Snubblar mellan böckerna likt en shambler med ADHD

Läsningen går så där. Är halvvägs genom SURVIVORS som är den avslutande delen i Z.A. Rechts The Morningstar Strain. Recht är död, så boken är färdigställd av en annan författare vid namn Thom Brannan. Den är väl så där. När Recht gav ut den första boken i serien fanns inte lika mycket att välja på i genren som nu, SURVIVORS känns som en dussinvara eller värre. Vad jag ska tycka om Brannans insats återstår att fundera på.

Roligare är YESTERDAY´S GONE som är en apokalyptisk följetong i e.boksformat. De första två säsongerna går att köpa i samlingar om sex böcker vardera. Författarna Sean Platt och David Wright har åtminstone hållit mitt intresse vid liv genom de tre första delarna. En dag vaknar ett gäng människor spridda runt USA och upptäcker att merparten av befolkningen är borta. Vi får följa ett urval personer, alltifrån en galen seriemördare till en liten knatte, medan de försöker lura ut vad som har hänt. Och de är inte ensamma. Nåt slags läbbiga varelser härjar omkring i de tysta, folktomma städerna. Serien är skriven med ständiga cliffhangers, en homage till gamla tv-serier och följetonger i tidningar. Spännande!

Strax ska jag även ta itu med Elin Holmerins SÅR. Det ser jag fram emot. Mer drakar som omväxling till de odöda. 

Förutom det här läser jag även bland annat Eric S. Browns Night of the Squirrels (zombieekorrar!), Marvel Zombies (som jag fått låna av Herman) och Jake Bibles Dead Mech. 

Vad läser du?

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

EDIT: !!%!!!$##&!!!£!!!!!!!

Hej igen. En längre tid nu har Blogger krånglat utav helvete vad gäller sidlayoten. Det fungerar inte längre att til exempel redigera eller lägga ut nya etiketter i en gadget. Hur många gånger jag än försöker fungerar det inte. Och efter att nu i timtal pysslat med att göra etiketterna för recensionerna bättre resulterar det bara i att inga etiketter ALLS syns i menyn till höger.

Ni andra som använder Blogger, har ni samma problem och tvingas slösa bort ofantligt med timmar på grejer som borde fungera direkt?

Det har varit en massa krångel med Blogger länge nu. Än det ena och än det andra fungerar uruselt. Jag orkar inte krångla med att flytta bloggen till Wordpress med allt vad det innebär, domänen etc. Jag överväger att helt enkelt lägga ner bloggen, för det här blir jag bara urless på och det dödar effektivt glädjen med att blogga. Och att bloggen ska se ut hipp som happ, utifrån vad som Blogger tycks kunna få att fungera för tillfället, är inget alternativ. Grejer ska fanimig fungera annars får det vara.

Så, hur vanligt är det här strulet måntro?


Uppdatering: 2 timmar senare. Fortfarande grinig. Återupptar semesterfirandet och skippar bloggpysslet. Lugn och fin nu, Jonny. Nya böcker i läsplattan. Lugn luuugn luuu-uuugn!

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

Bloggpyssel

Hej!

Under helgen ska vi stuva om lite på bloggen. Det är mest grejer som rör bloggens struktur, men måhända kommer den se lite underlig ut tills allt är klart. Vi får se hur det blir. Så nu vet ni det. :)

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

HUR ORGANISERAR DU DINA E-BÖCKER?

För ett tag sedan hörde en läsare av sig med en väldigt intressant fråga. Nämligen: hur organiserar du dina e-böcker? Sedan jag mer och mer började gå över till att köpa och läsa e-böcker har jag provat mig fram och ännu inte hittat något perfekt system. Att organisera e-böcker är väldigt förknippat med vilket format man föredrar och vart man köper sina böcker. Nedan berättar jag lite om mitt eget lite röriga system.

Berätta gärna i kommentarerna om hur du själv hanterar och organiserar dina e-böcker!

När jag började köpa e-böcker var det via Smashwords (som ägs av Barnes & Noble). Där fanns en hel del av de zombietitlar jag då var intresserad av. Men det fungerade bara ett tag, eftersom de är inriktade på egenutgivare och utbudet är smalt. En fördel med Smashwords är att man kan välja i vilket format man vill ladda ned sin bok och att man har en sida där allting ligger kvar som backup. I början valde jag formatet .epub och förde över dem från datorn till en läsplatta. För närvarande har jag en SONY PRS-T1, men använder den allt mindre. Länge organiserade jag dem endast genom att samla dem i en särskild mapp, som jag även sparade som backup via DropBox.

