ZOMBIETEMA PÅ BOKMÄSSAN I ÖREBRO 13/4

Bokmässan i Örebro 13-15 april 2012 Har temat "Läsfest för alla". Det blir en hel massa intressanta föredrag och författarbesök. Och på fredagen den 13 har de passande nog  zombietema. Jag har blivit inbjuden att hålla i ett seminarium om zombierna i litteraturen. Det blir mer skoj på zombietemat, till exempel ett seminarium om hur man överlever zombiekatastrofen.  Jag återkommer med mer information när programmet är spikat och jag vet mer om de andra föreläsningarna.

På Bokmässans hemsida finns mycket att läsa redan nu:

http://orebrobokmassa.se/

Samt på Facebook:

http://www.facebook.com/pages/Bokm%C3%A4ssan-i-%C3%96rebro/232921690085472

VI VANN VARMA KROPPAR!

 | UTLOTTNING | VINNARE |

Sådärja! 37 personer deltog i utlottningen av Isaac Marions Varma Kroppar. Det tycker jag var en bra uppslutning! Och de två som drogs som vinnare blev Johanna Kaspersson och Maria Särnhammar. Stort grattis till er och stort tack till alla som deltog!

Nästa tävling går av stapeln runt månadsskiftet, och då blir det böcker och signerade bokmärken från zombiemästaren David Dunwoody. På återseende!

Hjälp sökes: e-boksrecensent till Swedish Zombie

Hej på er.

Sedan jag startade Swedish Zombie för ett år sedan har mycket hänt. Vad som började på kul har vuxit. Nu behöver jag hjälp.Swedish Zombie drivs utan vinstintresse, tvärtom kostar det mig pengar, så den jag söker bör ha inkomst sedan tidigare.

Vad jag erbjuder den som brinner för zombier:

- En plats att göra sin röst hörd på en liten blogg med en stor framtid där du blir en del av den.
- Stor tillgång till heta titlar i genren, både gamla och nya (som e-bok)
- Stora möjligheter att göra annat kul. På kort tid har Swedish Zombie gått från att vara en anonym liten skitblogg i Sverige till att bli en blogg författare söker sig till.
- Dörren är öppen hos de flesta amerikanska och engelska  författare i genren.
- Stora möjligheter att påverka. Jag söker en entusiast som skriver bra, men som också vill saker. Jag är öppen för alla idéer om jag litar på någon.
-Du och jag kommer bli experter på titlar från Permuted Press och andra förlag.

Vad får du då? Ingenting. Förutom att du är med från starten. Jag badar i zombieböcker i e-boksformat. Mycket är bra. Och vill du ibland skriva om annan skräck är det helt okej. Men det blir vad vi gör det till. Det kan bli stort.

I sammanfattning: Jag är en surgubbe som söker en annan likasinnad, och tillsammans kan vi skapa världsherravälde. Är det dig jag söker?

ZOMBIE CHAT WITH URSULA K. RAPHAEL A.K.A ASTRADAEMON — AUTHOR AND BOOK REVIEWER AT ZOMBIEPHILES.COM

Ursula aka AstraDaemon

 

” Ursula K Raphael is the real name behind the horror alias AstraDaemon at The Zombiephiles. She had many adventures in various locations before settling near Grand Rapids, MI. When she isn't writing about the undead, this homeschooling mama reviews additional genres at a few other sites, spends time on several hobbies, and constantly updates her preparations for any possible apocalyptic event. She has no plans for a writing career, but decided to see how the other half lives. The Survivor is the first story that she bothered to finish, and it may very well be her only one.”

From Ursula K Raphael's Author Page on Amazon

Swedish Zombie: Hi Ursula! You are known as book reviewer on Zombiephiles.com, but have recently tried what it's like on the other side, by publishing the short story The Survivor. We can without exaggeration say that you spent a lot of interest and time with the zombie genre? 

Ursula K. Raphael: I’ve always been a fan of horror in general, but I developed an obsession for zombies when I was in college. I was losing interest in the well-known authors like Stephen King, and I had no interest in romance-horror authors like Anne Rice, so I was looking for another horror outlet. At first, it was just the Romero movies, and a few others, but then I stumbled upon Permuted Press novels in a bookstore. Once I realized that people were writing zombie stories, I tried to read every single zombie book that came out. I was happy when other small publishers like Twisted Library, Severed Press and May December Publications (just to name a few) joined the ranks of the undead. 

Swedish Zombie: You keep a high pace in reading and then write reviews. What is it about zombies that allow you to read book after book without getting bored? 

Ursula K. Raphael: I have a vivid imagination, and there are dozens of great zombie authors out there - you just need to go to the message boards and get recommendations from other zombie fans. Mainstream media still hasn’t caught on to the evolution of zombies in literature, so some people incorrectly assume the stories are like the movies. However, there are many books I read that I don’t write reviews for...I only write reviews for the ones I really want other people to read too. 

Swedish Zombie: Can you remember which one was the first zombie book you read and how long ago that was? 

Ursula K. Raphael: I don’t know what the exact first one was, but the first few include Dead Sea by Brian Keene, Dying to Live by Kim Paffenroth & Down The Road by Bowie Ibarra. I think the first zombie review I wrote was for the Zombie Survival Guide by Max Brooks in 2004. 

Swedish Zombie: When you read a zombie story, what are you looking for? What things can make you really happy and result in a cheering review? 

Ursula K. Raphael: I am always looking for some element that makes the story stand out from the others that I’ve read. It can be something about the characters, the setting or the type of zombies...sometimes it can be the writing format and the author’s style. I like authors who aren’t afraid to kill off main characters; I like the stories that include all kinds of people, and not just some survival expert. It makes it more realistic if the characters are just regular people. I love the authors who create zombies with new features, instead of just the shamblers. Lately, I’ve been enjoying the stories with unique locations. 

Swedish Zombie: And on the contrary, what do not you like? What should a writer do to really annoy you? 

