PETER CLINES: THE JUNKIE QUATRAIN

| RECENSIONER | KORTROMANER | INFEKTERADE |

Om det här är en kortroman eller egentligen en novellsamling, det vette tusan. Det är i alla fall fyra texter som var för sig först utgjort extramaterial till olika ljudböcker. De hänger ihop och har nu lagts samman till den här lilla boken. Människorna i de fyra berättelserna korsar varandras vägar och pusselbitar läggs ut till vad som senare kommer att förklara hur och varför världen gått åt fanders.

Precis som i Ex-Heroes och Ex-Patriots rör vi oss i eller strax utanför Hollywood. Men monstren är här inte regelrätta zombier, utan ett slags infekterade som i folkmun kallas junkies. Den läbbiga smitta som löper amok förvandlar de infekterade till darrande, hyperaktiva vrak. De tappar sin talförmåga, men får desto större användning för sina munnar då hungern bara ökar och ökar. Inledningsvis accelererar även deras sexlust, men efter en knapp vecka återstår bara en våldsam hunger. Och de äter allt: katter, hundar, andra människor.

På olika ställen runt om i staden finns trygga zoner. En stor eller mindre byggnad där överlevande förskansar sig. Få vågar sig ut för att proviantera, och de få som törs gör framgångsrika karriären som leverantörer av förnödenheter. Över den största byggnaden styr bossen Bradbury. Och han har sin egen hemliga agenda.

För de som lever utanför trygghetszonerna gäller det att hålla sig undan flockarna av junkies som ständigt är på jakt, och helst av allt nå fram till tryggheten bland andra osmittade i en säkrad byggnad. Men alla har anpassat sig och skapat hårda regler. Inga med bitmärken släpps in, oavsett förklaringarna till märkena.

I berättelsen som är min favorit möter vi Holly som ensam kämpar för att överleva ännu en dag. Hon är en skicklig krigare, men hemsöks av färska mardrömmar. När hon tar sig an Angie som blivit utstött från gemenskapen bakom trygga väggar och tvingats ut i den farofyllda staden, följer några intensiva dygn som sätter en påtvingad men ändå gryende vänskap på hårda prov. Peter Clines hemfaller inte åt det banala och gråtmilda. Det är riktigt hårda bud i hans postapokalyptiska Hollywood. Men det hindrar inte författaren från att krydda sin actionhistoria med känslor. De fyra kapitlen/novellerna har olika berättarröster, men det är helt klart Holly som stannar i min hjärna längst efteråt.

Peter Clines är en av mina nya favoritförfattare. Visst, ibland tar även han till klichéer och ibland upprepar han sig själv. Men inte i den här boken. Formatet passar honom perfekt och jag slukade sidorna i ett nafs. Karaktärerna är intressanta och hans junkies utgör ett ruggigt, allestädes närvarande hot.