KELLY M. HUDSON: MEN OF PERDITION

| RECENSIONER | ROMANER | SKRÄCK |

Den yttersta tiden är kommen för den lilla staden Constance i östra USA. Fem ondskefulla väsen, födda ur kaoset och mörkret under andra världskriget har valt staden som startpunkt för en orgie i våld och mord som ska inleda apokalypsen. De hemska typerna kallas The Weeping Lady, The Mad Gasser, Spring-Heeled Jack, The Bone Sniffer och The Black-Eyed Children. (Ska man vara petnoga är de alltså fler än fem, de onda ungarna är tre till antalet.) I en närbelägen stad får Mandy Collins, som ärvt övernaturliga gåvor från sin far som var predikant, varsel om den stundande katastrofen och hon beger sig i väg för att varna invånarna i Constance. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken förutom: vilken jäkla röra! I vissa avseenden är det en kompetent skriven och underhållande historia. Hudson har en massa bra idéer som gör det till en skräckupplevelse i den lättviktiga avdelningen. Jag kan svälja det lite motsägelsefulla i att det här gänget onda varelser som skapats under andra världskriget flyttat till Staterna. Det är väl inte otänkbart att även mordiska andar flyttar då och då. Och jag ser inget fel i att en författare kryddar sin berättelse med fiffiga våldsamheter. Det finns scener med t. ex. The Mad Gasser där författaren riktigt vridit upp volymen. Det är rejält sjuk tortyr av det äckliga slaget. (Även om jag ibland under läsningen ifrågasätter författarens anatomiska kunskaper.)

Ibland är det både våldsamt och lustigt på samma gång. Som när Spring-Helled Jack kommer studsande med sina vassa knivar. Och jag kan tänka mig att många läsare tycker att The Black-Eyed Children är kusliga, med sin eviga fråga "Have you seen our mother?", innan mordorgierna sätter fart.

Upplösningen följer standardformuläret. När grymheterna och våldet tidigare har varit lite smått originella, skönt makabra elelr lustiga, blir det senare bara tråkigt. Så där som det ofta spårar ur även på vita duken. Författaren gör vad han kan för att det ska vara spännande, men nej, det blir det inte. Och sedan är det upplagt för lite tårar och nån fin musik under eftertexterna. Jag gäspade och snabbläste.

Personteckningen är ganska rejält fucked-up. Och det är här framställningen verkligen brister. Berättelsen innehåller ganska många personer och vi får lite kort information om var och en av dem. Några korta beskrivingar av deras utseende och deras karaktär. Inte sällan ska till exemple breda axlar signalera att vi har att göra med en manlig man som är att lita på. En hyvens kille helt enkelt. En person med smala axlar och bukfetma är givetvis mer opålitlig och rentav gnällig. Vissa partier av texten låter läsaren anan att författaren egentligen kan bättre. Men sånt gör inte mig överseende, utan ökar snarare irritationen.

Riktigt fånigt blir det när vi ska lära känna en av de kvinnliga personerna. Ofta beskrivs de som ganska vackra/snygga/sexiga, om än med kråksparkar och love-handels. Antingen är det den allsmäktiga berättaren som konstaterar att en tjej egentligen är ganska het, om hon bara hade tränat lite mer och ätit mindre bakelser, elelr så är det den kvinnliga karaktären som själv konstaterar det medan hon speglar sig. Och författaren är också väldigt intresserad av deras sexliv på ett pubertalt sätt. Det är mycket tankar om sex och ofta vill en kvinna inget hellre än att få sig ett rejält skjut. Dessutom blir tortyren ofta sexuell, som när The Mad Gasser dyker upp hos kvinnliga offer. Männen i boken utsätts inte för sådant, utan blir bara huggna i småbitar utan att deras kön blandas in i lustifikationerna. 

Inledningsvis skrev jag att den här boken är en jäkla röra. Och jag misstänker att det finns en förklaring till det. Författaren mixar en del innovativa påhitt med en enkel grundhistoria och det ahde kunnat bli några hundra sidor fullt fungerande underhållning. Det känns som att författaren i efterhand har gått igenom sin text och petat in vad han tror är sexiga inslag för att sälja in sin skräckhistoria. Och dessutom gjort det slarvigt i all hast. Jag kan inte bevisa den tesen, men är övertygad att så är fallet.

Om du vill läsa en trovärdig historia med psykologisk finess ska du hoppa över den här boken. Om du vill ha förströelse under några timmar och gotta dig i tortyr med sexinslag har du hittat rätt bok.  

Finns hos ADLIBRIS och BOKUS

Tidigare recenserade titlar av Kelly M. Hudson: THE TURNING