Ursula K. Raphael: Write another survival guide...or write another journal, if you want to piss me off. Ha ha. I am so sick of seeing those formats! Enough already! Write something that hasn’t been done like a zombie survival guide for children that is realistic or stay away from that format. Journals just aren’t believable anymore...who is going to be able to hang on to a laptop during an outbreak AND keep it charged up? Who keeps an actual pen and paper journal these days? (I do!) But, most people use electronic gadgets for everything, and I don’t see those being handy in an apocalypse with no electricity. What are the chances that someone is going to start keeping a journal on the same day that a zombie tries to eat their neighbour? 

Swedish Zombie: Can you name a few authors and books from the recent years of production that you think are particularly good and that we should keep our eyes on? 

Ursula K. Raphael: Valley of the Dead by Kim Paffenroth is about what happened to Dante during his exile that inspired Inferno. Dead Sea by Brian Keene was the most depressing ending to date. Down The Road: On The Last Day by Bowie Ibarra had the most awesome revenge scene since the Count of Monte Cristo. Patrick D’Orazio’s Dark Trilogy is an amazing series. Eye Witness Zombie is one of the best zombie anthologies that I’ve read. Rhiannon Frater, Suzanne Robb and Tonia Brown are some ladies giving the guys a run for their money in the zombie genre. Armand Rosamilia writes zombie stories about the dead raping the living - how messed up is THAT?! Dozens and dozens of authors that have expanded the genre in all directions...but you have to look online and you can’t depend on best-seller lists that cater to the mainstream. 

Swedish Zombie: Is there anything you miss in the genre? Something that you think the authors need to get better on or start doing in their stories? 

Ursula K. Raphael: I’d like to see a story with a bad-ass mother and her children. I’m so sick of the moms in stories getting their little kids killed by crying and acting hysterical. If the guy next door can become a fearless leader in a zombie outbreak, why can’t a mom go all Mad Max on some zombies?! 

Swedish Zombie: In Sweden, so far, the eBook has not been the same success as in the United States. How do you look upon the development of e.g. Amazon Kindle where self-publishing has exploded? 

Ursula K. Raphael: A lot of people complain that there is too much crap being published...crap from people who don’t think they need an editor...and it’s true. I’m referring to full-length novels as opposed to short stories regarding the need for proper editing. But, I think e-publishing is great way to get those short stories out there. These days, many people are too busy to read an entire book, so they are looking for novellas or flash fiction, and self-publishing serves that demand. Also, many publishers are finding their new authors by looking at self-published stories. 

More info on THE SURVIVOR at Amazon

Swedish Zombie: What was it that prompted you to write your own story? Was it an urge to show how it should be done? 

Ursula K. Raphael: I was sick of authors asking me, “When are you writing your own story?” I decided to self-publish when I realized that there might be a conflict of interest if I signed with a specific publisher. My story is a fart in the wind compared to the fantastic work I’ve read over the years, so I definitely wasn’t trying to set an example. I did want to give authors that I’ve reviewed the chance to turn the tables on me. I have a greater appreciation for all the technical crap that authors go through with the e-publishing process. 

Swedish Zombie: The men in The Survivor is really bastards. It is no cozy catastrophe you describe. Is it wrong to say that you are a little misanthropic? 

Ursula K. Raphael: *gets my dictionary out and looks up “misanthropic”* Hmmm...I don’t hate mankind, and I don’t like people who try to make others feel bad for being human, but the world is really a sick place on so many levels - and that’s with all the rules, laws and social mores that we have in place right now. Can you imagine how much worse it would get if those laws suddenly became null and void? I also think readers have their limits...male characters can get away with a lot of evil things, but if a female character killed a child, there would be an uproar. I know - I’ve seen it happen. 

Swedish Zombie: Your zombies are interesting. At times, they resemble existing predators. What did you think about these monsters as you created your own? 

Ursula K. Raphael: I think it’s safe to say that the zombies are not the worst monsters in my story. In fact, I’ve taken to calling The Survivor a post-apocalyptic tale rather than a zombie story because the zombies are mostly background characters. Without giving away any spoilers, my main character - the female survivor - has a unique way of looking at everyone and everything because of her unusual circumstances. I guess I wanted my readers to ask themselves, what really makes a monster? Is it simply being different, or killing without guilt? If you kill in order to survive, are you a monster or are you a survivor? Some would say that there are several types of killers in my story, but are any of them really monsters? I guess that is the biggest debate about zombies: are they really monsters, or just the poor bastards that got infected? 

Swedish Zombie: Was this a one time thing, or maybe we can expect more stories from you? 

Ursula K. Raphael: I still prefer reading and reviewing to writing my own stories, but after I released The Survivor, I had a lot of people ask me to write something else. I’m currently working on converting some entries from my dream journal into a collection of short stories. Despite having insomnia for years, I do manage to get some sleep once in a while, and I have had some very bizarre dreams. I have no idea what genre the anthology will fall under. As long as people are willing to read my attempts at writing, I suppose I will give them something. 

Swedish Zombie: Thanks for the chat, Ursula! I look forward to more reviews and good recommendations from you on Zombiephiles! 

Ursula K. Raphael: I highly recommend that people check out www. Zombiephiles.com ... Rob Bono aka Zombiephile is the one who talked me into writing for The Zombiephiles as AstraDaemon, and it’s really been a great experience. Thank you so much for the interview!

http://www.zombiephiles.com/

CAROLINE L. JENSEN: PLOCK, PLOCK

| RECENSIONER | NOVELLER | SKRÄCK |

Tillhör du dem som tycker det är äckligt med seriemördare som brässerar frontallober eller zombier som smaskar i sig tarmar och andra inälvor? Då vill jag utfärda en varning. Det är rena barnleken mot vad Caroline L. Jensen har hittat på.

Harry Magnusson är en alldeles vanlig man. Eller rättare sagt, han var en alldeles vanlig man. Harry är frånskild och ensam. Han träffar sällan eller aldrig sin dotter. Har inga vänner eller djupare kontakt med någon på sin arbetsplats. Så här funderar han själv:

”Jag spelar ingen roll, tänkte Harry Magnusson. Jag skulle faktiskt kunna försvinna nu, just precis nu, och ingen skulle bry sig särskilt mycket om att det hände.”

