| RECENSIONER | ROMANER |
ZOMBIER |
Bosley Coughlin lever i
ett nutida USA och har kommit på ett sätt att se både bakåt och framåt i tiden
genom något som kallas Eye of Aeons. Långt in i framtiden har han sett flickan
Ocean som är en av få mänskliga överlevande efter zombieutbrott, matkrig och
svält och han känner ett behov av att skydda henne, hjälpa henne. Eftersom han
inte kan hjälpa Ocean rent fysiskt där hon befinner sig bestämmer han sig för
att försöka hitta de första med smittan i hans egen tid, för det finns sju
tecken på att en person är på väg att förvandlas. Snart hittar han kassörskan
Clarice Hudson och i ett ständigt pågående samtal med läsaren får man vara med
när hon börjar uppvisa symtom. Samtidigt får man följa Ocean där borta i en
avlägsen framtid, en fjortonårig flicka som hittar en fristad i avloppssystemen
tillsammans med en grupp människor. Men kan hon verkligen lita på dem?
Det är ärligt talat inte
så många odöda i den här boken, de finns till viss del i början av berättelsen
men det räcker faktiskt gott och väl. Så ja, det är en zombiebok nästan helt
utan zombier. Därmed inte sagt att det är brist på en krypande känsla av
skräck, Oceans äventyr i stadens trånga kloaker är stundtals riktigt
klaustrofobiska och när Bosley följer efter kvinnan som skulle kunna bära på
smittan så vill man bara säga åt honom att springa för livet. Det är min typ av skräck med monster som ständigt
lurar bakom nästa hörna men utan långa detaljerade beskrivningar av tarmar som
slits sönder eller hjärnor som exploderar.
Vartannat kapitel i boken
är Bosleys och vartannat är Oceans. Den sistnämndas historia är alltigenom
spännande, ryslig och man drivs av att få veta de hemligheter hon stöter på.
Tyvärr blir Bosleys kapitel mycket som att ha fastnat i tankarna hos en av de
mest påtända människorna i världen. Visst är han en kille som röker på ganska
ofta men åtminstone jag blir lätt knäpp när två till tre meningar per sida
låter så här: ”So this image forms in my head, man. (…) I’m right there in its
path, man. (…) I just wanted to close my eyes and go to sleep, ya know?” Och
ärligt talat hade jag förväntat mig mer av det faktum att han kan se genom
tiden, jag satt länge och väntade på mer sådant men där blev jag besviken. Hans
människosyn är heller inte den bästa, det blir fantastiskt tröttsamt när han
pratar om kvinnor och hela tiden använder ord som ”hora” och ”fitta”. Men i stort så gillade jag den här boken, den
var omöjlig att lägga ifrån sig när man väl kommit in i den.
Finns hos ADLIBRIS och BOKUS
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar