torsdagen den 29:e september 2011

The Killing Floor färdig

Craig DiLouie rapporterar att han är klar med THE KILLING FLOOR, uppföljaren till THE INFECTION. Romanen kommer ges ut av Permuted Press i början av 2012. Läs mer HÄR.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndagen den 25:e september 2011

Zombievinnare recenserar!


Hallå monsterdiggare! Sedan jag startade swedishzombie.com i mars 2011 (den första boken jag recenserade var Isaac Marions Warm Bodies) har jag hunnit hålla  några utlottningar. Och de har roligt nog lett till att några vinnare inte bara har läst böckerna utan även recenserat dem på sina bokbloggar. Nu tänkte jag opåkallat göra en liten summering och titta på vad de här läsarna tyckt om sina zombievinster. Den första utlottningen jag höll var en novell i särtryck, ingen kanske särskilt maffig vinst, men det var där jag började. Och efter det har jag roligt nog även fått respons där vinsten har varit något så nymodigt som en e-bok. Så här har olika vinnare skrivit:

Jonas på Fantastiskt Aparta Bokjävlar i Udda Categorier skrev bland annat så här om novellen THIN THEM OUT skriven av Kim Paffenroth, Julia Sevin & RJ Sevin:

"Måste säga, som ett fan av zombiegenren och van läsare, att författarna håller spänningen uppe väl i de stycken som skildrar människornas kamp i sökande efter skydd, mat och trygghet, och inte faller för frestelsen att låta allt bara vara gore-violence och mayhem -vilket sällan faller väl ut i upplevelsen vare sig på film eller i litteratur. Istället är det mycket spänningen, osäkerheten och rädslan som fokuseras. Så även rädslan mellan mänskliga kontrahenter och faran av att inte kunna lita på varandra."

Miriam på Schitzo-Cookies bokblogg vann också och skrev om novellen THIN THEM OUT. Intressant är bland annat hur de tyckte väldigt olika om berättelsens zombier, men ändå båda två gillade novellen:

"Det som jag föll mest för var avsnitten där man läste från en zombies synvinkel, vilket var mycket intressant. Men också sorgligt! För i resten av novellen kunde man ju inte riktigt glädjas av att läsa hur människorna slaktade dessa spännande individer. Det som alltid har varit min anledning till att jag älskat ”skjuta moster”-tv/datorspel mer än vanliga krigsspel, man kan ju slakta dem helt utan skuldkänslor (finns det något roligare än att spela Dead Rising och krossa de små liven med allt man kommer över som en godisautomat till ett bowlingklot!?). Det går ju inte nu på samma sätt, så det är tur att jag med åren har slutat ha skuldkänslor i spel."

Ela på Beroende av böcker vann Craig DiLouies TOOTH AND NAIL och skrev nyligen den här recensionen som borde göra författaren nöjd:

"Jag har suttit på pendeln med den här boken i ett krampaktigt grepp och velat skrika: men gå inte ut där då! Och i bakhuvudet gjort en mental notering om att bunkra upp konserver."
 
"Framförallt så skrämmer Tooth and Nail skiten ur mig, detta är exakt den typen av zombieapokalyps som jag älskar att vara rädd för."

Ela skrev också tidigare om Kim Paffenroths antologi THE WORLD IS DEAD som hon inte vann på bloggen men blev tipsad om här:

 "Historierna är alltifrån obehagliga och läskiga till riktigt roliga, man vet aldrig vilket man får när man påbörjar en novell."

Sara på Feuerzeug - brinner för böcker fick Craig DiLouies THE INFECTION i brevlådan och när hon sedan läste den kom hon bland annat fram till både kritik och beröm:
"Jag kan med glädje rekommendera Infection till alla zombieälskare, till apokalypsälskare och till de som älskar stora starka män med pansarvärnskanonvagnar (kortare: pansarfordon) eller för all del stora starka kvinnor som kickar stjärt och idkar handgemäng."

Tess på Pocketlover vann en e-bok och läste den på en gång! Hon fick tydligen mersmak och skrev så här berömmande om Roberts Swartwoods THE DISHONORED DEAD:

"Jag måste säga att jag gillar boken så, SÅ mycket. Den är kanske lite svår att komma in i men har man väl vant sig vid bakvända världen så funkar det riktigt bra!"

Ramona på Catacomb Kitten tävlade och fick post från David Moody. Resultatet av det blev den här recensionen av HATER:

"Något som jag gillade med boken är det vardagsrealistiska livet som skildras och att det inte hymlas om hur påfrestande det är att vara småbarnsförälder. Det känns välskrivet (och kanske självupplevt av författaren?). En annan sak som jag gillar är att ”vi och dom”-perspektivet tas upp."

Det var facit på utlottningarna så långt och jag är väldigt nöjd. Det är kul som fan att få höra vad andra tycker om de böcker jag själv läser och brinner för. Endera dagen ska jag också summera inledningen av RECENSIONSUTMANINGEN och se vad den har resulterat i. Jag kan redan nu skvallra om att det gått ganska bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

PETER CLINES: EX-PATRIOTS


en välkommen och underhållande andra bok
Våra kära superhjältar St. George, Stealth och Zzzap är tillbaka i bokform. Efter att ha vunnit stridet mot gänget Seventeens har man tillåtit alla besegrade som tar av sig gängfärgerna att ansluta sig till de överlevande i The Mount. Samhället växer och tvingar fram en utvidgning av området. Utanför murarna härskar fortfarande de levande döda. Patruller ger sig ut i ingenmansland med jämna mellanrum för att samla proviant och andra nödvändigheter.  I The Mount är läget inte helt stabilt, då få ännu litar på de före detta gängmedlemmarna. Så en dag anländer en arméhelikopter. Mot alla odds fungerar en spillra av den amerikanska armén. Med dem finns John Smith, agent vid Department of Homeland Security (DSA) och gammal bekant till Dr. Danielle Morris. Militären är väldigt intresserad av stridsrustningen Cerberus. De erbjuder ett samarbete och att några av superhjältarna följer med tillbaka till deras militärbas.