Och sedan händer detta:

”Han satt ute på balkongen en sen sommarkväll och lyssnade till en konsert som hölls inne i parken, när han slängde en blick ner på sina bara fötter och bestämde sig för att det var dags att klippa tånaglarna.”

Det här är en ruskigt bra novell om ensamhet och tvångssyndrom. Jensen skriver flyhänt och roligt och lurar omärkt läsaren med ned i avgrunden. Sedan är det för sent. Just det lite smått humoristiska i den här novellen förstärker det sorgliga och det hemska och det äckliga. Det är helt enkelt väldigt skickligt. När den ensamme Harry faktiskt träffar en kvinna som visar intresse för honom vill man både ryta åt honom att för fan plocka undan du-vet-vad, alternativt själv plocka fram den välbehövliga skämskudden.

Jensens förmåga att här föra in skräcken i en helt vanlig människas liv i en helt vanlig liten stad, påminner om en väldigt berömd amerikansk skräckförfattare som gjort sig ett namn genom att mästerligt göra just det. Plock, plock visar att Caroline L. Jensen är på väg åt precis rätt håll. 

Köp hos ADLIBRIS eller BOKUS

ARMAND ROSAMILIA: DARLENE BOBICH: ZOMBIE KILLER

| RECENSIONER | KORTROMANER | ZOMBIER |

Det råder ingen tvekan om att författaren tycker väldigt mycket om sin hjältinna, Darlene Bobich, men trots det utsätter han henne för en hel del grymheter i den här kortromanen, som är en prequel till boken Dying Days. Här får vi ta del av de händelser som drabbar Darlene under inledningen av postapokalypsen. Redan på bokens första sida tvingas hon skjuta sin egen pappa, och efter det fortsätter det gå utför.

Rosamilia saktar aldrig ned tempot och låter varken läsaren eller Darlene att hämta andan mellan actionscenerna. Beväpnad med en Desert Eagle beger sig Darlene ut i det kaos som ersatt den förra världsordningen. När hon mot bättre vetande visar en grupp människor tillit, för att få sova en natt i trygghet, hamnar hon ur askan i elden. Ett gäng sluskar som barrikaderat sig inne på en nattklubb, roar sig kungligt med en grupp maktlösa kvinnor. Och inte heller Darlene Bobich slipper undan misshandel och våldtäkt.

Det här är en hårdkokt berättelse. Författaren skildrar skickligt en postapokalyptisk värld, där ensam är stark. Det är lätt att tycka om huvudpersonen och det höga tempot gör att det aldrig blir tråkigt. Förvisso brister det stundvis i realism. Till exempel skakar vår hjältinna av sig misshandel och övergrepp på ett sätt som nog inte är riktigt verkligt. Men det här är inte heller i alla avseenden ett realistiskt drama. Det är actionbetonat och man kan lätt föreställa sig det här som film.

Darlene möter andra grupper med överlevande och texten innehåller flera små berättelser i berättelsen. Den kanske allra bästa är när hon möter en man och inleder en slags desperat kärlekshistoria som slutar i ond bråd död. Här får skildringen också ett större psykologiskt djup. Flera av kapitlen har tidigare publicerats som fristående noveller och det märks, på ett positivt sätt. Det är nog en av anledningarna till att det hela tiden är spännande. När ett drama är avslutat tar nästa vid. Boken slutar lite abrupt, men eftersom det är en prequel är det bara att fortsätta med Dying Days. Det är nog det bästa sättet att läsa de här två böckerna på.

Armand Rosamilia är en av de intressantare författarna i den hårdkokta delen av zombiegrenren. Gillar du en postapokalyps befolkad av skurkar, hungriga zombier och starka kvinnor som inte tvekar att ge igen genom att tömma magasinet i klåfingriga snuskhumrar är det här verkligen något jag rekommenderar.

Zombierea hos Permuted Press

Amerikanska indieförlaget PERMUTED PRESS freakade loss under december 2011 och delade ut tiotusentals gratis e-böcker. Deras strävan efter världsherravälde går vidare och nu säljer de 8 utvalda titlar för endast 99 cent/styck fram till 15 mars 2012. Ett bra tillfälle för den som ännu inte upptäckt PERMUTED PRESS och alla andra att fylla på läs- eller surfplattan med lite apokalyptiskt stök.

OBS! Som påpekats i kommentarerna har t.ex. Amazon ännu inte sänkt priset. På http://www.smashwords.com/ finns de för 99 cent. Jag hojtar till  när Amazon ändrat priset. Tack till Anonym som uppmärksammade det här.

De utvalda titlarna är (länkar till Smashwords):


C. DULANEY: ROADS LESS TRAVELLED. THE PLAN
BRIAN P. EASTON: AUTOBIOGRAPHY OF A WEREWOLF HUNTER
ELOISE J. KNAPP: THE UNDEAD SITUATION
TIMOTHY W. LONG: AMONG THE LIVING
IAIN MCKINNON: DOMAIN OF THE DEAD
BRYON MORRIGAN: THE DESERT
D.L. SNELL: ROSES OF BLOOD ON BARBWIRE VINES
TODD SPRAGUE: NEW ZED ORDER: SURVIVE

LÄR DIG SKRÄCKSMINKNING: SVENSKPRODUCERAD APP FÖR ANDROID (SKRÄCKSMINK/HORROR MAKE-UP)

Tre killar med för mycket fritid har knåpat ihop en app för android med namnet Skräcksmink (Horror make-up) som ser riktigt bra ut. Eftersom de haft den goda smaken att inkludera zombier i menyn ska vi ta ett snack med kodaren Patrik, och även visa några bilder. De här kreativa killarna har gott om tips till dig som planerar inför nästa zombiewalk, Halloween eller bara vill pigga upp en kommande tillställning. Och den är gratis att ladda ned!

Hur kom ni på idéen till den här appen?

Pierre och Anton planerade att göra en smink-DVD till Halloween. Den utgår från att den som tittar aldrig har sminkat förut och den talar även om hur du får tag på eller tillverkar det du behöver för att göra dessa sminkningar.

Jag som redan gjort några appar tyckte att vi kunde släppa den som app först, dels som reklam för kommande DVD och dels för att det inte fanns några bra appar för horror makeup.

