KARIN TIDBECK: AMATKA

| RECENSION | Vi har lärt känna Karin Tidbeck som novellist och den ekonomiska, sparsmakade novellestetiken genomsyrar även författarens debutroman. Varje ord tycks noga avvägt och på lite drygt 200 sidor skildrar hon en värld som yvigare pennor hade behövt dubbla antalet sidor för att göra trovärdig.

Informationsassistenten Brilars Vanja Essre Två skickas till bonnhålan Amatka för att undersöka vilka hygienartiklar invånarna där använder. Väl på plats möter hon inte bara kärleken, utan även mysterier som kan komma att tillintetgöra hela världen. Mer än så vill jag inte avslöja vad gäller handlingen. Men låt oss däremot ta en titt på några av de detaljer som gör det här till en så oerhört välskriven bok:

Miljöerna och samhällsstrukturen är lånad från det forna Östblocket. Människorna lever och arbetar i kollektiv som i gångna tiders kolchoser (коллективное хозяйство). Den övervägande produkten som utgör både föda och andra artiklar är svamp. Utbudet är enkelt och för tankarna inte bara till Sovjetunionen, utan lika gärna till Konsums blåvita sortiment som präglat många svenskars uppväxt. Allting märks noga och måste förstöras innan bäst före-datum. Annars kommer kladdet.

Tidbeck skapar skickligt en stämning av att någonting är fel, att någonting kommer att hända. Det nödvändiga märkandet av tingen, att i ritualer nämna allting vid namn för att säkra deras beständighet är romanens språkfilosofiska kärna. Vanjas monotona, brungrå liv utvecklas till en protesthandling mot det konforma varat där själva existensen ifrågasätts. Det är spännande på ett sätt som både utmanar intellektet och tillfredsställer det pirrande suget i magen. Amatka är science fiction som bjuder på intelligent underhållning och filosofisk skräck. Det rationellt styrda kollektivet tar omedvetet steget över i ren magi i försöken att upprätthålla ordningen i tillvaron. Och mot slutet blir det både riktigt läskigt och sorgligt, men också befriande katastrofalt.

Skickligt är också hur Tidbeck gör sin värld både möjlig och trovärdig utan att slösa ord på långrandiga beskrivningar eller tekniska data. Vi vet att Amatka och de andra samhällena är kolonier. Att där en gång levt människor som kommit dit från en annan planet eller kanske från en annan plats på samma klot, och att människorna vi möter i berättelsen är arvtagare till dessa. Vi förstår också att tillvaron är en kamp, att de inte kan ta någonting för givet och att deras liv i sig består av umbäranden för kollektivets bästa. Det är den enskildes uppoffringar som gör kollektivets existens möjlig. Men har de styrande rätt? Finns där alternativa sätt att leva?

Amatka är en bok med dysterheten kletad likt svampmycel över sidorna och där skräcken sticker sina fuktiga fingrar i läsarens hjärna och inälvor. Karin Tidbeck är utan tvivel en gudagåva för svensk science ficton.

Andra som har läst är till exempel Bokstävlarna, Boktimmen, Glasögonorm och socialistsimon

Finns hos ADLIBRIS och BOKUS