På basen har man sedan länge utvecklat supersoldater i projekt Krypton lett av Dr. Sorensen.  En av de färgstarkare nya karaktärerna i boken blir kapten Freedom, som har befäl över Alpha 456th Unbreakables first U.S. Army Super-Soldier Company. Men finns den räddning och trygghet som många hoppas på nu när den amerikanska armén äntligen har anlänt? De inblandade har sina egna agendor och bland dem finns en förrädare med en kraftfull och hemlig förmåga. Som om inte alt detta vore nog återkommer en gammal fiende och de levande döda blir återigen brickor i ett spel som leder fram till en våldsam konfrontation.

Den första boken var en fantasifull och välkommen överraskning. När nu författaren återkommer med sina superhjältar i en värld efter zombieapokalypsen är det fortfarande underhållande. I vissa bitar blir det lite av en upprepning, men det gör inget då själva konceptet är så pass unikt. Romanens allra största styrka ligger i Peter Clines förmåga att genom att växla mellan olika personer och mellan nu och då hela tiden håller läsarens intresse i ett fast grepp. Och detta utan att texten känns krånglig eller svårförståelig. Det är skickligt att få läsaren – eller åtminstone undertecknad – att efter bra några sidor acceptera inte bara levande döda utan även superhjältar med de mest otroliga krafter och följa deras äventyr utan att tvivla under läsningen.

Men, och det är ett ”men” som borde sättas i fetstil: i den tredje och avslutande delen som är planerad måste författaren förnya sig lite grann för att det ska bli en lyckad final. Nu har vi läst och uppskattat konceptet – men också lärt oss det och det behövs någonting överraskande för att fungera en tredje gång. Jag har stor tilltro till författarens förmågor och stort hopp om en läsvärd tredje bok.

Betyg: 4/5

måndagen den 19:e september 2011

Intervju med RJ Sevin & Julia Sevin på CREEPING HEMLOCK PRESS/PRINT IS DEAD om deras bokutgivning & framtida planer

RJ Sevin och Julia Sevin, äkta makar, förläggare och författare, grundare av Creeping Hemlock Press och Print is Dead Foto: donovanfannon.com

Swedish Zombie: Hi Julia and R.J. Glad you wanted to participate here at swedishzombie.com. Julia revealed in an email that she is of Swedish decent. What is your relationship to Sweden?

RJ: Aside from the fact that Julia is of Swedish descent (and I have a few drops of Swedish blood somewhere in my veins), there’s no real relationship. I’d love to go to Sweden one day, and we’re thrilled every time we get an order from your fine country. Zombies are truly universal.

Julia: Yes, my grandfather was a full-blooded Swede and moved to the United States when he was eight, I believe, but that’s all I know. Unfortunately, unless the dead rise, I have no way to find out more.

Swedish Zombie: You began by publishing an anthology in 2004 (CORPSE BLOSSOMS) and after that one you have published a number of novels in various genres. What are the qualities you tend to look for in a title that you publish?

RJ: Honestly, our canned answer to this question is always “Good writing,” but it’s the truth—good writing comes first.

At present, our focus is on PRINT IS DEAD and zombies, but we’ve published a little bit of everything—fantasy, science fiction, hardboiled crime, mystery, erotica. The common thread among all of those works being –you guessed it—exceptional writing.

Julia: Obviously we are fairly obsessed with horror but we don’t fetishize specific tropes. There is no value for us in strictly worshiping at the altar of vampires or serial killers or germs. What we like about horror is not the details of the bad guys, but the specific effects that the situation has on the good guys (and not so good guys). Horror is unsurpassed as a foil for human characters, revealing all sorts of ways that we can be even more horrifying to one another. That’s the really scary stuff.

Swedish Zombie: Recently you started the imprint PRINT IS DEAD that specializes in zombie literature. So far three titles have been released. I have recently read and reviewed Nate Southard’s SCAVENGERS and Mason James Coles PRAY TO STAY DEAD. Can you tell us a little about the third title, John Sebastian Gorumba’s WORLD IN RED?

Julia: Hold onto your hat!

RJ: WORLD IN RED is destined to be a legend of sorts. It’s a savage novel that takes just about every expectation one has of the zombie genre and turns them inside out. It’s brutal and relentless and exhausting. Some readers are having an adverse reaction to the last act, which veers away from zombie horror and explores the horrors of humanity—similarly to PRAY TO STAY DEAD but more intensely, I feel.

It’s a horror novel, first and foremost, and a fantastic one—and it’s easily one of the best zombie novels I have ever read. I’m honored to have published it.

Swedish Zombie: I found SCAVENGERS and PRAY TO STAY DEAD to be two good novels that are also very different from each other. What is your view on zombie literature and what are you attempting to bring the genre??

RJ: The tagline for WORLD IN RED is “There Are No Rules”. This applies to PRINT IS DEAD, as well. As evidenced by PRAY TO STAY DEAD, we love Romero-esque zombies. SCAVENGERS represents the modern zombie aesthetic—the ghouls in that novel are swift, evocative of those in the DAWN OF THE DEAD remake. The zombies in WORLD IN RED aren’t like any zombies you’ve seen before.