Jag testade senare att köpa andra titlar i .epub-format via andra sajter, men hamnade fort i lösenordstrassel med Adobe Digital Editions och satt med böcker som jag snopet nog inte kunde läsa och jag gav upp. Jag orkade inte hålla på och läsa FAQ och maila med krånglig support. Det förde med sig att jag inom kort i stället provade Amazon och blev fast. Visst kan man ha åsikter om hur de låser kunderna till sig och monopoliserar marknaden. Men det skiter jag i. Det fungerar enkelt och smidigt. Glömmer man sitt lösenord är det enkelt åtgärdat. Och jag gillar hur enkelt de gjort läsningen. Jag har ännu ingen Kindle, men läser på min smartphone eller hemma på min mini-pc. Ibland på sambons ipad. Och med ett enda klick synkroniseras enheterna och man kan fortsätta läsa på aktuell sida trots att man bytt läsmanick. Det är också farligt enkelt att köpa en bok och ladda hem den med ett klick. Priserna är även de överlag helt okej, till skillnad från svenska sajter. 

Det händer att jag köper en bok via Adlibris eller Dito. Lösningen som de har valt är egentligen den bästa, med vattestämplade -epubs som du kan föra över till vilken läs- eller surfplatta du vill. Men utbudet är magert om man som jag mest läser utländsk litteratur och priserna är ofta för höga. Synd är också att de inte erbjuder samma tjänst som t. ex Amazon, där du har en egen sida där dina böcker finns som backup. Det är kanske i och för sig inte en helt pålitlig lösning det heller. Nyligen meddelade engelska The Book Depository att de skulle sluta sälja e-böcker och sluta att förvara kundernas backup-ex online. Vilket inte gjorde mig det minsta bekymrad eftersom jag redan övergett dem och deras jävla Adobe-krångel.

En annan fördel med Amazon är Kindle Cloud Reader som gör att du har tillgång till ditt bibliotek från vilken dator som helst.

Det här har fört med sig att jag ny har två system för att organisera mina e-böcker. Eftersom jag köper böcker nästan uteslutande via Amazon är det i deras Kindle-app jag huserar för det mesta. Men då det fortfarande slinker med en och annan epub antingen inköpt via någon svensk sida eller som rec.ex måste de också organiseras. Ett tag använde jag Calibre för detta. I det programmet kan man också enkelt konvertera dem till t.ex. .mobi och samla dem i samma mapp som filerna från Amazon. På det sättet har man allting samlat på samma ställe i datorn. Men jag tröttnade även på det krånglet. Och jag är inte heller helt nöjd med möjligheterna att organisera i Kindle-appen. Allt är väldigt snyggt, men aningen klumpigt. Om man har ett par hundra titlar där blir det lätt rörigt när man importerar ytterliggare några hundra.

Hur ska man göra egentligen? Har DU något bra förslag?

Mitt Kindlebibliotek. Enkelt att sortera och skapa underrubriker m.m. Men jag tycker det fungerar bäst enbart för titlar som är köpta på Amazon. Ett tag hade jag mycket fler böcker i mappen på min dator, men det blev rörigt. Vilket är synd, eftersom programmet helt klart är det smidigaste att läsa och anteckna i.

I Calibre samlar jag mina .epubs. Eller jag gjorde det förut. Nuförtiden glömmer jag oftast bort att uppdatera samlingen och använder det bara ibland för att konvertera en fil. 

Ett tag testade jag programmet Mobipocket Reader. Det konverterar .epub till .mobi per automatik. Samlingen ser ganska snygg ut och man kan visa böckerna på olika sätt. Men det är obekvämt att läsa i och ligger hästlängder efter Kindle i utförandet.

Trots några få invändningar är jag mest förtjust i Amazon Kindle. Användarvänligt, smidigt, snyggt och väldigt bekvämt. Den enda nackdel med "låsningen" till Amazon som jag kan se är att programmet för PC kunde ha gjorts bättre vad gäller hur man sorterar böckerna. Man skulle till exempel kunna skapa undermappar på ett bättre sätt, för att underlätta hanteringen av större kvantiteter av titlar.

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

TÄVLINGSTIPS: WORLD WAR Z OCH SIGNERAD PETER BERGTING

Likt alla bortskämda glin har bloggen sommarlov. Den kommer fortsätta gå på halvfart även under juli. Men några inlägg är planerade, så att ni inte glömmer bort oss helt & hållet. I dag tipsar vi om två roliga tävlingar:

Tess aka Pocketlover lottar ut ett ex av Max Brooks World War Z. Tävlingen pågår till 3 juli kl. 18.00.

Eli läser och skriver tävlar ut en signerad originalteckning av Peter Bergting. Den här flotta utlottningen pågår till och med 8 juli!

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

KRISTOFFER LEANDOER: PAPPA KAN HITTA DIG ÖVERALLT

| RECENSIONER | SKRÄCKNOVELLER |

I en skräckantologi sammanställd av Steven Ekholm som Natur och Kultur givit ut, finns att läsa en novell av Kristian Leandoer, som Jonny tidigare intervjuat här på Swedish Zombie. Han har bl a översatt Varma Kroppar och Eragon, men producerar en hel del eget material. Novellen jag läst verkar väldigt vanlig och normal till en början, man anar inte att det är ett skräckscenario på gång.

