ANN AGUIRRE: ENCLAVE

| RECENSIONER | ROMANER | YOUNG ADULT |

Deuce har vuxit upp i underjorden. Ingen vistas längre ovan jord, där något slags katastrof har gjort jorden obeboelig. Deuce och några hundra människor lever i en liten enklav belägen i det forna tunnelbanenätet. De har skapat en ny kultur utan familjestruktur. Människorna är indelade i tre kaster; Breethers (som är utvalda för att gör barn), Builders (som bygger och fixar vapen m.m.) och Hunters (som fixar käk och håller vakt). Deuce är en Huntress. De håller sig vid liv genom att samla svamp och jaga håriga små djur som aldrig artbestäms. När tillfälle ges utövas byteshandel med andra enklaver, men att färdas i de underjordiska tunnlarna är farligt eftersom de är befolkade av zombieliknande varelser. Monster som kanske en gång varit människor, men nu förvandlats eller muterats. Ruttnande, hungriga varelser med vassa klor. Och de dyker upp ur mörkret när man minst anar det.

Enklaven är en liten diktatur med tydlig befälsordning. Det gäller att lyda order och hålla sig väl med de som har makten, annars blir man utstött och tvingas ut i det okända på egen hand.

Det här är en äventyrsroman med dystopiska drag som är väldigt förutsägbar. Vi får inledningsvis följa Deuce under en del äventyrligheter i de mörka tunnlarna och vi får möta både monster och andra människor som lever i tunnlarna. Efter lite turer börjar Deuce ana ugglor i mossen och det är inte ett dugg överraskande att hon så småningom hamnar ovan jord, trots allt hon lärt sig om hur förskräckligt det är där uppe. 

Berättelsen är fylld med orimligheter och andra konstigheter. Nu är det nog inte meningen att berättelsen som människorna som skapat sig ett samhälle under markytan ska vara särskilt realistisk. Men ändå, man fattar att de egentligen inte skulle ha klarat sig ens en månad i tunnlarna och än mindre föröka sig i generationer.  När det kommer till hur lång tid som har förflutit sedan jorden ovan gick under blir det riktigt bluddrigt. Ena stunden förstår man att det måste handla om århundraden eftersom människorna utvecklat inte bara ett nytt samhälle, utan även en egen kultur och mytologi. Senare i boken så får man ledtrådar som skvallrar om att det minsann inte kan ha gått mer än kanske några årtionden. Det är irriterande slarvigt gjort. I efterordet försöker författaren bevisa att hennes scenario minsann visst är troligt, men jag uppfattar det som en efterkonstruktion, och att Aguirre tyckte att det var enklare att skriva ett efterord än att göra en omarbetning av texten. 

När vår hjältinna Deuce klättrar upp till solskenet blir berättelsen i många avseenden extremt larvig och dessutom slutar den vara det allra minsta originell. Det är den gamla vanliga postapokalypsen. För trots alla mina invändningar måste jag också påpeka att det inledningsvis är lite kul läsning om än inte trovärdig. Det är synd att författaren inte orkade att hålla stilen hela boken ut.

Det här är första boken i en trilogi. Del två heter OUTPOST och avslutande HORDE kommer snart. Du kan läsa mer om böckerna HÄR. Personligen är jag tveksam till att läsa mer.

Finns hos ADLIBRIS och BOKUS