The point, again: there are no rules. I roll my eyes every time someone says something asinine like “zombies don’t run”. Yes, well, zombies originally didn’t eat flesh and take over the world. Before NIGHT OF THE LIVING DEAD, they were rooted firmly in Haitian lore. They served a wicked master and worked the fields day and night, “doing Lugosi’s wet work”, as Romero said.

NIGHT OF THE LIVING DEAD changed that. Influenced by works like I AM LEGEND and THE BIRDS, it launched a sub-genre that has, over the past forty years, saturated nearly every level of pop culture. NIGHT redefined the walking dead. Over the past decade, things like RESIDENT EVIL and 28 DAYS LATER redefined them once again. And it’ll keep happening—the zombie will change and change. You’ll get envelope-pushing zombie stories like WORLD IN RED and PONTYPOOL, stories that bring the zombie far beyond the reaches of established convention, and then you’ll get something like PRAY TO STAY DEAD, a story that reaffirms the staying power of Romero-style zombies.

Such is the nature of storytelling. Lets not forget that the original Haitian zombies were merely another iteration of the revenant, a creature that appears in various forms in every culture on the face of the earth.

Incidentally, Im curious to see zombies taken back to their Haitian roots. Darren Speegle does something similar to this in his terrifying and wonderful short story, HEXERI, and hoping it’s not long before someone writes a zombie novel that shakes things up simply by taking zombies back to square one.

Swedish Zombie: There's as far as I understand already upcoming titles from PRINT IS DEAD scheduled. What can we expect this fall and later on?

RJ: Our fourth novel, REANIMATED AMERICANS, by Martin Mundt, will be released on December 20th, 2011. In keeping with our “No Rules” rule, REANIMATED AMERICANS is a very dark comedy. These zombies don’t eat flesh, and they’re not very dangerous. The novel, however, is teeming with dangerous living characters and gets so dark at times that you’ll forget you’re reading a comedy.

For that book, we’re launching The Zombie Census, a contest that will give readers a chance to be featured on the cover of REANIMATED AMERICANS. (More info is forthcoming at www.facebook.com/zombiecensus.)

Beyond that there’s:

PALE PREACHERS by Tom Piccirilli, a novella set in a world that will be familiar to Piccirilli’s classic novel, A CHOIR OF ILL CHILDREN. Black magic and science, backwoods hillbillies, deformed fishboys, and the shambling, hungry dead. It’s a great little read.

Not one or two but four projects with Joe McKinney. In addition to an upcoming short story, a fascinating novella, and a graphic novel, there’s DATING IN DEAD WORLD AND OTHER STORIES, a massive collection of zombie stories set within the world of his novels DEAD CITY, APOCALYPSE OF THE DEAD, and FLESH EATERS. There’s no set release date for the other three McKinney projects, but DATING IN DEAD WORLD is tentatively slated for March of 2012.

There’s a novel from Kealan Patrick Burke, THE LIVING, a fun-as-hell action novel that reflects the author’s love of video games. For a guy known for some truly disquieting and subtle ghost stories, this book is an almost unexpected change of pace.

A collection of Gary A. Braunbecks zombie fiction is coming together nicely—in addition to his previously-published zombie classics, there’s an all-new short novel.

John Sebastian Gorumba is talking about a very interesting follow-up to WORLD IN RED—one that slows down a little and allows its characters to breathe a little.

Mason James Cole is planning to follow PRAY TO STAY DEAD with... something. Maybe a sequel, maybe a novel set during the events of PRAY. Maybe an alien invasion story set in the fifties.

And this is really the tip of the iceberg. There are things we just can’t talk about right now. It’s an exciting time.

Swedish Zombie: At Amazon.com one can purchase and download CREEPING HEMLOCK / PRINT IS DEAD titles if you are using a Kindle. But I have not found any option to purchase them in such formats as epub. Will it be possible for us Swedes, who need access to more qualitative and accessible horror literature? (Given the name "PRINT IS DEAD" different e-book formats should be your signature!)

RJ: Yes, thank you for the input. After seven years dealing only with printed books, were just now feeling our way into the world of ebooks. Our PRINT IS DEAD titles will soon be available in every possible e-book format.

Swedish Zombie: How is the situation of a small independent publisher in the U.S.? From a Swedish point of view, American readers are really spoiled with a lot of great books from publishers as Permuted Press, Night Shade Books, Creeping Hemlock Press and others.

RJ: Each publisher would give you a slightly (or significantly) different answer. The short answer, one that I have no doubt applies in some way to every small press, is: it’s hard. It’s an uphill battle, a narrow road littered with corpses.

When we got into publishing, back in 2004, the small press was concerned mostly with fancy and expensive limited editions. A relatively small amount of folks willing to pay ridiculous amounts of cash for fancy editions kept the small horror press afloat—this on the smoldering ruins of horror publishing in the wake of the industry’s implosion in the late eighties.

This is still the case, to a point—the limited edition isn’t thriving as it was then, but it’s still an integral part of the industry. The shift, however, is toward affordable paperbacks... and ebooks. At present, PRINT IS DEAD’s e-books outsell our lovely trade paperbacks by a healthy margin.


Swedish Zombie: You have received praise from George A. Romero himself and the first books released under the imprint PRINT IS DEAD are nice books that feel expensive, they do not resemble the usual cheap stapled books you often can buy. So you seem to be full of confidence. What are your ambitions in the longer term with CREEPING HEMLOCK PRESS and PRINT IS DEAD?