Själva riktlinjerna drog vi upp på en bowlinghall i Borås i augusti i fjol. Planen var att släppa den till Halloween och om jag minns rätt så la vi ut den den 31 oktober, vilket var lite sent. Vi räknar dock med ett större intresse vid årets Halloween.

Vad tycker du skiljer den från andra, liknande appar?

Kvalitén och enkeltheten! Det skall vara lätt att göra det vi gör. Detta är en smink-app som verkligen börjar från början och som inte kräver någon förkunskap. När del två kommer som handlar om hur du gör materialet själv (det mesta av det) till samtliga sminkar i denna app har vi en serie som inte finns samlad någon annanstans.

Vi berättar också om vad som kan gå fel och hur man rättar till det, man måste inte alltid börja om från början. Detta är något som många andra sminkörer inte ens nämner.

Det finns massor av klipp och information på internet men det är en salig röra där ute och tipsen är inte alla gånger helt korrekta.

Att verkligen lära ut en sak från grunden är något som Anton har lång erfarenhet av via ungdomsteaterna och Studieförbundet Vuxenskolan, även om det inte var skräcksminkning han lärde ut.

Sedan är inte appen begränsad till bara en app utan vi håller på med att länka samman den med vår webbplats www.sawati.com. Den senaste versionen av appen innehåller en funktion som gör det enkelt att skicka in sin egen bild och text för publicering på hemsidan. Arbetet med hemsidan har dock inte kommit så långt ännu.

Berätta lite om själva arbetet vad gäller smink, foto, kodning.

Pierre och Anton har några fotoprojekt på gång som kräver snabb Zombiesminkning. Denna träning ledde till planerna på en DVD då många som går på Halloweenfester hela tiden försöker överträffa varandra. Vi tänkte att efterfrågan på denna DVD borde ge en viss inkomst.

Vi började filma samtidigt som vi tog bilder, men då bilderna krävde mer ljus än filmkameran var det bara att inse att det krävdes en separat sminkning endast för stillbilder om fotograf Kulturelle Anton skulle bli nöjd.

Pierre som sminkat har erfarenheter från motivlack erkänner villigt att en liten misslyckad sminkning kan ordnas med mera blod. All test och provsminkning han gjort och den erfarenhet han fått genom att hitta på lösningar för att snabbt sminka Zombies har gett sminkappen många tips.

Arbetet med att få till steg för steg text och bilder anpassade för olika sorters telefoner var inte lika lätt som vi först trodde och vi ville heller inte göra texten allt för lång.
Detta gjorde att vi i stort sett fick göra om allt vi gjort för att få bättre bilder och verkligen bara de bilder som behövdes för att visa steg för steg och lite partytrick. Trots att vi minskat bilderna så de är av god internetstorlek blir appen över 10 MB.

När det gäller kodningen så ville jag göra något generellt som är lätt att återanvända i liknande appar, alltså i appar som är uppbyggda på ett liknande sätt. Tanken är att släppa fler appar, både inom detta tema men även helt andra, mer ”normala”.

Brännskador & zombier är ju mysigt. Hur är era egna förhållanden till de här sakerna?

Både Pierre och Anton tycker om att kolla på skräckfilmer, både nya och klassiker. Planer finns att göra en egen film när de fått ihop tillräckligt med intresserade och tid över.

Många filmer slarvar med blod och smink och det ser inte ”äkta ut”. Pierres expriment med egen blodtillverkning och sår har gjort att han genast känner igen om det är bra fejkblod eller dåligt. Han erkänner att det har gjort det svårare för honom att njuta av filmerna.

Pierre har experimenterat med brännskador som bubblar och även blandat in levande vita små maskar i såren för att göra dem än mer smaskigare. Om den kommande materialappen blir populär finns det en möjlighet att det kommer en fortsättning.

Anton har ett förlutet i Hudiksvalls Ungdoms Teater där hans kunskaper om smink och film en gång började (1990-2009), även där var det poplärt med zombie och skräck.

För egen del kan jag nämna att när jag började koda så var den första kursen den om skärsår. Den gjorde mig så knäsvag och illamående att jag ersatte bilderna med några trevliga semesterbilder. Men höstens utveckling härdade mig så nu tål även jag innehållet.

Mer info finns på:

sawati.com

Appen kan laddas ned gratis på:

market.android.com

Planerade impulsköp: Zombier på gayklubb, zombier i en ubåt och lite annat smått och gott

Om det finns någonting som planerade impulsköp så har jag nu i alla fall genomfört några stycken. Aguirres bok och Roux senaste har jag spanat på ett tag nu. McKinneys nysläppta novellsamling är inte zombie, men gubben kan säkert skriva annat också. Gunnells berättelse om ett utbrott av zombiesmitta på en gayklubb och Robbs om en liknande händelse nere i en ubåt kändes också givna. Så det blev alltså:

Ann Aguirre: Enclave
Mark Allan Gunnells: Asylum
Joe McKinney: The Red Empire and Other Stories
Suzanne Robb: Z-Boat
Madeleine Roux: Sadie Walker is Stranded

I BREVLÅDAN: ZOMBIER OCH FANTASYSKRÄCK FRÅN MARK E. ROGERS

 Med posten i dag kom någonting riktigt roligt. Ett paket från författaren Mark E. Rogers som innehöll hans zombieroman THE DEAD, men även två andra titlar som jag inte kände till. ZORACHUS som på Goodreads beskrivs som mörk, heroisk fantasy och YARK, även den något slags fantasy, dessutom med illustrationer av författaren. THE DEAD borde jag ha bloggat om för länge sedan. Nu ska jag ta itu med det a.s.a.p. och såklart även läsa och skriva om de två andra böckerna. Det blir kul med lite variation på bloggen!

