ARMAND ROSAMILIA: DARLENE BOBICH: ZOMBIE KILLER

| RECENSIONER | KORTROMANER | ZOMBIER |

Det råder ingen tvekan om att författaren tycker väldigt mycket om sin hjältinna, Darlene Bobich, men trots det utsätter han henne för en hel del grymheter i den här kortromanen, som är en prequel till boken Dying Days. Här får vi ta del av de händelser som drabbar Darlene under inledningen av postapokalypsen. Redan på bokens första sida tvingas hon skjuta sin egen pappa, och efter det fortsätter det gå utför.

 

Rosamilia saktar aldrig ned tempot och låter varken läsaren eller Darlene att hämta andan mellan actionscenerna. Beväpnad med en Desert Eagle beger sig Darlene ut i det kaos som ersatt den förra världsordningen. När hon mot bättre vetande visar en grupp människor tillit, för att få sova en natt i trygghet, hamnar hon ur askan i elden. Ett gäng sluskar som barrikaderat sig inne på en nattklubb, roar sig kungligt med en grupp maktlösa kvinnor. Och inte heller Darlene Bobich slipper undan misshandel och våldtäkt.

Det här är en hårdkokt berättelse. Författaren skildrar skickligt en postapokalyptisk värld, där ensam är stark. Det är lätt att tycka om huvudpersonen och det höga tempot gör att det aldrig blir tråkigt. Förvisso brister det stundvis i realism. Till exempel skakar vår hjältinna av sig misshandel och övergrepp på ett sätt som nog inte är riktigt verkligt. Men det här är inte heller i alla avseenden ett realistiskt drama. Det är actionbetonat och man kan lätt föreställa sig det här som film.

Darlene möter andra grupper med överlevande och texten innehåller flera små berättelser i berättelsen. Den kanske allra bästa är när hon möter en man och inleder en slags desperat kärlekshistoria som slutar i ond bråd död. Här får skildringen också ett större psykologiskt djup. Flera av kapitlen har tidigare publicerats som fristående noveller och det märks, på ett positivt sätt. Det är nog en av anledningarna till att det hela tiden är spännande. När ett drama är avslutat tar nästa vid. Boken slutar lite abrupt, men eftersom det är en prequel är det bara att fortsätta med Dying Days. Det är nog det bästa sättet att läsa de här två böckerna på.

Armand Rosamilia är en av de intressantare författarna i den hårdkokta delen av zombiegrenren. Gillar du en postapokalyps befolkad av skurkar, hungriga zombier och starka kvinnor som inte tvekar att ge igen genom att tömma magasinet i klåfingriga snuskhumrar är det här verkligen något jag rekommenderar.