RJ: Thanks for the nice words. From the very start, producing nice-looking books has been one of our primary goals. Small press books do not need to look like small press books. Most of what’s out there in the small press is the literary/design equivalent of really shoddy independent horror movies. Those movies don’t look like real movies, and those books don’t look like real books... which is sad, because I’ve seen some truly wonderful novels marred by preposterous cover art.

But these things take money—real graphic designers cost money, and I can sympathize with the small press plight. We sure as hell have never had the budget to farm out graphic design work. We’re fortunate in that we both come from a background in design and art.

Ambitions? Reach every zombie reader out there. And help create a few new ones in the process.

Confidence? A little, sure. We know our strengths and we try to play to them, but we try to balance that confidence with humility. We know a lot more about the business than we did in 2004, and we came by that knowledge the hard way. It was not taught—it was learned, and not without the occasional egg on the face.

Swedish Zombie: You both also writes and interested readers can find contributions from both of you in the anthology BITS OF THE DEAD from 2008. Here at swedishzombie.com I have reviewed the short story THIN THEM OUT which you wrote with Kim Paffenroth, and also had a very popular give away of some copies. Can you tell the Swedish audience something about how you look at your respective writing and what you can expect if you have not already read either THIN THEM OUT or BITS OF THE DEAD?

Julia: I don’t have as much time for writing as RJ does, but when I write, I like to make it count and really go for the nuts. My goal is for my work to be snappy and a little coarse, like a great alcoholic comedian or a terrible politician.

RJ: Publishing has prevented me from doing a significant amount of writing over the past twelve months. Not long ago, I sold a story to CEMETERY DANCE. I currently have nasty little tale in the current issue (#5) of THE MAGAZINE OF BIZARRO FICTION.

My writing is like anyone else’s writing, really—some people like it, some don’t. I’m getting better—I know that much. And I have a long way to go.

Amusingly enough, we’re about to re-publish my first published short story as a 99 cent e-book. A zombie story titles JUST LIKE IN THE MOVIES, it appeared at The Homepage of the Dead in 2000—a few years before the zombie explosion. It’s a little dated now, but it’s a nice look back at a simpler time. It’s a nice example of where the zombie genre—and zombie fans—were in 2000.

THIN THEM OUT was a blast to write, and we’re doing it again. Kim Paffenroth recently turned in the first section of a story exploring the origin of “Lucy,” his intelligent zombie from the DYING TO LIVE series.

Swedish Zombie: Can you name some books and films in the zombie genre that you are particularly fond of and maybe also think have been significant?

RJ: Oh, the usual suspects: we would not be here without NIGHT OF THE LIVING DEAD, but one can only deconstruct this for so long before the whole thing collapses. There’s no NIGHT OF THE LIVING DEAD without I AM LEGEND and there’s no I AM LEGEND without DRACULA, and here we are again—right back to talking about the revenant, that historical monster catch-all.

On the literary front, John Skipp and Craig Spector got here first. They smelled the zombie zeitgeist coming our way like a storm. They planted the flag. BOOK OF THE DEAD and STILL DEAD gave us Nutman’s WET WORK, and a decade later, guys like Brian Keene and Max Brooks and Robert Kirkman led the charge.

The zombie fiction that I’ve read over the past decade constitutes a mixed bag of sorts. Seldom does a zombie novel rise beyond the confines of its own sub-genre.  Because of this, many zombie novels are not, in my estimation, real novels—they’re glorified fan fictions. There’s nothing wrong with this, per se, but it’s limiting.

Novels like HANDLING THE UNDEAD and PONTYPOOL CHANGES EVERYTHING use the genre as a springboard for something else, and in doing so elevate the genre. Most recently, Brian Keene returned to the zombie genre with ENTOMBED, a sequel of sorts to DEAD SEA. Not content to merely repeat himself, he found an angle that has been inherent in the genre since DAWN OF THE DEAD but that no one has taken the initiative to explore: what if the zombies simply never got in. The result is a highly entertaining and even revolutionary piece of zombie fiction.

I’m currently reading THE PANAMA LAUGH by Thomas S. Roche, a gonzo mix of noir-ish tough guys, unsettling violence, laughing zombies, and non-stop action all couched in a complex yet rewarding puzzle of a narrative. Like the best zombie novels, it reaches beyond the established confines of the genre.

Swedish Zombie: Thanks for the chat and I look forward to future titles from PRINT IS DEAD. I'm sure there will be reasons for swedishzombie.com to write more about your releases!
Länkar att kolla in:

CREEPING HEMLOCK PRESS
PRINT IS DEAD
RJ SEVIN´S ZOMBIE TALK
Facebook;
CREEPINGHEMLOCK
ZOMBIECENSUS
PRINT IS DEAD
Annan läsning:
Small Press Spotlight: Creeping Hemlock Press på FEARNET.COM

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndagen den 18:e september 2011

RHYS THOMAS: ON THE THIRD DAY


Beskrivningarna smetar hopplöshet över boksidorna
London. Nutid. Miriams make, Henry, är en av de första som dör i den epidemi som i folkmun börjar kallas the Sadness. Offren drabbas av en plötslig och förlamande depression för att tre dagar senare dö. En del av offren blir våldsamma sina sista timmar i livet. Epidemin är oväntad och det tar inte många dagar innan Storbritannien befinner sig i kaos. I On the Third Day följer vi Miriam, hennes barn Edward och Mary, samt Henrys bror Joseph under deras kamp för att överleva i en osäker värld, där vem som helst, när som helst, kan bli smittad. Och där vem som helst kan visa sig vara en fiende i ett land där ordningen kollapsat och laglösheten sprider sig.

