| RECENSION | De odöda är tio skräcknoveller skrivna av några av Sveriges idag mest populära författare samt tre bidrag av Edgar Allan Poe, Selma Lagerlöf och H.P. Lovecraft. De allra flesta är riktigt läsvärda! Har under en tid läst en novell ungefär varannan kväll innan jag släckt lampan och det har varit finfin kvällsmysrys. Sen tycker jag inte att alla novellerna har varit så läskiga eller rysliga, men ändå underhållande och bra.
Bland mina favoriter finns Selma Lagerlöf som överraskade rejält med Frid på jorden. Aldrig tidigare har meningen ”Jag talar om för katten, att…” varit så skrämmande. Inte för att jag riktigt förstår varför jag inte förväntade mig mer av Selma, hon skrämde mig till att sova med lampan tänd när jag lyssnade mig igenom Löwensköldska ringen, men av någon anledning så tänker jag mig henne som sagotant mer än något annat. Orättvist av mig.
Läskigast av alla är Sju års olycka av Caroline L. Jensen. Huvaligen! som min syster skulle ha sagt. En familj får besök av de äckligaste varelser jag läst beskrivning av på mycket länge och pappan i familjen tvingas ta skydd i klädkammaren. Vill absolut inte spoila något men tentakler är inblandade och jag kände mig nästan kräkfärdig när jag läste de här sidorna, obehaget kröp längs med ryggraden och jag blev rädd på riktigt. Riktigt bra novell! Slutet är precis så som jag vill ha det.
Jag blev ganska ledsen när jag insåg att jag redan läst John Ajvide Lindqvists novell Equinox (den publicerades först i Pappersväggar) men när jag bestämde mig för att ändå läsa om den så gav den mig kalla kårar även denna gång. Hans styrka ligger i att göra det vardagliga läskigt med ganska små medel, allt som krävs är en lätt förskjutning av verkligheten så som vi känner till den. Här är det en snokande kvinna som råkar på ett lik i en tom sommarstuga, ett lik som plötsligt börjar tala med henne.
Två av mina favoriter är inte särskilt läskiga men väldigt stämningsfyllda och fina. Amanda Hellbergs Sparven och svärdet utspelar sig på sextonhundratalet med facklor, en borg och en gammal ämbetsman med ett uppdrag. På några få sidor förflyttades jag till en annan tid och en kallare årstid, som jag frös tillsammans med Jarl! Anders Fagers Vilen och jätten handlar om en variant av vikingatid och är så som jag minns att historierna i Samlade svenska kulter var. Sällan får man klara svar men hela tiden byggs det upp en fantastisk stämning att förlora sig själv i.
Andreas Romans berättelse om ett jobbgäng som kommer till en isbelagd sjö för att fiska är okej, likaså Åke Edwardsons novell om mannen som står vid ett fönster och ser samma familj gå förbi år efter år. Den svarta katten av Edgar Allan Poe är lika obehaglig som jag minns den från tonåren, speciellt då flera (svarta) kissar råkar väldigt illa ut.
Innehåll:
Hål - Johan Theorin
Sju års olycka - Caroline L. Jensen
Den svarta katten - Edgar Allan Poe
Sparven och svärdet - Amanda Hellberg
Återkomsten - H.P. Lovecraft
Vilen och jätten - Anders Fager
Frid på jorden - Selma Lagerlöf
Alla sorters monster - Andreas Roman
Fönstret - Åke Edwardson

Håller med dig helt! Jag gillade alla novellerna, men några stack verkligen ut. Hu, vad rädd jag blev av Sju års olycka. Och slutet, så bra!
SvaraRaderaSju år olycka var verkligen obehaglig! Blev som sagt rädd på r i k t i g t, det är inte ofta det händer nuförtiden.
Radera