Huvudpersonen, pojken, håller på att drunkna och Tant Doris räddar honom medelst ett kraftigt handryck i pojkens skjortkrage. Sedan visar det sig att Tant Doris inte är så kry och hon får åka in på lasarettet där hon ligger för döden. Pojken blir brydd. Det var ju faktiskt hon som räddade honom från drunkningsdöden så då borde det väl ändå vara hans skyldighet att rädda henne? Han skolkar från skolan - bara det en jätteöverträdelse som han har ångest över - för att åka till sjukhuset och rädda Doris. Väl där lyckas han hamna i ytterligare trubbel och jag gillar Leandoers sätt att skriva en ganska fin sommarskildring som avslutas i mörka och otäcka sjukhuskällarkorridorer där lik jagar barn.

Det är sällan jag läser antologier utanför skolan, men det är fanken inte dumt med små noveller som ligger under samma täcke och med liknande tema. Leandoer samsas med Mikael Niemi, H P Lovecraft och Anne Rice men jag är inte lika benägen att läsa utdrag ur böcker - det blir ju mer i undervisningssyfte eller som diskussionsunderlag. Nä, hela berättelser ska det vara.

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

ELIN HOLMERIN: DE TVÅ ODJUREN

| RECENSIONER | ROMANER | FANTASY |

Det här är den andra boken i en serie med fristående delar. I den första boken, Eldfloder, berättas om Edwins föräldrar Martin och Emelie och deras förhållande som slutar med Edwins födelse och en blodig katastrof. Släkten Svarthamn bär på en hemlighet som Martin såg som en gåva, men som Edwin betraktar som en förbannelse, vilken förstört hans liv. De är inga riktiga människor, de är någonting annat i människohamn.

De två odjuren utspelar sig i en svensk småstad under några år mellan världskrigen. Huvudpersonen Edwin Svarthamn är en plågad man med en bakgrund och härkomst som gör det omöjligt för honom att leva ett vanligt liv. Han stannar aldrig länge på samma ställe. Men han bestämmer sig för att rusta upp sitt barndomshem och anlitar en man vid Gustav Lind för uppdraget. Det blir startpunkten för en lång vänskaps- och kärleksrelation där Gustav troget stannar på sin post trots att hans vän och arbetsgivare ibland försvinner i åratal åt gången, och när han är hemma dricker alldeles för mycket, uppenbart hemsökt av något slags sjukdom.

Edwin gör ett försök att försonas med en kvinna han sårat djupt tidigare i livet. En kvinna som älskat honom och som vet vad han egentligen är. Det går inget vidare, men medför att han träffar den unga flickan Linn, som han anställer som hushållerska. Linn och Gustav blir ett slags ställföreträdande familj och en trygg hamn i den stormiga tillvaro som är Edwins liv. Men säg den lycka som varar. En dag träffar han, eller rättare sagt blir upptäckt av en sångerska som befinner sig i Sverige, på flykt undan de alltmer högröstade nazisterna i Tyskland. Hennes namn är Marjorie Bouclier och hon vet vad Edwin egentligen är, för hon tillhör samma släkte. Och därmed inleds en kamp där Edwin slits mellan två världar och två kvinnor, allt medan han försöker hålla odjuret inom honom lugnt.

Elin Holmerin berättar en fantasysaga för vuxna och planterar den skickligt i vår svenska mellankrigstid. Att genrebestämma boken är lite knepigt, men knappast heller nödvändigt. Faktum är åtminstone att den innehåller många ingredienser som placerar den i den gotiska romantiska traditionen. Intressant är också hur författaren återanvänder drakmyten (vi får läsa om både drakguld och uråldriga draksläkter och fornstora krig mellan drakar och sjöormar) och korsar den med metamorfoser som vanligtvis hör varulvarna till. Och det är riktigt lyckat, vilket förvånar mig. Berättelsen innehåller detaljer som egentligen ögonblickligen borde falla på sin egen orimlighet. Men det fungerar som sagt utmärkt.

Personteckningen är  även den överlag bra. Mest lyckade är Edwin och trotjänaren Gustav. Kvinnoporträtten, Linn och Marjorie, känns aningen mindre fyllda med liv. Men det är en väldigt liten skavank. Till exempel finns det partier som blixtrar till där Marjorie blir lite mer än en egocentrisk, fortplantninsgfixerad drakhona.

Edwin är en intressant huvudperson. Han är socialt klumpig, lynnig och inte så lite alkoholiserad. Författaren gör inga större ansatser för att framställa honom i sympatisk dager, vilket jag tycker är ett klokt drag. Det finns tillräckligt gott om berättelser med fantastiska inslag, som trots de hemskaste förutsättningar framställer huvudpersonen (läs: hjälten, hjältinnan) som ett under av moralisk resning och klokskap. Och resultatet blir ofta mindre trovärdigt och väldigt tråkigt. 