URSULA K. RAPHAEL: THE SURVIVOR

| RECENSIONER | NOVELLER | ZOMBIER |

Raphael tar oss med under en svältande kvinnas desperata sökande efter föda i ett postapokalyptiskt landskap. Huvudpersonen förblir anonym, men vi får ledtrådar. Till exempel har hon varit mor. Världen efter katastrofen är grym och utan nåd. Endast de egoistiska och starka äter sig mätta. När vi möter kvinnan i den här berättelsen livnär hon sig på katter, tidigare husdjur med klockor i halsband kring halsen, som gör dem enkla att finna.  Människorna är uppdelade i tre läger: Survivors, Sadists och Them. Överallt lurar hungriga zombier, offer för en namnlös smitta. Men det största hotet utgörs av de män som utnyttjar apokalypsen för att frossa i våldtäkter och övergrepp. Kvinnan i novellen håller sig försiktigt i utkanten och lever på rester eller husdjur. Men hungern växer och hon tvingas att börja ta större risker.

Författarens språk är rakt på sak och ganska rått. Det här är ingen vacker saga. Bilden av mänskligheten som tecknas är dyster. Det är en mansgrisarnas värld, där den bestämmer som visar störst kallblodighet och inte tvekar att krama avtryckaren. Texten är helt renons på hopp, även om läsaren mot slutet får frossa i rättmätig vrede och våld. Zombierna är små innovationer. De beskrivs med rovdjurs beteenden när de jagar, vilket gör den korta texten ännu mer suggestiv och spännande. Ursula K. Raphael, även känd som bokrecensent på Zombiephiles under pseudonymen AstraDaemon, visar att hon kan skriva själv och ger oss en berättelse som vänder ut och in på definitionerna och ställer den klassiska frågan: vem är egentligen monstret här? Jag hyser stora förhoppningar om författaren snart återvänder till sin våldsamma zombiedystopi i längre format eller med fler noveller.

* * *

Raphael takes us with during a starving woman's desperate search for food in a post-apocalyptic landscape. The main character remains anonymous, but we get hints. For instance, she was a mother once. The world after the disaster are cruel and without mercy. Only the selfish and the strong eat their fill. When we meet the woman in this story she feeds on cats, former pets with bells in their collars, which make them easy to find. People are divided into three groups: Survivors, Sadists and Them. Everywhere hungry zombies lurk, victims of an unnamed disease. But the greatest threats are the men who use the apocalypse to revel in rape and abuse. The woman in this story keeps moving cautiously in the outskirts, living on remnants or pets. But her hunger is growing and she is forced to start taking greater risks.

The author's language is straightforward and quite raw. This is not a pretty story. The image of humanity that characterized is bleak. It is a chauvinist's world, where it determines who show the greatest cruelty, and will not hesitate to pull the trigger. The text is completely devoid of hope, even if the reader towards the end may revel in righteous anger and violence. The zombies are somewhat innovations. They are described by predator behaviors when they hunt, making the short text even more suggestive and thrilling. Ursula K. Raphael, also known as an book reviewer on Zombiephiles under the pseudonym AstraDaemon, shows that she herself can write, and gives us a story that turns the definitions inside out and state the classic question: who is really the monster here? I have great hopes that the author soon returns to her great zombie dystopia in longer format or with more short stories.

Swedish Zombie gästbloggar hos MYSKOTEKET

| GÄSTBLOGGANDE |

I dag har jag den stora äran att få hälsa på hos MYSKOTEKET! Deras zombieexpert Tomb har inlett ett projekt för att förbereda landets befolkning på den kommande zombieapokalypsen. Och för att göra läget aningen mer förvirrat har han nu gett mig fria händer i inlägget ATT ÖVERLEVA ZOMBIEAPOKALYPSEN MED STIL som du kan läsa här:

www.myskoteket.se/stil-zombieapokalypsen



Tack för att jag fick gå bärsärk hos er, Tomb!

UTLOTTNING: 2 EX AV ISAAC MARIONS ROMAN VARMA KROPPAR

| UTLOTTNINGAR |

Vill du också läsa zombiegenens eget Romeo & Julia-drama kryddat med hjärnsmaskande? Jag har två ex från Mix Förlag att lotta ut!

Vi kör de beprövade & enkla reglerna:

1. Maila infosnabelaswedishzombie.com och märk mailet "R" så har du en lott i dragningen 29/2.

2. Skicka med en länk där du bloggat eller twittrat eller skrivit om tävlingen på Facebook, så har du två lotter. Andra påhitt fungerar också.

Lotteriet utförs på förmiddagen onsdag 29/2 2012 och vinnarna meddelas på bloggen. Lycka till!

INTERVJU: KRISTOFFER LEANDOER JUST NU AKTUELL MED ÖVERSÄTTNINGEN AV VARMA KROPPAR

Författaren och översättaren Kristoffer Leandoer Foto: Jonatan Håstad

Swedish Zombie: Hej Kristoffer! Det är riktigt kul att få ha med dig här på bloggen. Du är aktuell med din översättning av Isaac Marions roman Warm Bodies (Varma kroppar) som precis blivit utgiven av Mix förlag. Hur känns det för en översättare efter boksläppet?

Kristoffer Leandoer: Jag vet inte om det känns så där förfärligt mycket, faktiskt. Jag har översatt böcker som blivit extremt uppmärksammade, till exempel Eragon, men det var nog mest omgivningen som tyckte var spännande. Det som är spännande med översättningen är framför allt själva jobbet, själva utmaningen att hitta ett svenskt språk som fungerar. Det är roligt att gå in i en annan människas värld (när den är ordentligt byggd, vill säga!) och få den att fungera för svenska läsare. Det är ett väldigt lustfyllt arbete. Sen får man i bästa fall en bra gåbortspresent.

Swedish Zombie: Vi ska prata mer översättning. Men först skulle jag vilja prata mer om dig. Du är en växelbrukare inom den svenska kulturen. Du har publicerat poesi, skräcknoveller och böcker om Proust och litteraturteori. För mig är ditt namn framför allt synonymt med Svarta speglar, en samling skräcknoveller från 1994. Andra känner dig kanske bäst genom ditt arbete med Bonniers litterära magasin (BLM). Och du har översatt Nail Gaiman till svenska tre gånger! Hur skulle du själv presentera dig för de yngre läsare som kanske inte är lika bekanta med ditt namn?

