| KORTRECENSION | Det är
uppfriskande med en huvudperson som gett upp redan innan apokalypsen
dragit igång. Genren är vanligen fullproppad med flåshurtiga
survivalister som envisas med att överleva till varje pris och kämpa
för vår arts fortlevnad. Som om det vore särskilt realistiskt.
Huvudpersonen i den här boken, Sloane, känner sig sviken av sin
storasyster som rymt utan att ta henne med, och lämnat henne ensam
med deras plågoande till farsa. När hon av misstag hamnar på sin
skola i sällskap med ett mindre antal ”skolkompisar” blir det
förtätat och spännande. Tonåringarna har svårt att samarbeta
redan från början, Två elever har sett sina föräldrar bli
uppätna och skyller det på en tredje. Killarna tuppar sig och inte
heller tjejerna är befriade från sina gamla roller. Det är en mörk
melankolisk historia som piffas upp med en lagom dos YA-kärlek. Och
just de romantiska inslagen är långt ifrån de gamla vanliga.
Slutet är fullkomligt logiskt, men kan nog uppröra en del läsare.
Personligen gjorde det mig nöjd, lika nöjd som jag var med hela den
här boken, på det hela taget. Det är som sagt en frisk fläkt i en
annars lite unken zombiegenre. Rekommenderas!


När en läsare blir arg eller upprörd över hur en zombiebok slutar så är det en måste läsa bok.
SvaraRaderaAtt den sen är mörk och dyster är bara ett +.
Zombiegenren börjar bli lite för mycket "Rambo" för min smak
Precis som när man också riktigt avskyr en karaktär. Då är det ofta lyckat, att man liksom verkligen känner nåt. Gäller även såna man gillar förstås.
RaderaJa du, det är väldigt mkt "Rambo", vilket blir sjukt tjatigt. Det är också brist på författare som verkligen kan beskriva zombierna bra, använda dem till mer än bara tillfälliga tempohöjare.