Språket lyckas för det mesta skapa både tidsatmosfär och både realistisk och orealistisk dramatik. Alltså precis de olika beståndsdelar som måste harmonisera i den här sortens berättelse. Det finns dock en del dialoger som skulle ha tjänat på en finputsning. Berättelsen i sig är väl disponerad och det finns hela tiden ett underliggande stråk av dramatik som gör läsningen spännande, utan att det för den sakens skull är en actionroman. Här ligger spänningen på flera plan, vilket gör sagan om ätten Svarthamn väldigt intressant och läsvärd. Ena stunden är det socialrealistiskt kammarspel, den andra är det majestätiska scener med drakarna som släpper loss och intar luftrummet.

Seriens delar är såvitt jag förstår skriva för att fungera som fristående böcker. Men De två odjuren slutar väldigt abrupt i en aningen klumpig cliffhanger. Det är nog min enda allvarliga invändning mot Elin Holmerins annars förträffliga roman. För ett är säkert: jag vill omedelbart läsa mer om Atramiles, Majoreslori och alla de andra!

(Den tredje delen heter Sår och är nyligen utgiven.)

Finns hos ADLIBRIS och BOKUS

Andra som har läst: Tröst för ett knytt

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

GERALD DEAN RICE: THE ZOMBIE SHOW

| RECENSIONER | KORTROMANER | ZOMBIER |

Gerald Dean Rice har tidigare tagit sig an våra favoritmonster i en kortroman och flera noveller. Nu är han tillbaka med en ny variation på zombierna. Och som vanligt är det välskrivet och infallsrikt.

I den här berättelsen är zombieapokalypsen redan överstånden. Situationen är under kontroll. Eller nästan under kontroll. Människorna har anpassat sig och föga förvånande finns det skrupulösa typer som hittat på ett sätt att tjäna pengar på zombierna. En av dem är gangsterbossen Mazatlan.

Vår hjälte, agent Cole, har ägnat åratal till att försöka fånga Mazatlan. När gangstern flyr USA och i stället etablerar sin verksamhet i Mexiko, hoppar Cole av jobbet som agent och förföljer honom på egen hand. Målet är enkelt: spåra upp och döda bossen. Mazatlan arrangerar fester för rik collegeungdomar och andra sensationslystna, ett slags galdiatorspel som även inbegriper sexshower med de levande döda. Och när andra kriminella börjat få svårt att få tag i zombier klarar sig Mazatlan utmärkt, eftersom han lyckats syntetisera viruset NMX-13 och kan göra sina egna av olyckliga offer.

Rice visade i FLESHBAGS att han har sinne för det makabra. Och den här texten är inget undantag. Författaren bjuder här på en sjukt härlig zombie vid namn Jose, som spelar i samma liga som David Dunwoodys Sawbones i boken Empire. När författaren låter sina zombier hysa inte enbart en ofantlig hunger, utan även ett slags primitiv sexualdrift lyckas han göra dem både mer motbjudande på samma gång som de väcker mer empati hos mig som läsare än vad som brukar vara fallet. Jag kan inte göra annat än att förnöjt konstatera att THE ZOMBIE SHOW med små medel så smått förnyar genren på samma sätt som redan nämnde Dunwoody, och även till exempel Armand Rosamilia.

Uppgörelsen inne på nattklubben är rörig och intensiv. Kontrasten mellan de festande gästerna och showerna där drogadde kvinnor tvingas eller mutas till att ha sex med zombier är både underhållande och motbjudande. Som alla lyckade zombiehistorier väcker den kluvna känslor. Det är hektiska timmar för Cole och Mazatlan, och väldigt intelligent underhållning!

Finns hos AMAZON

Tidigare recenserade titlar: FLESHBAGS och TALES FROM AN APARTMENT

* * *

Gerald Dean Rice has previously portrayed  our favorite monsters in a novella and several short stories. Now he's back with a new variation on the zombies. And as usual it is well written and faceted.

In this story  the zombie apocalypse is already over. The situation is under control. Or almost under control. People have adapted and not surprisingly, there are unscrupulous types who have found a way to make money on the zombies. One of them is the gangster boss Mazatlan.

Our hero, agent Cole, has devoted years to trying to capture Mazatlan. When the mobster flees U.S. and instead establishes his operations in Mexico,  Cole quits  the job as an agent and pursues him on his own. The goal is simple: hunt down and kill the villain. Mazatlan arrange parties for rich college youth, and other sensation hunters, a kind galdiator games which also includes sex shows with the living dead. And when other criminals have probelms to get hold of real zombies, Mazatlan are doing excellent, as he has managed to synthesize the virus NMX-13 and can make his own zombies of hapless victims.

