Okej, Sookie-bok nummer tolv. Det var ett tag sedan jag läste den och har liksom inte riktigt hittat gnistan för att skriva, men när man surfar runt lite på bokbloggar så hittar man inspiration. Att skriva om bok nummer tolv i en serie är något av en utmaning och man stöter på en del problem på vägen som är svåra att kringgå. Samma fenomen uppstår när jag ska skriva om Gail Carrigers Alexia Tarabotti.
1. Det är nästan omöjligt att inte spoila saker som händer
2. Det är svårt att veta hur man ska berätta och hur mycket - är det en initierad läsare behövs inte så mycket förklaringar, men för en ny läsare kan det bli fullständigt obegripligt om man inte berättar
3. Risken för att framstå som nördig är nära nära överhängande - men å andra sidan så skiter jag väl egentligen i det. Det är nog ingen som läser Swedish Zombie som inte är nörd på något sätt och jag har fått för mig berättat att det är bra att vara nörd.
Sookie-bok nummer tolv således. Den är inte särskilt händelserik, man liksom gäspar sig igenom de välkända miljöerna i Bon Temps med Merlotte's och Fangtasia i Shreveport. Sookie har två alver som bor hos henne och hennes alvtillhörighet gör sig påmind. Dessutom har hon återigen kärleksproblem, som hon själv inte riktigt kan påverka och som gör henne frustrerad och ledsen. Varulvarna är också med och ställer till det och Sookie får till slut användning för den hemliga alvbägaren som hon haft i ett gömsle så länge.
Det spelar ingen större roll att boken inte är så särsklit märkvärdig eftersom jag så gärna besöker Sookie och Bon Temps lite då och då. Harris måste i allafall avsluta serien och nästa bok ska tydligen vara den sista, vilket är helt nödvändigt. Jag tror att hon har berättat allt. Lingonhjärta spekulerar i vad som kommer att hända och hur allt slutar och jag tror på två scenarion:
1. Att Sookie får barn och serien fortsätter med den flickan som huvudperson. Sookie själv intar samma roll som sin farmor och guidar det lilla barnet in i tankeläsarvärlden.
Oj, det blev bara ett scenario. Värmeslaget tog det andra! Om man gillar Sookie så kommer man att gilla DEADLOCKED, men en krass vän av ordning kan givetvis ha invändningar mot både tempo- och fantasibrist. Det känns ungefär som att hälsa på farmor (eller någon annan äldre släkting). Det är liksom inte skitkul, men väldigt skönt och man får kaffe och bullar och omtanke. Jag läste den med relativt medelstor behållning och ställer den moderligt i bokhyllan tillsammans med de andra böckerna i serien.
Andra som har läst: Calliope Books och Lingonhjärta
"Det är nog ingen som läser Swedish Zombie som inte är nörd på något sätt"
SvaraRaderaÄr det så? :-O
Jag är rätt övertygad om det:-)
SvaraRaderaHehehe! Vi är alla nördar här :D
SvaraRaderaVisst är den precis som att hälsa på hos sina morföräldrar eller hos en barndomsvän. Det är hemskt trevligt och mysigt utan att det för den skulle blir varken spännande eller exotiskt. Fiktiviteter funderar på en omläsning innan bok nummer 13 och jag fundera på att hänga på där. Kanske ta en månad med bara Sookie lagom till januari...
Sen gillar jag ditt slutscenario! :D Ska bli så spännande att se vad som händer nu :D
Men vilken smart idé - kommer den sista i januari? Hm - då måste jag börja samla in alla böcker som jag strött omkring mig hos vänner och släktingar och i skrymslen och vrår.
SvaraRaderaÅh nej! Har du spritt ut dem? Hemska tanke :) Nja böckerna kommer nästan alltid i maj så tror att den sista gör det också. Tänkte mest ge mig lite tid till läsningen :P Men visst är det en bra idé?
Radera