Kristoffer Leandoer: Ungefär som du just gjorde. Jag är författare och översättare. Jag har hållit på med fantastiken i hela mitt liv, i skilda former. Lite mer i smyg i min poesi, lite mer öppet i mina noveller och ungdomsböcker – bl a de fyra böckerna om hissvärlden, Änglar i hissen, Fjädrar på vinden, Hundarna i stenen och Tornseglarna. När jag var redaktör för BLM så satte jag China Miéville på omslaget och såg till att vi skrev om Lovecraft och JG Ballard. Och ett par år i mitten av 00-talet drev jag fantastikförlaget Onsdag tillsammans med tre andra – Maths Claesson, Jörgen Forsberg och Johan Ehrenberg – där jag bland annat gav ut Skymningsfursten, som är en skräckroman eller en fantastisk roman i nutida miljö.

Swedish Zombie: Hur var det att översätta Marions roman? Var det en enkel uppgift eller stötte du på utmaningar? Och väckte arbetet några särskilda tankar? Jag frågar eftersom översättande på ett plan givetvis är ett arbete som alla andra, men att det i ditt och Marions fall kan finnas en gemensam nämnare i ett intresse för det märkliga, makabra och skräckfyllda?

Kristoffer Leandoer: Det absolut svåraste var att hålla i minnet att huvudpersonen var död. Det förde med sig en hel del inskränkningar när det gällde hans möjligheter att uttrycka sig, en hel metaforvärld föll bort. Det var den stora utmaningen. Han lever också i en värld där stora sjok av språket fallit bort. Sedan är Isaac Marion smygpoet, men det har jag inga som helst problem med.

Swedish Zombie: Det har gått bra för Isaac Marion och hans bok. Men det finns också gott om zombiepuritaner som morrar över en del av hans tilltag. Som att en zombie i hans version inte bara kan bli kär, utan även köra bil. I botten av denna kritik finns en önskan att allt ska fortsätta vara som i George Romeros första tre filmer. Skulle du säga att de är gnälliga träskallar eller kan du i viss mån förstå dem?

Kristoffer Leandoer: Det blir ju ofrivilligt komiskt i sammanhanget, men jag måste ändå säga det: den som inte rör på sig är död. En genre som inte tillåts förändras utan fastnar i sitt eget regelverk är en död genre. Jag är ju litteraturhistoriker i botten, och litteraturhistorien är full av genrer som fallit offer för sina egna regler. Utan såna som Isaac Marion så ligger zombien snart bredvid herdedikten, verseposet, kyrkospelet och brevromanen. Var och en får bli salig på sin fason, men jag kan inte undvika att slås av det paradoxala i att just fantastiken har så strängt övervakade och snålt tilltagna gränser. Det är lite komiskt att framtiden måste vara som den alltid har varit …

Swedish Zombie: Utan att gå in på diskussionen om de två översättningarna av Tolkien till svenska (av Åke Ohlmarks och Erik Andersson)* så kan man av den historien dra lärdomen att översättare ser väldigt olika på sina uppgifter. Hur är din syn på en översättares uppdrag?

Kristoffer Leandoer: Det ska bli en bra bok på svenska. Och det ska bli en bra bok på svenska under förutsättningen att man översätter texten som den är skriven, utan att frestas att förbättra den – det har man nämligen förbundit sig att göra i kontraktet. Det viktigaste är förmodligen ATT man översätter. Exemplet Tolkien visar ju att man kan göra en ny översättning sen, men bara ifall den första översättningen har gjort texten tillräckligt angelägen för tillräckligt många.

Swedish Zombie: Det är mycket zombier i populärkulturen nu. Är du själv intresserad av zombien eller har varit det?

Kristoffer Leandoer: Ska man skrämmas och om man skriver noveller så kommer man förr eller senare fram till zombien, eftersom zombien är den effektivaste bilden för ett visst fenomen i vår samtidskultur. I Svarta speglar finns en novell, Tunnlarna, som är ett slags zombienovell, och i min andra samling skräcknoveller, Strandridare, en novell som heter Där jag ligger. Men jag är egentligen inte så intresserad av zombies som populärkulturell ikon, den är för färdigtuggad om uttrycket tillåts. Utmaningen är som sagt att komma ihåg ATT de är zombies.

Swedish Zombie: Du har själv skrivit ett flertal skräcktitlar som blivit utgivna. Det här var innan John Ajvide Lindqvist slog igenom, och det kändes då som om du var litet av en pionjär. Hur ser du på den svenska fantastiken idag? Har du gett upp eller kanske bara tappat intresset? Du är ju som sagt en mångsysslare.

Kristoffer Leandoer: Pionjär, det vet jag inte. Pionjär, det är väl sådana som Sam J. Lundwall. Eller kanske Carl Jonas Love Almqvist om vi ska gå längre tillbaka i historien … Men det är sant, just när jag gav ut Svarta speglar 1994 så gjordes inte så mycket liknande i Sverige. Det var liksom basebollkeps på hela skräckgenren, det var ingen som kunde tänka sig gengångare i Vasaparken. Gett upp fantastiken har jag verkligen inte gjort, den har varit en ungefär lika viktig del av mitt liv hela tiden, ända sen jag började läsa Narniaböckerna vid tolv års ålder. Sen har jag gjort andra saker, jag arbetade på Bonniers förlag några år som förläggare, jag bodde i Hanoi i Vietnam när min fru arbetade på svenska ambassaden där. Men jag återkommer till genren i alla möjliga sammanhang redan i år, både som översättare och som författare.

När det gäller den svenska fantastiken idag, så kommer det väldigt mycket. Bara för några år sen var det nog omöjligt att tänka sig en så bred utgivning som det är idag. Det mest spännande för min del finns nog i genrernas gränstrakter, det som inte låter sig definieras så lätt. Pojkarna av Jessica Schiefauer, till exempel, det tycker jag är en fantastisk bok. Det räknas som en ungdomsbok, mycket av det jag själv skrivit inom fantastiken har definierats som barn- och ungdomslitteratur, och mycket av det som gjort djupast intryck på mig genom livet har också definierats som barn- och ungdomslitteratur.