Rice showed us in  FLESHBAGS that he has a sense for the macabre. And this text is no exception. The author depicts an absurd and wonderful zombie named Jose, who plays in the same league as David Dunwoody's Sawbones in Empire. When the author lets his zombies accommodate not only an immense hunger, but also a kind of primitive sexual desire, he manages to make them both more repulsive at the same time as they generate more empathy  than usually is the case. I can not do anything but happily state that THE ZOMBIE SHOW with limited means gradually renews the genre in the same way as the already mentioned author, David Dunwoody, and also, for example, Armand Rosamilia.

The settlement contained in the nightclub is messy and intense. The contrast between the partying guests and the shows, where druged women are forced or bribed into having sex with zombies is both entertaining and appalling. As all successful zombie stories it raises mixed feelings. It's hectic hours for Cole and Mazatlan, and very intelligent entertainment!

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

STEWE SUNDIN: SPÅR I SNÖ

| RECENSIONER | SKRÄCKNOVELLER |

Elinora är en ensam och utsatt flicka. I den här återblicken tar författaren oss med tillbaka till en tuff och omvälvande tid i hennes liv. Elinoras mamma är i bättre stunder trött och oengagerad, i sämre stunder grym och elak. Pappan är sedan länge försvunnen. Den lilla dysfunktionella familjen är mitt inne i en flytt och Elinora måste byta skola igen. Hon hoppas att det ska bli bättre den här gången. Inte bli som det brukar, att hon blir utanför. 

Steve Sundins novell är klassiskt skräckstoff och ämnet är tacksamt. Trots att barndomsskildringar är legio i genren förlorar de aldrig sin aktualitet. Spår i snö är en återhållen, rentav stilsam text, som skildrar en hård uppväxt och ett barns kluvna känslor inför en förälder som brister i kärlek och omvårdnad. Sundin ger hämndtemat en psykologisk dimension som planterar texten i en väldigt realistisk skräck. När Elinora lägger märke till den utväxt som börjat att ta sig ut genom hennes mage fullkomligen skriker orden "ångest", utan att författaren höjer rösten det minsta. Jag ser det som ett tecken på stilistisk mognad.

Det finns någonting väldigt smärtsamt i den här texten. Dispositionen är sådan att vi redan inledningsvis förstår att Elinora klarat sig, men att ingen gudomlig rättvisa finns, inga moraliska imperativ som skyddar de redan utsatta. Det barn som har det jävligt kommer att få det ännu jävligare. Så fungerar människan i flock och ingenstans blir det så tydligt som i ett trasigt hem eller i en skolklass. Sundin är en medkännande författare som inte tillrättalägger eller skönmålar. Därför är den här novellen inte bara stark, utan rentav hemsk.

Spår i snö finns att läsa i Eskapix volym 1, 2012 och går att köpa hos ESKAPIX PRESS.

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

EDGAR ALLAN POE: DEN SVARTA KATTEN

 | RECENSIONER | SKRÄCKNOVELLER |

Tilltalet i Poes novell är väldigt personligt då berättarjaget ondgör sig över sin egen psykologiska degenerering och samtidigt ser tillbaka på den obrutna, kärleksfulla och levnadslada person han en gång var. Han gör som många andra - skyller på spriten, eller dryckenskapsdjävulen som han uttrycker det. Från att ha varit en trevlig typ urartar han till en veritabel galning där han ger sig på alla, både människor och djur.

Poe skriver med ett romantiskt målande språk och det är mycket ack och ve och ruelse över de ångestladdade raderna. "Må Gud skydda och bevara mig för ärkefiendens klor!" Novellen är en av de välkända klassikerna och Poe sägs ha banat väg för dagens kriminalromaner och deckare, men Poe är ändå mest känd som skräckförfattare och novellmästare. På den gotiska grenen i Romantikträdet jämställs Poe med Mary Shelley.

Varför ska man läsa sånt här gammalt trams då, kan man ju fråga sig. Jo, därför att det är en klassiker som leker med många symboler som ständigt återkommer i fantastiklitteratur, i skräckfilm och på topplistor på Adlibris i form av Charlaine Harris och andra moderna författare. Katter och särskilt svarta sådana, har fortfarande en symbolisk betydelse och det finns småungar idag som fortfarande spottar tre gånger över axeln om en svart katt korsar en väg. Skuldfrågan är även den allestädes närvarande och när jag läser om Poe verkar det som om han själv har, genom depression och missbruk, gått en tidig död till mötes. Av någon anledning tänker jag på Jack Torrance när jag läser Den svarta Katten för femtioelfte gången, men jag minns inte om han hade samma själakval som Poes kille har.

Från sin fångcell redogör berättarjaget om hur han stuckit ut ögat på sin katt och hur han slår sin fru och till slut hänger katten i en snara. Vad han gör med frun berättar jag inte, men hon får inte champagne och jordgubbar till frukost i alla fall. Och den sista kvardröjande frågan blir - kan man verkligen hänga en katt?

