you look upon your own writings?

Tony Faville: I tend to do my very best to bring something new with everything I write. I also try to bring other things into the genre that is not usually expected, humor, sentimentality, etc.

Tony Faville: Recently, scientists foolishly figured out how to make the dreaded avian flu the deadliest disease on the face of the planet. This in itself could bring a definite change to the way we live, but would not bring about zombies. I have to admit, I don't ever see actual zombies coming to be, but I can definitely see a plague such as in 28 Days Later.

Swedish Zombie: What will you write in the future? What stories remain in you, do you think? Is there anything in particular you feel like writing?

Tony Faville: I am currently writing a new novel titled Run... that will be bringing a new twist on the behavior of the zombies themselves, and the way that we have to fight them. I have also recently been invited to submit a story to a Western (Cowboy) Horror anthology. I will continue to write as long as fresh ideas keep coming to me.

Tony Faville

Tony Faville are both represented by Permuted Press, in various anthologies from other publishers as well as he is a self-publisher. Kings of the Dead is a novel about a group of survivors during the Zombie Apocalypse and recently published Avery Nolan: Private Dick of the Dead is a homage to the 1950's Detective stories. Faville is currently working on a new zombie novel titled Run.

For further information about Tony Faville and his work, check out:

His blog
Amazon Page
Goodreads Page
Smashwords Page

Läs även andra bloggares åsikter om Författare, intervju, Tony Faville, Kings of the Dead, Permuted Press, apokalyps, zombier, Swedish Zombie

PAUL GOAT ALLEN och RHIANNON FRATER konstaterar att 2011 var DE KVINNLIGA ZOMBIEFÖRFATTARNAS ÅR!

2012-01-13T04:04:00.000+01:00

Rhiannon Frater

Författaren Rhiannon Frater har skrivit ett intressant inlägg på sin blogg där hon utser 2011 till THE YEAR OF THE FEMALE ZOMBIE AUTHOR, baserat på sina egna erfarenheter och två utmärkta bästa-listor från Barnes & Nobles recensent Paul Goat Allen. Och när man summerar det gångna året är det svårt att göra annat än att hålla med Rhiannon och Paul. Personligen hade jag nog inte lyckats dra den slutsatsen - senfärdig skräckgubbe som jag är. Visst har jag läst en hyfsad del av de nämnda böckerna, men favoritkillar som David Moody och Craig DiLouie har i viss mån skymt sikten. Följande lista på kvinnliga författare som haft stora framgångar under 2011 bekräftar deras tes:

AMANDA HOCKING, ANN AGUIRRE, CARRIE RYAN, CHERIE PRIEST , ELOISE J. KNAPP , JESSICA MEIGS , JOAN FRANCES TURNER , LIA HABEL, MADELEINE ROUX , MIRA GRANT, RHIANNON FRATER och SOPHIE LITTLEFIELD

Paul Goat Allen

Rhiannon Fraters text hittar du alltså här:

2011 - THE YEAR OF THE FEMALE ZOMBIE AUTHOR

Paul Goat Allens två läsvärda årsbästa-listor hittar du här:

THE BEST ZOMBIE FICTION RELEASES OF 2011
THE BEST APOCALYPTIC FICTION RELEASES OF 2011

Läs även andra bloggares åsikter om Kvinnliga författare, 2011, apokalyps, zombier, jämställdhet, Rhiannon Frater, Paul Goat Allen