EN BOK FÖR VUXNA: HÄXRÖTTER

| RECENSIONER | ANTOLOGIER | SKRÄCK |

Redaktör Henrik Holmström förgyller sommaren med den andra volymen i Eskapix nya format. Och som tidigare är konceptet att varva noveller med artiklar och essäer väldigt lyckat, med anmärkningen att innehållet den här gången känns aningen svajigt. Några av bidragen uppfattar jag som utfyllnad. Och jag avser då sakprosan. Det blir i flera fall lite väl snuttifierat.

Men viktigast att veta om den här antologin är att Eskapix åter igen presenterar en handfull alldeles utmärkt, nyskriven svensk skräck. Och dessutom får vi en novell av Robert E. Howard som extra stämningshöjare.


Låt oss ta en titt på de riktigt intressanta grejerna i innehållsförteckningen!

CJ HÅKANSSON: HÄXRÖTTER. Det här är en riktig höjdare. Håkansson kombinerar en historia som gjord att berättas högt vid en lägereld på ett scoutläger eller strax föra sovdags i ett tält med bara en ficklampa tänd, med en köttig skräck som alltmer kommit att bli författarens signum. Det kusliga, hotfulla kommer vandrande i skogen och plötsligt förenas 2000-talet med gammal folktro. Skickligt är också hur Håkansson mixar häxerier med en fasa som kommer ur huvudpersonens egen kropp. Bilderna blir extremt effektfulla, ett slags hjärnans CGI som överträffar det mesta. Läs!

SUSANNE SAMUELSSON: SCHACKLER. Den här berättelsen är av det okomplicerade slaget. Vi har läst den många gånger förut. En översittare får vad han förtjänar. Och Samuelssons version är väldigt underhållande. Det är ett litet drama som utspelar sig på ett slakthus någonstans i USA. Miljön är blodig och kletig. Huvudpersonernas hopplösa villkor flätas samman med den grisiga, mekaniserade kötthanteringen och när upplösningen kommer blir jag inte det minsta förvånad, men väldigt nöjd.

ROBERT WARREBÄCK: KLOTH. I den här science fiction-novellen följer vi Lindqvist, en agent eller polis av något slag som ska utreda ett mystiskt fynd. i En övergiven fabrikslokal har man hittat ett slags varelse som ingen kan förklara vad det är. Lindqvist blir påverkad på ett nästan sexuellt sätt och kan inte sluta tänka på varelsen och dras tillbaka till den. Vi får också i förbifarten veta att en utrensning (utrotning) tidigare har skett och de som överlevt lider av svåra skuldkänslor. Jag ser det här som ett smakprov på vad Warrebäck kan åstadkomma. Novellen är enligt min mening ofärdig och innehåller allt för många lösa trådar. Men jag läser gärna mer av författaren om tillfälle ges. Det finns goda förutsättningar för skräckfyllda dystopier.

STEWE SUNDIN: SKEPNADSSKIFTARE. Sundin fortsätter att botanisera sig igenom ett orättvist och ondskefullt Sverige. Och hans arbetsmetod är att leverera välskrivna skrevsparkar. Här är det en anställd på en gruppbostad som utsätter en av brukarna för sadistiska kränkningar. Det är inte första gången på kort tid som författaren tvingar mig att tänka både en och två gånger på vad jag egentligen tycker om novellen. Och missförstå mig rätt, jag gillar verkligen vad jag läst hittills - Stewe Sundin har helt enkelt förmågan och lusten att utsätta de allra svagaste för saker som väcker både frågor och känslor. Mer sånt!

ROBERT E. HOWARD: SKRÄCKENS TEMPEL. Det här är en klassisk skräckberättelse som känns åldrad men inte föråldrad. Originalets titel är The Thing on The Roof och gavs första gången ut i Weird Tales, 1932. Ingredienserna är upptäcksresande, forskare, hemliga skatter och uråldriga gudar. Med andra ord, en rejäl dos exotism. Som fasa betraktat fungerade det säkert utmärkt på den tiden vår planet fortfarande inte var helt utforskad och man fortfarande kunde hitta rester av forna civilisationer och vetenskap ställdes mot magi. Det är fortfarande en läsvärd text. Grundkonflikten mellan vetenskap och religion är ständigt aktuell. Och trots att en nutida läsare kanske tar skräckmomenten med en nya salt är underhållningsfaktorn hög. (I förra volymen av En bok för vuxna: Vridna historier visade Malin Rydén med novellen Djupet hur väl man kan återanvända ett tema som doftar inte enbart Lovecraft utan även till exempel Howard.)

JOHANN VON FRITZ: EN DÖD OPERA. Det här surrealistiska stycket är egentligen ingenting jag varken riktigt förstår mig på eller gillar. Stundvis blir det lite väl mycket könsord, och jag reagerar negativt. Inte för att jag varken är moralist eller pryd, utan att för att det fort blir långtråkigt. Men som ofta är fallet med surrealistiska texter framkallar även den här i vissa partier effektfulla bilder. Det finns formuleringar jag fastnar för och korta partier som sticker ut. Men de enskilda delarna bildar en helhet som inte säger mig någonting. Jag har en stark aning om att det beror mer på mig som läsare än författaren.

MALIN RYDÉN: GLÖM INTE KÖPA MJÖLK. Genom korta stycken, nästan dagboksanteckningar, får vi följa en kvinna tillbaka till ett hus som hon lämnat för länge sedan. Kvinnan är mor till ett barn och någonting har gått snett. Någonting hemskt har hänt en gång i tiden. Det är en stillsam berättelse på det sättet att det är en återblick. Men tragedin är högst påtaglig och tiden har inte läkt några sår. Malin Rydén har en förmåga, som hon delar med flera av Eskapix återkommande författare, att låta det vardagliga spricka sönder och peka på det obehagliga som sipprar in. Jag tror man kan säga att det är just den förmågan som kännetecknar en bra skräckförfattare.

Läs också om EN BOK FÖR VUXNA: VRIDNA HISTORIER

HÄXRÖTTER köps via ESKAPIXPRESS