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

JOHANNA STRÖMQVIST: SMITTAD

| RECENSIONER | ROMANER | VAMPYRER |

Maria har alltid känt sig annorlunda och utanför. Men till skillnad från sagans fula ankunge har hon inte genomgått någon förvandling, utan saker har börjat rätta till sig av sig självt under gymnasietiden, där det var mer önskansvärt att vara annorlunda och se annorlunda ut. Men hon har fortfarande inte riktigt hittat sin plats här i livet. Så möter hon Emmy. Svartklädda, hårdsminkade, tuffa Emmy med de bärnstensfärgade ögonen.

Det blir en i början trevande och sedan alltmer intensiv kärlekshistoria mellan de båda unga kvinnorna. De kommr från vitt skilda miljöer - Östermalm och Husby - men har mycket gemensamt. Vilsenhet och utanförskap är inte en geografiskt betingad företeelse.

Maria blir handlöst förälskad. Men Emmys liv går på högvarv och pendlar mellan festande och deprimerade svackor. Maria börjar snart oroa sig över Emmys alkohol- och drogvanor. Så blir hon presenterad för Emmys kompisar Blomman och Emil. Och för den mystiske André. Tillsammans ägnar de sig åt mörka och blodiga ritualer. Men är det magi eller står drickandet av blod för någonting annat?

Historien om Maria och Emmy berättas mot en bakgrund av ett Stockholm där kvinnor inte går säkra efter mörkrets inbrott. Det rapporteras om våldtäkter och överfall. Att känna osäkerhet och obehag på hemvägen är ett inslag i verkligheten som både Maria och hennes bästa vän Katrin är trötta på att behöva acceptera. Johanna Strömqvist skriver på ett rakt och effektivt sätt om en hemsk verklighet som är en realitet. Hon berättar också om hur det är att vara en vilsen ung kvinna på ett sätt som får mig som läsare att känna empati och förståelse. Och författaren gör detta liksom i förbifarten, helt utan att ta till överord eller andra krusiduller. Skickligt!  De här partierna av boken är de allra bästa.

Författaren kunde ha gjort mer av vampyrdelen. Till exempel introduceras det hela lite snöpligt och som läsare förväntas man acceptera saker utan att det görs några bättre försök att skapa trovärdighet. Upplägget är också sådant att berättelsen på traditionellt sätt leder fram till en uppgörelse, men det blir aldrig riktigt spännande. Bokens skurk/skurkar känns platta och får aldrig liv. När sedan ytterligare en nyckelperson gör entré i slutet av boken (Stefanie) är det meningen att vi ska känna vibbarna av mäktiga, uråldriga vampyrer. Men nej, det fungerar inte särskilt bra.

Spännande är däremot Marias och Emmys passionerade men struliga förhållande. Här lyckas Johanna Strömqvist igen att skildra företeelser utan att bli långdragen. Enbart genom någon enstaka dialog och Marias tankar berättar författaren om kärlek, lojalitetskonflikter och medberoende. Och under tiden får vi göra täta besök på Stockholms tillhåll för den svartklädda publiken, Anchor, Kellys och Harry B James. 

Andra som läst: Borås Tidning, LitteraturMagazinet (trippelrecension) och SvD Kultur

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

GAIL CARRIGER: BLAMELESS

 | RECENSIONER | ROMANER | STEAMPUNK |

Hela den här recensionen är full av spoilers, så om ni är sugna att läsa boken, läs inte min lilla text här. Om man läst de två första, kommer man inte bli besviken på Blameless.

I slutet av Changeless uppdagades det att Alexia Tarabotti väntar barn med sin mullrande varulvsskotte Conall Maccon. Därmed blir hon förskjuten och fördömd av honom och sedermera av drottningen (som hon jobbat åt) och tills sist av sin tramsiga familj. Orsaken till detta dramatiska förkastande är att hennes man är varulv och därför odöd, så det ska inte vara möjligt för en sådan att reproducera sig. Alexia, som är en praktisk och dynamisk kvinna, står inte handfallen utan tar nya beslut, men hon är givetvis oerhört besviken på sin man. Som sig bör är hon också i livsfara, en ständigt återkommande litet aber.

Alexia Tarabotti har hamnat i blåsväder rejält i den tredje boken av GAIL CARRIGER. Nya hot och obehagliga situationer uppstår. Hon attackeras bland annat av robotnyckelpigor och stiftar bekantskap med den vedervärdiga drycken kaffe. Alexia, butlern Floote och den fransk uppfinnardamen Madame Lefoux lämnar landet eftersom Alexia återigen befinner sig i livsfara. Hennes själlöshet har blivit föremål för forskning, samtidigt representerar hon ett hot och kan också vara ett vapen för dem som vill skydda sig mot övernaturliga varelser. Det visade sig i Changeless att de själlösa är verksamma även som döda, trots att de inte vandrar omkring längre då. Efter en strapatsrik färd kommer hon till Florens och förundras över pesto som nog måste vara det mest ljuvliga hon har träffat på, näst efter te givetvis. Hon och entouraget bor hos tempelriddare och man får lära sig att pesto egentligen är ett vapen mot vampyrer då det innehåller vitlök och mot varulvar eftersom basilikan ger dem snuva. Trevlig information, tycker jag.

Man får lära känna en del av karaktärerna mer och en av mina favoriter, Conalls Beta Professor Lyall är väldigt aktiv i den här skrönan. Han är den som roddar skeppet medan den hjärtesorgsdrabbade Alfan super sig redlöst full på formalin. Cliffhangern från bok nummer två, Conalls förskjutande av Alexia, löses ganska lättvindigt och det gör mig smått besviken. Det var ju det som skapade intresset för Blameless till en början. En annan favorit, Ivy Hisselpenny, som numera är stadgad får ett storslaget uppdrag att förestå Madame Lefouxs hattaffär, vilket Madamen kanske ångrar i efterhand när Ivy går loss i sitt hattparadis.

Steampunkigt är det och ibland känns det som om CARRIGER vill trycka in så mycket gadgets som möjligt. På sin färd mot Italien träffar Alexia, Madame Lefoux och Floote på vetenskapsmän som bidrar med manicker och olika kullagerdrivna små viktigheter. Jag är inte särskilt tillförlitlig när det gäller att kritiskt bedöma CARRIGERS böcker. Jag är redan såld och tycker att de är bra, på samma vis som jag rätt okritiskt slukat Hungerspelen-böckerna. Det som blir kroken in i nästa bok är givetvis Conalls och Alexias lilla bäbis, eller infant-inconvenience, som Alexia har som arbetsnamn. Spekulationerna är många och jag förutsätter att barnet kommer till världen i nästa bok. Jag ångrar att jag inte beställde Heartless när jag ändå var i farten på adlibris och det blir banne mig Timeless också, vill jag lova.

Finns hos ADLIBRIS och BOKUS

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

RICHARD MATHESON: PREY

| RECENSIONER | SKRÄCKNOVELLER |

Jag intog I AM LEGEND i filmform när den kom, men har inte läst boken än. Ibland kommer man över små guldmynt i vardagen och idag lämnade en elev tillbaka en novellsamling där RICHARD MATHESONS novell PREY ingick. Så jag läste den i en hast, givetvis.

33-åriga Amelia har en väldigt kontrollerande mor som hon nyss flyttat ifrån. Amelia har också nyss träffat Arthur och modern verkar inte vara helt nöjd över den domänförlusten. Amelia ska ut och fira Arthurs födelsedag och har varit på Third Avenue och köpt en docka som hon tror Arthur kommer att tycka om. Dockan heter He who kills.

"It was the ugliest doll she'd ever seen. Seven inches long and carved from wood, it had a skeletal body and a huge head. It looked very fierce, with pointed teeth and eyes protruding and glaring"

Dockan sägs inrymma en Zuni-jägares mordiska själ och den hålls på plats med hjälp av en guldkedja. När Amelia fått hem dockan faller den ned på golvet och guldkedjan glider av och den blodtörstiga jägarsjälen släpps ut. Jag vet inte om detta är förebilden till Den Onda Dockan, men det skulle kunna ha varit det. Novellen får mig att bli ännu mer nyfiken på MATHESON och hans författarskap. Farbrorn är född 1926 och har varit verksam som författare länge i samma fält som Ray Bradbury och han verkar dela Bradburys förmåga att i smått format, liksom stort, skriva kluriga och samtidigt otäckt galna berättelser. Mycket trevlig läsning.

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

SUE EDGE: DEAD TROPICS

| RECENSIONER | ROMANER | ZOMBIER |

Vi befinner oss i staden Cairns vid Stillahavskusten i Australien. Vid ett utbrott av vad man först tror är encefalit svämmas stadens sjukhus över av insjuknade arbetare från en närbelägen gruva. Sjuksköterskan Lori Nelson beger sig av till sjukhuset för att hjälpa till, någonting hon snart kommer att ångra. Den befarade encefaliten visar sig vara någonting mycket värre. De smittade blir besvärligt våldsamma och ger sig på första bästa medmänniska, biter och tuggar och för smittan vidare. Och inte ens döden kan stoppa dem.

Snart inser Lori att hon befinner sig på fel sida av staden mitt under en galopperande zombieapokalyps. På andra sidan av Cairns finns hennes barn, tonårsdottern Michele och treåriga tvillingarna Alex och Sarah. Till varje pris måste hon nu ta sig hem och rädda barnen.

Det här är den sortens bok där det är full fart hela vägen igenom. Lori är inget handlingsförlamat våp, utan tar snabbt kommandot och gör allt vad som krävs för att överleva och skydda sina små. Stilmässigt finns ett tydligt släktskap med till exempel Rhiannon Frater, Jessica Meigs och Madeleine Roux. Det är välskriven action som förvisso inte alltid känns helt realistisk. Därav de många likheterna med Fraters zombieböcker snarare än David Moodys. Huvudpersonerna hinner skämta en hel del och släppa fiffiga oneliners mitt under skärmytslingarna och dessutom finns utrymme för lite romatik med ex-soldaten Mike. Och det är gott så, för det är underhållande och snabbläst.