Swedish Zombie: Mix Förlag har gett ut en av dina noveller som e-bok, Southern Comfort ur Svarta speglar från 1994. Kan det betyda att du är extra nöjd med den texten? Är den någon annan text du är extra nöjd med i genren?

Kristoffer Leandoer: Det är faktiskt två noveller från Svarta speglar som finns på Mix, den andra heter Fika på vägen och är en liten historia från de norrländska vägarna. Det kan nog mest betyda att någon på Mix var extra nöjd med den … Jag har skrivit de här novellerna, tre samlingar – Svarta speglar, Strandridare och Julrysare, samt en handfull till i olika antologier – och sen händer det med jämna mellanrum att andra människor hittar dem och vill göra saker med dem, och då brukar jag säga ja. För mig är det så litteratur fungerar, jag släpper ut den i världen och sen får man se hur den klarar sig. Jag är inte så tillbakablickande. Men när jag skrev Järnvägsbron, som också finns i Svarta speglar, så kände jag nog för första gången att jag lyckats med något speciellt.

Swedish Zombie: Vad blir ditt nästa projekt och finns det en chans att få se ditt namn igen på en samling skräcknoveller eller liknande som du själv har skrivit?

Kristoffer Leandoer: Redan i vår kommer Namnsdagsflickan på Bonnier Carlsen, som är en grafisk roman med fantasytema, där jag skrivit och Åsa Ekström illustrerat. Under året en översättning av Lauren Olivers fina spökhistoria Liesl & Po. Och det blir mer. Jag kommer aldrig att lämna fantastiken.

Swedish Zombie: Tack för pratstunden, Kristoffer och lycka till med livet och skrivandet under 2012!

*De två olika översättningar som gjorts av Tolkiens trilogi har tidigare föranlett en debatt. Ganska förenklart kan man sammanfatta det som att Ohlmarks fick kritik för att han tog sig stora friheter med språket i böckerna, medan Anderssons översättning är mer trogen originaltexten. Charlotte Strömbom har skrivit utförligt om det på Vetsaga.

Andra intressanta länkar:

KRISTOFFER LEANDOERS HEMSIDA PROUSTHUSET

OM KRISTOFFER LEANDOER PÅ WIKIPEDIA

NOVELLEN FIKA PÅ VÄGEN

NOVELLEN SOUTHERN COMFORT

BOKSTÄVLARNA OM VARMA KROPPAR

Anna på Bokstävlarna har precis skrivit en riktigt bra recension av Varma kroppar. Hon ringar träffsäkert in vad som är romanens kvaliteter och lite unika inslag. Och som tidigare har hon intressanta saker att säga om monstret som arketyp. Annas text hittar du HÄR.

INTERVJU: ISAAC MARION OM VARMA KROPPAR OCH ZOMBIEN R

Författaren Isaac Marion

Swedish Zombie: Hello Isaac, and welcome to Sweden, both here on the blog and especially with your novel WARM BODIES (VARMA KROPPAR), which is now published in Swedish. Things have gone well for the book in many countries. How does it feel?

Isaac Marion: Honestly, I don’t even know how it’s going in other countries! The only countries I have sales figures for are the US and UK, which have been decent but not spectacular, having very little promotion and relying almost entirely on word of mouth. My hope is that the movie’s release will make people aware of the book’s existence and kick things into motion.

Swedish Zombie: Tell us five things that are specific to you and describe you as a person!

Isaac Marion: 1. Before I started writing full time I had a lot of very random jobs such as being a construction worker, a power plant security guard, and a supervisor for children in foster care. 2. I grew up very poor and the house my family lived in the year I started writing was burned down by the city because it was unfit for human habitation. 3. My family was very religious and my dad was a pastor, but I left the church in my early twenties and have a very tense relationship with it now. 4. I don’t have any formal writing education; I decided to skip college in order to pursue my various artistic pursuits--writing, music, and painting--directly, but if WARM BODIES was a failure I planned to go to school to be a counselor. 5. I’m left handed and can make really realistic sound effects with my mouth.

Swedish Zombie: I think that R is a very successful character. And he has a lot of personality for being a dead guy. What where your thoughts about him while you were writing about this well-dressed zombie, who likes to listen to Frank Sinatra and Dean Martin?

Isaac Marion: R doesn't know anything about his past life, so his clothes are more or less incidental to who he is. His tastes in music might be influenced by who he was before, but this is a big question for him and for the book: where does his current identity come from? Is he a result of who he was in the past, or is he creating a brand new person from scratch, based on his current choices and experiences? I think his love of old music has to do with his desire to connect with humanity at a basic level. Old music is usually very earnest, clean, and emotive. Frank Sinatra didn't do irony. R would never relate to modern day indie rock, with all its references and self-awareness. He's separated from humanity enough already; he needs something honest and direct to connect him.

Swedish Zombie: Zombie fiction has become a small genre of its own. What is your relationship to it? I get a feeling that you are a writer coming in a bit from the side. Do you yourself read some of the many American writers who in recent years have taken up the zombie myth?

Isaac Marion: The closest thing to a zombie book I’ve ever read was Cormac McCarthy’s “The Road” which is one of my favorite books, though definitely not what most people think of when they think “zombie novel”. You’re correct that I’m coming in “from the side”...I normally read and write in more literary realms, although I do enjoy stuff with a supernatural or surreal element to it. I’m not especially interested in the horror genre or the zombie sub-genre, I just thought there was an interesting story to be told using that pop culture monster as a premise, so I went for it.

Swedish Zombie: I liked WARM BODIES very much the first time I read it, even if there were a few things that annoyed me a little. I refer for example to the fact that a zombie is driving a car. Now almost a year later, after a deep dive into the zombie genre and re-reading Varma kroppar, I have changed my mind and like the novel even more. How do look upon the bold initiative to take liberties with a popular monster?

