ELIN HOLMERIN: SÅR

| RECENSIONER | ROMANER | URBAN FANTASY |

Det är nutid och Edwin Svarthamns två odjur, Anja och John, har vuxit upp. Mycket har hänt sedan förra boken. Gustav och Kristin är döda. Majoreslorie fick som hon ville och försvann med sina efterlängtade ägg. Men först gav hon sitt namn till ett av Edwins barn. Det här är Anjas bok. Eller Atralori som hennes draknamn är.

Anjas uppväxt är fylld av obesvarade frågor. Hennes pappa Edwin är fortfarande samma inbundna, lite vresiga typ, så hon bestämmer sig för att ge sig av ut i Europa för att söka upp Majoreslorie. Edwin försöker avstyra hennes planer, men vem kan hindra en bestämd drakhona?

Sår är en blandning av familjedrama, urban fantasy och lika delar såpa. Och i det här fallet är det någonting positivt. Elin Holmerins krönika över släkten Svarthamn förenar storslagna strider mellan drakar med intriger och förvecklingar. Det blir aldrig tråkigt. Majoreslorie som jag tycktes kändes aningen blek i förra boken blommar nu ut för fullt. Hennes enda drivkraft är att hennes barn ska hitta en maka/make och föra drakblodet vidare. Hon är fullständigt skrupelfri, ett slags drakvärldens Angela Channing (om någon minns Falcon Crest).

Det finns flera intressanta sidohistorier. Kärleken mellan Edwin och Gustav är här inte längre bara antydd och bokens personer förhåller sig olika till homosexualitet. Det är ett snyggt grepp som fördjupar berättelsen om drakar och människor, helblod och halvblod med ytterligare problematik.

När Anja möter den nervöse, klumpige men charmige Alain inleds inte bara en trevande och fin kärlekshistoria, utan såpafaktorn når oanade höjder. Och det är kul!

Fortfarande förundras jag över hur Holmerin får sina drakar att fungera. När de kränger av sig sina människoskal och kastar sig ut i luftrummet, somliga med fyra meter i mankhöjd, blir bilderna majestätiska och mäktiga. Och draknamnen sen! Atramiles! Atralori! Calin! Tjusigt!

Språket och förhållandena är följdriktigt anpassat till nutid och Edwin har det inte lätt. Hans barn är förvisso närmare 80 år gamla, men ser ut att vara i tjugoårsåldern och beter sig därefter. Majoreslorie däremot är en konservativ mor och hennes barn är uppfostrade att lyda. För i drakarnas värld är det kvinnorna som styr och det är viktigt för männen att hitta en hona att tjäna. När barnen inte gör som hon förväntar sig vankas det stryk. Två familjer ställs mot varandra, två sätt att leva, dåtid och nutid. Och konfrontationen blir allt annat än städad.

Elin Holmerin har hittat en lyckad formel för sitt författarskap. Språket är vardagligt, för att i vissa partier explodera i kraftfulla, antingen våldsamma eller vackra, beskrivningar. Personteckningarna är fortfarande i vissa fall aningen svart-vita, men det passar bra då det här trots allt är ett slags saga.

Finalen är fylld av blod, strid och svallande känslor. Om det här är den tredje och sista boken är det ett lyckat avslut. Om Elin Holmerin vill fortsätta finns säkert mer att berätta. Den i boken endast omnämnda drakhonan Arianna skvallrar om att ytterligare dramatik är att vänta.

Sår är en fantasifull bok som förenar familjegräl och vardagsrealism med smaskiga intriger och eldsprutande fantasy. Blodshämnd, incest, våldtäkt, olycklig kärlek, släktförbannelser... berättelsen om ätten Svarthamn ger inte läsaren många lugna stunder.

Läs också om De två odjuren

Finns hos ADLIBRIS och BOKUS