GÄSTRECENSION: PÅL EGGERT OM IODINE JUPITERS OBSCEN SANNING

| RECENSIONER | TEXTER | SATIR |

Jag kom i kontakt med Iodine Jupiters verk för första gången när jag köpte hans CD, ”Lilla flickan Zombie” (1995). Både texterna och sången var som en blandning mellan Di Leva och Bruno K Öijer. Vad som lockade mig ytterligare var det ockulta anslaget som inte bara fanns i låttexterna utan som även fanns i den stämning som musiken lockade fram. Jag har sett honom live i Göteborg och även införskaffat två diktsamlingar av honom; ”Dom dödas pornografi” och ”Det falska paradiset”. I dessa verk medföljde CDskivor med dels en pjäs ”Sexualpjäsen” samt en inspelning som var något slags kombination av musikvideor och performance.

Det är väl lika bra att slå fast med en gång att jag tycker bäst om Iodine Jupiter när han kombinerar sina texter med musik eller framförande på annat vis. Diktsamlingarna hugger inte alls tag i mig på samma sätt.

”Obscen sanning” är en samling satiriska texter om kommersialismen och företagens makt i vår samtid. Jupiters satiriska tillvägagångsätt är sexualisering och ordlekar. Här är ett exempel:

”Arbetslivet är en utmärkt social sällskapslek. Sexuell makt och tillgänglighet måste komma före kompetens, tänker många manliga personalchefer. De behöver ett objekt att flirta med, fantisera kring. Är du anpassningsbar, och helst blond, ung kvinna? Har du en begåvad mun (för inte bara talets gåva) och paradisportens trånga nåd, har du fina chanser att få ett bra jobb (du vet vad jag menar med jobb).

     Muhammed har också goda möjligheter – om han är snygg. Men det beror på chefens läggning och smak.”

Ett exempel på de Jupiterska ordlekarna är:

”Världens rikaste man beräknas vara god för 680 miljarder dollar. Efter uppmärksammandet blev intresset stort bland kannibaler.”

Det blir lite tröttsamt i längden att läsa om sexuliserad konsumism eller smålustiga ordvändningar. Men under läsningen kommer jag att tänka på hur PR-branschens fader Bernays hjälpte amerikanska storföretag att gå från en kultur som baserades på behov till en som baserades på begär, eftersom storföretagen var oroliga för att de skulle kunna producera mer än vad folk ville köpa. Bernays var inte bara släkt med Freud utan också djupt influerad av honom, och riktade sig till människans irrationella, känslomässiga sida. Som Paul Mazer, en bankir som arbetade för Lehman Brothers på 1930-talet sade: ”Folk måste tränas till att begära, att vilja ha nya saker, även innan de gamla har blivit konsumerade i sin helhet /--/ Människans begär måste överskugga hennes behov.”

När Iodine Jupiter kopplar företagsvärlden, arbetssituationen och konsumismen till sexuella begär blir det ett åskådliggörande av de sammanhang som styr vår samhällsordning. Libido i kapitalismens tjänst där företagen spelar på våra känslor istället för att vädja till vårt intellekt.

Boken kan köpas i iodine Jupiters RYMDSHOP.



iodine Jupiter

På iodinejupiter.com presenteras iodine Jupiter bland annat så här:

”Häxmästare, rockpoet, skräckromantikens egen profet har iodine Jupiter kallats. Särskilt som rollkaraktären Dr Death. Med plattan Lilla flickan Zombie, boken Dom dödas pornografi, enmansföreställningar och pjäser kring teman  som sex, religion och död har han skapat en magisk värld. Eller som skivan beskrevs i media: Stephen King möter Jaques Brel som skakar hand med Black Sabbath på ett party hos David Lynch.” (Läs hela texten HÄR.)

Men innan du surfar vidare dit rekommenderar vi den här gamla godingen:

Vår gästrecensent Pål Eggert är författare och bosatt i Göteborg. Han har publicerat romanerna Ars Moriendi – konsten att dö och De döda fruktar födelsen. Just nu skriver han på en ny bok med arbetsnamnet Borde vara död. Mer om Pål, hans skrivande, och mycket annat hittar du på bloggen Världen ska brinna.