| RECENSIONER | ROMANER
| INFEKTERADE |
Layne har efter en skandal lämnat sin tjänst som lärare i
den lilla håla där han vuxit upp, och nu arbetat som volontär i Kina tillsammans
med flickvännen Tara i ett år. Men då han får bud om att hans pappa har dött återvänder
de hem. Det är med blandade känslor Layne återvänder. Han har aldrig haft någon
bra kontakt med pappan som övergav familjen för en yngre kvinna. Och i
hemstaden Lilly´s End finns också Olivia, den unga kvinnan som orsakade
skandalen, vilken tvingade honom att lämna landet. Dessutom anar han att
förhållandet med Tara kommer att spricka, då hon inte vill återvända till Kina.
På flygplatsen möter de en främmande man som tar kontakt.
Hans namn är Jonas Scott och han bär en portfölj som är fäst vid honom med
handklovar. Det är inte det sista Layne och Tara kommer att se av portföljen,
som blir katalysatorn i ett blodigt och våldsamt skräckscenario hemma på
amerikansk mark.
Jason S. Hornsby
är en författare utöver det vanliga. Liksom zombieromanen Every Sigh, The End är det här en arg och sorgsen berättelse. Det
handlar om besvikelse över livet, hur livet är beskaffat och hur det blev.
Huvudpersonerna befinner sig mitt emellan ungdomen och vuxenlivet. Layne tycks
inte riktigt veta var han befinner sig. Han står liksom vid sidan av. Sliten
mellan flickvännen Tara och förälskelsen i Mitsuko. Och vänskapen med Mitsukos
bror Hajime är inte längre självklar. Hela tiden finns där också historien med
Olivia och de påfrestande omständigheter han hamnat i. Under ytan bubblar hela
tiden en ilska över förhållandena i en småstad, som känns självupplevd.
När invånarna i Lilly´s End blir förvandlade förbyts den
stilla sorgen i aggression och våld. Med jämna intervall, knappt var tolfte
timme, blir människor galna och ger sig på varandra i lodbestänkta våldsorgier.
Och finns inga offer i närheten ägnar de infekterade sig åt självskadebeteende
tills anfallet är över. De skär i sig själva och sliter ut sina ögon. Staden isoleras.
Telefonlinjerna bryts, mobiltelefonernas nät blockeras. Alla är fångna i staden
och utlämnade till skräcken som bryter ut var tolfte timme. Stadsgränsen
bevakas av amerikansk militär, som av oförklarliga anledningar skjuter alla som
försöker fly. Hotfulla meddelanden till invånarna börjar dyka upp på annars
döda tv-apparater. Layne är den ende som inte tycks vara smittad. Kan det hänga
ihop med den mystiska portföljen? Och vad menas med de kryptiska sms han får?
Hornsby blandar
klassisk skräckaction med nihilistiska grubblerier i en alldeles utmärkt roman.
Det är en text som inte gör någon människa glad, men ändå är det givande att
kliva in i författarens smått absurda värld. Kanske är det just det depressiva
jag gillar. Det, och att blodet stänker när hittills fredligt sinnade människor
ger sig på varandra eller sig själva. Världen är åt helvete…

Spännande! Känns som nåt jag borde läsa nu. Känner mig lite jätteless på fantasy för tillfället. Nihilism och skräckaction kan vara precis vad jag behöver.
SvaraRadera