Vi bjuds på många nervkittlande partier, som en nödvändig men småläbbig amputation och en armé som dundrar in och bara gör allting värre. En annan cool grej är när Lori desperat behöver få tag i en mobiltelefon, men de enda som tycks ha en sådan är någon av zombierna runt henne. 

Sue Edge kunde gott ha använt sig lite mer av den annorlunda miljön. Vi befinner oss ju trots för en gångs skull i Australien. Precis som Rhiannon Frater överanvänder hon också ordet "zombie" i stället för att oftare beskriva de döda och därmed skapa större obehag och skräck hos läsaren.

DEAD TROPICS är en stabil debut och slutet är riktigt hjärtknipande, en tydlig blinkning (stöld?) till remaken av Dawn of the Dead. Jag ser fram emot Sue Edges nästa roman hos Permuted Press.

Finns hos ADLIBRIS och AMAZON

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)

INTERVIEW WITH GERALD DEAN RICE

Gerald Dean Rice is a very interesting up and coming author. He has made his mark on the zombie genre with the repulsive zombies in Fleshbags and on the 20th of June the author releases The Zombie Show, another thrilling zombie tale, on Amazon. Check out the authors Amazon page and his web page The Ghost Toucher.

Hi Gerald and welcome! Please, tell us a little about how you started writing.

I’ve always been a huge horror fan.  I saw all kinds of inappropriate movies when I was a kid.  Creepshow, The Howling, The Thing- and when I was a little older she put Stephen King’s Eyes of the Dragon in my hands and I started devouring books.  At some point in high school, the stories in my head grew louder than the ones I was reading and I started hacking away on my computer.

Name some authors and books that mean a lot to you. 

F. Paul Wilson is my favorite author.  I learned a ton about writing from his Repairman Jack series.  I also love King, also McCammon, Al Sarrantonio, and Thomas Disch, Koji Suzuki, and a crime writer named Ethan Blacke.

IN FLESHBAGS the zombies are really disgusting, and in THE ZOMBIE SHOW  zombies are forced to have sex. You seem to like the macabre and to make your readers react?

I like to do things I haven’t seen.  I haven’t read a whole lot of zombie novels, but it seemed to me the story around the zombie was what was different (save for Brian Keene’s Dead City).  I wanted to make the zombie different as well.

You have a fondness of zombies. How did it happen? 

I’m not exactly sure.  I mean, it’s horror, so I like them by default, but I didn’t intend to write a bunch of zombie stories.  After writing Fleshbags, I looked back and realized I’d written a lot of them.  In fact, the first story I’d written for publication was a zombie story.

What three zombie books would you say has had extra influence on the genre?

I don’t know which books, per se, but I would say Keene, Mark Tufo, and Tim Curran are some heavy hitters.

In TALES FROM AN APARTMENT you tell some really twisted tales. What inspires you to such surreal stories? 

I live in an apartment and I just had a flood of ideas about things that could happen inside it.  The more ideas I got, the more I tried to think up.  I originally wanted to write thirty tales—that was going to be the title, Thirty Tales from an Apartment—but that required more of a commitment than I was able to give at the time.

You've also written a little different ghost story called THE GHOST TOUCHER. What were you thinking when you wrote the novel?

That has two origins.  I’d tried writing a novel called Born Dead but I didn’t know how to plot at the time and wound up writing myself into a dead end.  At some later point I stumbled across an antho that wanted stories written about this psychopomp.  I came up with an idea, but the more I wrote of it, the less it had to do with the antho, so I linked what I was writing with some of the ideas from Born Dead, plotted, and eleven months later The Ghost Toucher was born.

How is it to be a indie writer? The competition seems to be rock hard! Is your books doing good? 

I could always do better, but I’m doing well right now.  But I think it helps to not think of other writers as competition.  If you buy a house, more than likely you’re not going to buy another house at the same time.  When I go to the bookstore, I typically leave with three books, at least.  And liking one author doesn’t prevent me from buying another author’s books.  I think indie authors—authors in general—compliment each other.

Are you a full time writer? 

Not exactly.  I also edit for other writers.  

What do you like to do when you're not writing?

I like to hang out with my wife and daughter.  We play Wii, walk in the park, go on mini-vacations.

What can we expect from Gerald Dean Rice in the future? Do you have any stories on hold? 

Right now I’m working on a non-fiction piece that’ll be something for independent authors.  I’m almost done with my research.  After I finish that I’m going to begin a YA project that’s been stirring around in my head I’m hoping to have out in time for Christmas.  

Thank you for taking the time with  Swedish Zombie!

Thanks for having me, Jonny.

MALIN RYDÉN: FLYGRAKAN - EN SVENSK ZOMBIENOVELL 

(KLICKA OCH LÄS)