MALIN RYDÉN: TYST HUNGER

 | RECENSIONER | NOVELLER | ZOMBIER |

Djurskyddsinspektören Lovisa kallas till en gård där någonting har inträffat. Väl framme möts hon av en bekymrad länsveterinär och en djupt olycklig grisbonde. Det är ingenting av det som Lovisa förväntat sig. Inte svininfluensa. Inte mul och klövsjuka. Och inte heller salmonella. Lösdriftssvinen har drabbats av något mycket värre.

Den här novellen har ett enkelt upplägg. Man kan lätt se den utgöra några kapitel i en längre historia. Varför inte en roman. Det är alldeles utmärkt novellkonst. Malin Rydén får en idé som i förstone verkar lustig, och gör den till någonting djupt obehagligt. Utan att strössla med onödiga adjektiv får hon mig att förnimma dofterna på gården och den olycksbådande stämningen. Trots det korta formatet lyckas författaren göra huvudpersonen Lovisa levande. En engagerad ung inspektör som tar illa vid sig när djur far illa. I förbifarten lyckas Malin Rydén också förmedla bilden av åldrande lantbrukare som kämpar mot ekonomiskt bortfall och knappa villkor, vilket leder till styvnackad kamp och vanvård. Men det blir aldrig svart och vitt. Trots det korta formatet är personporträtten förstående, utan att ta ställning.

Inte den vanliga Griseknoen

Det är en magstark text. Men där finns ett slags resonansbotten av empati för både människa och djur som gör det här till mer än bara en orgie i det makabra och äckliga. Och precis så vill jag ha min skräck!

Rydéns språk är väl utvecklat. Terminologin är så vitt jag kan avgöra korrekt, och ord och termer som ”destruering av besättningen” och ”slaktmask” förtätar skräcken. Som läsare kastas man mellan obehagliga men vackra beskrivningar och starka och gräsliga partier fyllda av flugor och ruttnande kroppar. Jag rekommenderar alla att läsa den här novellen, och särskilt då djurvänner. Som en utmaning! Inte sedan Clive Barkers Pig Blood Blues (ur Books of Blood Volume 1) har nasse varit så här omysig.

Ett litet smakprov som avslutning:

"Grisarna stod håglöst utplacerade som halvsmälta snögubbar utanför en förskola. Lovisa tyckte de såg ut som imitationer av djur där allt levande redan lämnat kroppen. De saknade till och med den falska livfullhet som uppstoppade djur fick, här var det bara frågan om sakta ruttnande kött som fortfarande höll sig upprätt på darrande ben."

Post skriptum: TYST HUNGER är ett av bidragen i Eskapix volym 1 2012. Eskapix meddelade nyligen att de lägger ned i sin nuvarande form, men kommer att fortsätta med bokutgivning. Inom kort lanserar de en ny hemsida för det mycket intressanta projektet. Läs mer på Eskapix-bloggen.