Det här är en problematisk text. Boken består av fyra delar, men egentligen är det två segment, där det första är väldigt bra och det andra fullt av långa tråkiga textsjok och många onödiga inslag.

Miriam och Joseph inser att situationen i ett sönderfallande London är ohållbar och beslutar att söka en fristad i Joseph och Henrys barndomshem i Cornwall på engelska sydkusten. Att fatta beslutet är lätt, att förverkliga det blir svårare. Rhys Thomas tecknar ett samhälle i kaos intensivt, medryckande och ibland även vackert. Anarkin och våldet på gatorna känns trovärdig. Beskrivningarna av de insjuknades depression smetar hopplöshet över boksidorna och skapar en tät, otäck stämning. De visar också på författarens förmåga att inte enbart måla allt i svart, utan att genom att använda ett vackert språk även ge framställningen autencitet.

Väl framme i Cornwall försöker de i Miriams familj som överlevt flykten från London att starta ett nytt liv. Det blir ett drama i det lilla som fokuserar på konflikterna mellan Joseph och Miriam. Motsatsorden är misstänksamhet – tillit och svartsyn – hopp. Författaren har en tendens att bli aningen banal i sina filosofiska utläggningar, men här i bokens första halva håller han det ännu i schack. Det är mörkt, spännande och gripande. När en utmärglad främling dyker upp på gårdsplanen ställs allting på sin spets.

Det finns vissa inslag som irriterar mig redan under de första 300 sidorna. Några dagar efter att Henry har dött sitter en förtvivlad grupp överlevande tillsammans i London. Det är Miriam, hennes mamma, Joseph och deras församlingspräst. Samhället håller på att kollapsa, Miriam och Joseph befinner sig i akut sorg. Vad gör de? Jo, äter en brakmiddag med vin (alkoholen är förvisso förståelig) och en jävla EFTERÄTT, för att sedan dra igång en svamlig filosofisk diskussion om meningen med allting, istället för att panikartat fokusera på hur de ska skydda barnen och överleva. Kyss mig därbak så fånigt. Lite längre fram i texten är Miriam hopplöst naiv på ett sätt som även det känns aningen mindre trovärdigt, men det bidrar till intressanta konflikter och förvecklingar.

I bokens andra halva ändrar berättelsen karaktär. Miriam och hennes familj har inrättat sig väl men stämningen är tryckt. I närheten av deras hus har ett tusental människor upprättat ett läger under ledning av den driftige George McAvennie som vill skapa ett beständigt litet samhälle under devisen empati – medkänsla – tillit. Till lägret kommer även det unga paret Charlie och Emily, två personer som kommer att ha betydelse för resten av historien.

Som sten på börda terroriserar ett väl organiserat banditgäng omgivningarna. Det är en paramilitär sammanslutning som av inte närmare förklarade orsaker inte bara plundrar, utan även förstör, mördar för nöjes skull och samlar på barn. De blir aldrig mer än stereotypa skurkar och det verkar som att författaren mest har slängt in dem för att skapa action. Som om han inte litar på sin egen idé och förmåga att skriva spännande.

Dessutom finns i lägret en mystisk och opålitlig person kallad Mim. Han är blek och otäck och har till råga på allt en kluven tunga. Så småningom hamnar han i en uppgörelse med Charlie som är kopierad direkt från någon av de tio tusen b-filmer som utnyttjar höga höjder för att dramatisera kampen mellan det goda och det onda. Det blir aldrig mer än tråkigt, förutsägbart och väldigt onödigt.

Mycket av bokens andra halva handlar om konfrontation. Bäst är Thomas när han skriver om vad som sker människor emellan. De stora sammandrabbningarna blir aldrig mer än klichéartade och rentav orimliga.

Man kan läsa den här romanen med behållning på grund av de genomtänkta och välskrivna delar som skildrar depression, sårbarhet och utsatthet.  Det blir ofta suggestivt och otäckt på ett psykologiskt plan då någon plötsligt bara sätter sig ned och tystnar, försvinner bort i ett svart töcken där ingen räddning finns. Klockan tickar obönhörligt och tre dagar senare är det över. Kvar finns bara förtvivlade anhöriga.  

Jag hade önskat att författaren låtit bli att göra somliga av de infekterade våldsamma.  Det förstör mer än det skapar mervärde. Thomas roman förvandlas från originell dystopi till dussinvara. Som grädde på moset förekommer en våldtäkt som är så extremt malplacerad att jag skämdes å författarens vägnar medan jag läste. Boken avslutas med en kort del som fokuserar på Miriam. Där spårar det ur så till den milda grad att jag blir förbannad. Thomas kan helt enkelt inte avsluta sin text. Han fortsätter och fortsätter och gör ett utmärkt jobb att begrava den text jag inledningsvis uppskattade. Det är synd att ansvarig redaktör inte tagit mer ansvar och beordrat en strykning av ett par hundra sidor.

Läs gärna även recensionerna av On the Third Day hos Beroende av böcker och Feuerzeug!