Isaac Marion: Honestly I don’t think I took that many liberties. I tried to keep everything within the realm of possibility for the zombie myth as established by pop culture. There is nothing in the famous zombie stories of our time that prevents zombies from having thoughts or personalities, it’s just assumed that they don’t because they don’t speak and they seem so single-minded. WARM BODIES suggests that this is just the view from outside, and in actuality they have deep inner lives, just buried deep by their overwhelming apathy, resignation, and single-minded self-gratification. Humans don’t know they’re conscious because they make no effort to express their consciousness. But WARM BODIES is not the first to suggest there is more going on inside. Even the classic George Romero zombie movies have thinking zombies in them. (Day of the Dead and Land of the Dead) It just hasn’t been explored very much until recently, which I find amazing since it’s by far the most interesting question in any zombie movie. Why are those things doing what they do? What does it feel like to be one of them?

And for the record, R only learns how to drive after he’s begun to recover some of his humanity.

Swedish Zombie: There are a lot of sadness and melancholy in the book. How much of it is the result of your thoughts about how an existence as a zombie would beand how much reflects your personality, do you think?

Isaac Marion: I think it’s a bit of both. I’m naturally a pretty cheerful person, but my mind goes to dark places sometimes, and there was something satisfying, even comforting about getting to fully explore those thoughts and feelings in a naturally bleak setting like a post-apocalyptic world.

Swedish Zombie: The book's heroine is named Julie: a strong young woman with a traumatic past. (All survivors have of course endured hardships; the apocalypse is no walk in the park.) She is an open-minded soul who sees something more in R than evil and death. What did you want to convey with her character other than the above mentioned?

Isaac Marion: She is R’s opposite. Not just physically alive but very vivacious, loud, colorful, and full of enthusiasm for living, even though the world she’s living in is terrible. She has all the earnestness and hope that R lacks, so meeting her becomes a catalyst that starts his evolution and the evolution of his fellow zombies.

Swedish Zombie: In the zombies camp the dead children are being trained to kill the living and in the fortified arena young people trains to kill zombies. The dual fear isa little different approach. Usually it is only the living that trembles with fear and zombies are just hungry machines. How do you look upon your version?

Isaac Marion: I wouldn’t say the zombies are “afraid” of humans, but feeding is not easy so they have to have some primitive level of “training” to hunt effectively in packs. Zombies only have one desire: to eat, but they take that desire pretty seriously. But the thematic idea here is that the humans are not much better off than the zombies; there are a lot of uncomfortable parallels. Zombie’s only goal is to kill, and these humans’ only goal is to survive. Neither of them are experiencing existence in any worthwhile, meaningful way.

Swedish Zombie: R is a different kind of zombie from the start, but even some of the other changes during the story; for example, the zombie "M". But most seem towant to continue their carnivorous existence. Especially the zombies own clergy, The Bonies. It reminds me a little about junkies, where some want to quit, but most choose to continue. How about this?

Isaac Marion: At the beginning, none of the zombies really see a problem with eating people. R is vaguely aware that it’s a bad thing, and wishes he didn’t have to do it, but he willingly obliges the urges his body gives him. It’s not until he starts to evolve a personality and starts to want more for his life, to rejoin humanity, that he starts trying not to eat people. The other zombies are experiencing the same thing, but some are slower than others. The Boneys are beyond redemption; they’re not conscious beings anymore even in the limited way that the zombies are, they’re just mechanical husks that operate on pure programmed instinct that can’t be bent or altered in any way. They’ve been undead so long that their humanity or “soul” has completely evaporated, and there’s nothing left to reason with or appeal to.

Swedish Zombie: For me, the book is not only about to survive, but also to have a reason for wanting to. Julie has no meaning in her life and it is not good until she meet R. Are you a romantic, Isaac?

Isaac Marion: I wouldn’t say she has no meaning in her life. Her life is sad, for sure, and it’s not dramatically improved by the end of the book, but she has always held on to a shred of hope. She has friends and people she cares about, and an appreciation for the joy of living itself, even when the world is grim. She spent her whole relationship with Perry trying to convince him of this, and ultimately failed. In R, she’s met someone on her same wavelength, someone
who appreciates the beauty of being alive as much as she does, so it will be
interesting to see how they work out together.

Swedish Zombie: To be a zombie novel, your language in VARMA KROPPAR is very different. It does not resemble of much else in the genre. It is often vivid and beautiful. Without drawing any parallels in other aspects it is probably just Alden Bell's The Reapers are the Angels that describes the zombie apocalypse with so hourly beautiful words. Which are your favorite writers?

Isaac Marion: Thank you. Like I said above, I do usually work in a more classically literary universe so my influences don’t really come from the zombie genre. A few of my favorite authors are Kurt Vonnegut, Dave Eggers, Cormac McCarthy, Douglas Coupland, Stephen King, and Dostoyevsky.

Swedish Zombie: If I would I dare to make an analogy, I might call VARMA KROPPAR a mixture of The Return of the Living Dead, and Lost in Translation. Now your book is going to become a Hollywood film, including John Malkovich in the cast. What are your hopes for the movie premiere, and is there anything you fear? Far from all film adaptions are successful.

Isaac Marion: I like that comparison! I need to watch that movie again, too. My hopes are that the movie captures at least the spirit and tone of the book, if not all the exact plot events. I already know that the third act plays out a bit differently than it does in the book due to the issues of plot-compression that are always present when adapting a novel to film, so I’m prepared for that. Having seen a lot of the footage and gotten to know the people involved, I have really high hopes for the film being great and a great success, but as long as it doesn’t turn out irredeemably cheesy and leaves room for the book to survive on its own, I will be happy.

Swedish Zombie: When can we look forward to a new title from Isaac Marion in the bookstores and what sort of book could we expect? What are your plans for your future writing?

Isaac Marion: I just finished a short story collection called THE HUNGRY MOUTH, which I'll be self-publishing in very limited quantities (500) until I get areal publisher onboard. One of the stories is actually a novella, and is a loose prequel to WARM BODIES set 9 years earlier. The book is available right now at www.thehungrymouth.com, but there are only a couple hundred copies left. Hopefully a real publisher will snap it up soon, but I’m too impatient to wait for that!

Swedish Zombie: Thanks so much for taking the time for swedishzombie.com and best of luck with both the novel here in Sweden and the upcoming movie premiere!

Isaac Marion: Thank you!

Novellen som inspirerade Marion att senare skriva Varma koppar

Warm Bodies officiella webbsida

Isaac Marions blogg Burning Building