Betyg: 3/5

PETER CLINES: EX-HEROES

"när Stealth svingar sig över hustaken i Los Angeles är det helt enkelt… coolt!"
Välkommen till en värld som inte är riktigt lik din och min. En värld som är som att kliva in i en serietidning.  En meteor slår ned i ett universitetslaboratorium och en tid senare upptäcker en man som sedan tar sig namnet The Mighty Dragon att han har fått superkrafter. Han har blivit skottsäker, kan flyga och spruta eld. Efter en karriär som brottsbekämpare byter han namn igen, till St. George, och är en av huvudpersonerna i den här historien. St. George är inte ensam. Här finns bland andra den kraftfulle Gorgon, den kvicka unga tjejen Banzai, Cairax som med hjälp av en medaljong besatt en demon, Zzzap som växlar mellan sin människoform och ett tillstånd av ren energi och Stealth, överintelligent före detta skönhetsdrottning som aldrig visar sitt ansikte.

Vid den här tiden sprider sig också en smitta som dödar merparten av befolkningen, som sedan reanimerar till zombier, eller som de kallas i boken – exes. Under ledning av Stealth har ett tusental överlevande barrikaderat sig i the Mount, ett avspärrat område i Hollywood, skyddade av superhjältarna. Till sitt försvar har de även Cerberus, en sju ton tung stridsdräkt som är utvecklad och bemannad av dr. Danielle Morris.

Peter Clines växlar kapitelvis mellan dåtid och nutid i en skickligt uppbyggd berättelse som effektivt leder fram till bokens crescendo. Genom att även växla mellan de olika huvudpersonerna ger han oss deras bakgrund och tillräckligt med förklaringar för att få läsaren att köpa hans fantasifulla påhitt.

I en annan del av Los Angeles härskar gangstrarna i Seventeens, ledda av bossen Peasy. De har eliminerat Bloods och Cripps och är det enda kvarvarande gänget. Och de är maktlystna.  Superhjältarna i the Mount gör misstaget att undervärdera dem och snart är en konfrontation oundviklig. Och Seventeens har ett äss i rockärmen. Även superhjältar kan bli smittade och superhjältarna är inte de enda med kraftfulla förmågor.

Jag blev väldigt förtjust i den här boken. Inledningsvis var jag misstänksam mot att superhjältar skildras i en roman, men det visade sig vara just det greppet som blev så lyckat. När St. George lackar ur och sprutar eld eller när Stealth svingar sig över hustaken i Los Angeles är det helt enkelt… coolt! Emellanåt blir det roligt också. Som superhjälten som blir smittad då han inte kan låta bli att ha sex med en död Jessica Alba.  

Ex-Heroes innehåller mycket mer än det jag kort återberättat här, så mitt råd blir att du skaffar ditt eget exemplar NU!

Nyligen släpptes fortsättningen Ex-Patriots och en recension av den kommer här på swedishzombie.com om ett par dagar.

Betyg: 5/5


lördagen den 17:e september 2011

C. DULANEY: ROADS LESS TRAVELED - THE PLAN


en utmärkt debut som lämnar läsaren sugen på mer
När zombieapokalypsen bryter ut är Casey väl förberedd. Hon har redan en plan. Casey är en ganska ensam kvinna, men hon har en internetflirt sedan några år, Ben, som hon lärt känna på ett skräckforum. Deras plan är att han vid en eventuell katastrof ska sticka iväg från Pennsylvania där han bor, till Casey i West Virginia. Och nu när det är dags ger han sig iväg tillsammans med sina kompisar Jake, Kyra och Zack. Det blir en lång resa full av umbäranden. Samtidigt befinner sig Caseys bästa, och kanske enda väninna, Mia i Washington D.C. där hon hamnat i knipa.

De inledande sidorna är lite underliga. Utan förvarning kommer domedagen och ingen blir särskilt förvånad. Casey aktiverar sin Z-plan utan att höja på ögonbrynen. Alla tycks redan vara fullt införstådda med vad som händer. Det känns lite ironiskt och lite meta. Men det tar sig och när berättelsen sätter fart utvecklar den sig till en riktigt spännande och välskriven actionroman.

Casey är en lite tjurig men väldigt kapabel hjältinna. Och i sitt hus ute på landsbygden har hon vad som behövs för att överleva. Proviant, vapen och ammunition, ett terrängdugligt fordon och dessutom hästar.  Bäst är hon i actionavsnitten och i konflikterna med andra överlevare. När det kommer in på känslor haltar författarens beskrivningar något.

Vad gäller Ben och hans polare så är berättelsen om deras färd genom ett USA i upplösning intressant, men som allra bäst blir det när den svartsjuka och inte helt vänliga Kyra hamnar i centrum. Hennes handlingar och val skapar en rejäl dos irritation hos mig som läsare, men samtidigt är hon en av personerna som framställs på ett riktigt intressant sätt. Till skillnad från t.ex. Ben, som aldrig blir mer än en blek skiss.

På annat håll snubblar Mia över en ung pojke vid namn Ashton. Deras kamp på vägarna och vad de råkar ut för är den mest gripande delen av boken.  Här visar Dulaney vilken kapacitet hon besitter som historieberättare.

En massa komplikationer tillstöter. Allt ifrån en lite trubbigt beskriven kärlekstriangel, en skjutglad särling som ställer till det för Casey, ett gäng förrymda fångar som utgör ett ständigt närvarande hot samt Teresa, en kvinna som synbart blir räddad men inte tycks ha rent mjöl i påsen. Boken går att läsa som en fristående berättelse, men slutet är vidöppet för en fortsättning och avslutas med en spännande cliffhanger.

C. Dulaney är Permuted Press första kvinnliga författare om man bortser de som finns representerade i deras antologier. The Plan är den första boken i en planerad serie och Dulaney är hemskt välkommen. De som bett om en tuff kvinna som kan ta vara på sig själv i apokalypsen har nu blivit hörsammade. Och Casey är dessutom en väldigt realistisk människa av kött och blod i jämförelse med t.ex. Alice i Resident Evil.

Roads Less Traveled: The Plan är en utmärkt debut som lämnar läsaren sugen på mer.

Betyg: 4/5


fredagen den 16:e september 2011

AARON ROSS POWELL: THE HOLE

Mormonapokalyps!
Elliot Bishop har nyligen mist sin hustru i den mystiska epidemi som sveper över USA. Smittan förvandlar människor. De blir hysteriska och babblar en massa konstigheter, somliga blir våldsamma, innan de dör. Ensam lever han kvar i deras hus. En dag lär han känna grannen Evajean Rhodes, som också hon precis mist sin äkta hälft. De beslutar sig för att fly från Charlottesville till Salt Lake City, vilket var Evajeans makes sista önskan att hon skulle göra. På vägen dit blir de jagade av en grupp smittade människor, så kallade crazies, och de befinner sig snart i ett äventyr där spåren leder till mormonkyrkan och bakåt i tiden till dess grundare Joseph Smith själv. Gudomliga krafter är i rörelse och inte alla av dem är goda.  Det är som om någonting har öppnat porten till en annan dimension. Kan någon förhindra världens undergång?

Det här är en roman jag vill ge både ris och ros. Powells variant av zombier, crazies, är riktigt lyckade. När de dyker upp springandes och samtidigt babblar på ett språk ingen annan förstår, eller bara står stilla och iakttar Elliot och Evajean, är det understundom riktigt obehagligt.  Idén med kopplingarna till mormonkyrkan är också ett intressant och fantasifullt grepp.

Men vissa inslag lyckas inte hela vägen fram. Författaren berättar om en hemlig sammanslutning som i generation efter generation förberett sig på att en dag hjälpa en utvald i kampen mot det onda, men när det är dags blir det en antiklimax. Insatserna blir inte så märkvärdiga och vips är det också överståndet. Det känns inte särskilt episkt, någonting som är viktigt för den här typen av berättelse. Och om man bjuder på monster från en annan dimension borde man inte snåla genom att bara slänga in en knapp handfull i några kapitel. The Hole påminner om Stephen Kings roman Desperation, som också den handlade om forntida gudomligheter/demoner utan att för den skull kännas särskilt trovärdig.

Aaron Ross Powell skrev The Hole kapitel för kapitel på sin blogg, innan Permuted Press gav ut den i bokform i år. Trots mina invändningar så var det en underhållande bok som jag tycker att du ska läsa om du är nyfiken på en lite annorlunda roman i apokalypsgenren, med härliga crazies och tokiga mormoner!

Betyg: 3/5


torsdagen den 15:e september 2011

Statister sökes till TV-serien "Den sista dokusåpan"

Bild lånad från resume.se
Art89 Television söker STATISTER till inspelningen av serien DEN SISTA DOKUSÅPAN som kommer att gå på TV6 i höst med bland andra Cecilia Forss i en huvudroll.

Inspelningarna kommer att ske i Trosa 19/9 och Vagnhärad 20/9.

Om tillräckligt många anmälningar kommer in från Stockholmsområdet så kommer de fixa en buss som går fram och tillbaka båda dagarna.

Vill du vara med som statist på en tv-inspelning, sminkad som zombie? Anmäl dig då till:
 

joakim.agerberg@gmail.com senast fredag 16/9 klockan 12.00.

Förutom den häftiga upplevelsen får du fika, mat och en biobiljett som tack för hjälpen!


Läs mer om Den sista dokusåpan HÄR.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdagen den 14:e september 2011

DAVID MOODY: AUTUMN PURIFICATION


Här finns inget utrymme för misstag eller moraliska betänkligheter
Fjorton dagar har gått sedan 99 % av Storbritanniens befolkning oförklarligt dött och en tredjedel av de döda vaknat igen. Autumn Purification tar vid direkt efter händelserna i Autumn The City. Emma och Michael befinner sig i den underjordiska militärbasen tillsammans med avhoppade soldaten Cooper och andra numera välbekanta namn som Bernard, Doc, Donna, Ellis och Jack. De har blivit insläppta på nåder, men hålls utanför händelsernas centrum och får inte mycket information. Armén är misstänksam och de hundratals soldater som hittills överlevt katastrofen, gömda under jord, saknar information och kan inte bedöma katastrofens omfattning.

För varje dag lockas fler och fler levande döda till området ovanför militärbasen. De döda kan snart räknas i tusentals och åter tusentals. Inte långt därefter täpper den döda folkmassan till basens ventilationstrummor och soldaterna tvingas öppna porten och bege sig ovan jord. Här fortsätter berättelsen och det blir både actionfyllt och ödesmättat.

David Moodys berättarröst blir här mörkare och mer aggressiv. Situationen är hopplös, men för den som vägrar ge upp finns kanske, bara kanske, en utväg. Det finns inget utrymme för misstag eller moraliska betänkligheter. Ex-soldaten Cooper bär ett tungt ansvar på sina axlar.

Fortfarande känner ingen till vad det egentligen är som har hänt, men erfarenheterna har visat att det är någonting luftburet. Militärerna bär alla lufttäta skyddsdräkter med andningsmasker under sina uppdrag utanför militärbasen. Soldaterna Harcourt och Kilgore råkar i en helvetisk knipa med extremt desperata och klaustrofobiska inslag.

Vi får även göra några nya bekantskaper i bland andra helikopterpiloten Richard Lawrence och Karen Chase som tillsammans med en andra i en grupp överlevare har hittat en möjlig utväg. Men ödesklockan tickar och inget är så illa att det inte kan bli ännu värre. Och för varje dag som går förändras de döda. Till en början kan det bortförklaras som inbillning eller missuppfattningar, men den obehagliga sanningen går snart upp för alla: de döda verkar mer och mer medvetna, kalkylerande … smarta.

Autumn Purification är en berättelse om ett desperat försök att överleva. David Moody ger inga falska förhoppningar. Utan att överdramatisera det minsta ger han oss en mörk historia där mänskligheten har alla odds mot sig, Reningen har börjat.

I december kommer finalen(?) i Autumn Disintegration. En berättelse som tar ett lite annorlunda grepp jämförd med de tre föregående delarna. Läs vad David Moody berättar om den HÄR.

Betyg: 5/5


måndagen den 12:e september 2011

Komikern Paul del Valle tar zombier på allvar!


Ståupparen Paul del Valle - zombieentusiast
Första zombiefilmen jag såg var Night of the living dead. Jag gick i lågstadiet, min polare hade lyckats få tag på filmen (på VHS). Jag skulle sova över hos honom på fredagen och då skulle vi se den. Vi satt i hans rum där han hade en liten 14 tums tjock tv-video. Kyrkogårdsscenen öppnar upp filmen och redan där blir det läskigt. Den begravda mannen kommer mot huvudrollskaraktären, och då kissade jag nog på mig lite lätt. Resten av filmen var jag rädd som en liten pojke, fast med tanke på att jag var typ 8 så var det inte så konstigt.

Synen av döda personer som rörde sig långsamt och åt upp folk skrämde skiten ur mig! Och zombierna i filmen rörde sig långsamt som fan. En sorts stel och slö långsamhet, så som pensionärer ser ut när dom går med käpp. Gamla människor ser ibland ut som vandrade lik, och jag med mitt barnasinne började ju fantisera direkt. ”Tänk om gubben med rullator är en zombie? Tanten med käpp ser lite slö ut i sin rörelse. Dom vill äta upp mig!”

Jag minns inte hur länge den skräcken höll i sig. Men jag vet att än idag när jag sitter på bussen så kan tanken slå mig när jag ser en riktigt långsam pensionär kliva på, Vem ska hon bita först?

Senaste åren så har skräcken för zombier övergått till, ja nästan kärlek. Jag tycker zombier är coolt som fan. Jag ser alla filmer jag kommer över, och jag har även läst en del böcker.

Det är något med hela konceptet zombier som väcker mitt intresse. Först och främst så försvinner alla lagar. Du måste kämpa för att överleva. Och hur överlever du en zombieepidemi? Max Brooks gav oss all information vi behöver i boken ”The zombie survival guide”. Många skrattar nog åt den boken och tycker att den är underhållande, för mig är den boken som bibeln! Jag kan hela utantill.

För jag är helt övertygad om att vilken dag som helst kommer en zombieepidemi att uppstå. Kalla mej paranoid! Men se er omkring så kommer ni snart att se zombier lite här och där.  Exempel: lördag klockan 03.25 på Mc Donalds, alla människor som står och vinglar i kön med bara ett mål i sikte -  mat! Folk ramlar runt och går inte helt rätt, deras slöa hjärnor får dom att tappa omdömet och mat är det enda dom kan fokusera på. Och när dom väl fått sitt kött så sätter dom sej och äter långsamt.

Men steget från personer som påminner om zombier till riktiga är såklart ganska så långt. Men det händer saker hela tiden som skulle kunna leda till en zombieepidemi. Alla minns vi fågelinfluensan. Den som media hajpade så hårt att nästan alla trodde att vi skulle dö. Men vi kunde vara lugna för det fanns ett vaccin. Ett vaccin som var relativt obeprövat, och paranoida som majoriteten av befolkningen är så flög alla till närmsta vårdcentral.

Medan detta pågick så var jag säker på en sak, jag ska inte vaccinera mej! Jag blev paranoid åt andra hållet, vad sprutar folk i sej? Hur vet dom att det är säkert? Tänk om något går fel? Kan detta vara början? Med alla dom tankarna i bakhuvudet så köpte jag ”The zombie survival guide” till alla min nära och kära. Jag började löpa och styrketräna varje dag. Jag tog skyttelektioner, måste kunna hantera en pistol när saker och ting börjar ändra sej.

Nu blev det inte någon zombieepidemi. Men vi har alla lärt oss att vi även hade klarat oss bra utan vaccinet. För vaccinet hade en bieffekt, trötthet och det gjorde dej slö. I vissa extrema fall ledde det till narkolepsi. En sjukdom som gör dej trött och får dej att somna när du minst anar det. Zombier är ganska trötta och slöa, så vi kanske inte är så långt ifrån en epidemi trots allt?

Var på din vakt!

Paul del Valle
Komiker. Hjärnan bakom humorgruppen Lättvikt.
Favoritcitat: Zombies for life bitches!
twitter: @pauldelvalle

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bokstävlarna & Schitzo-Cookie antar recensionsutmaning

David Moody
Recensionsutmaningen tar nästa steg och den kastade handsken är upplockad av bloggarna Bokstävlarna och Schitzo-Cooke. Temat denna gång är DAVID MOODY som strax har postat varsitt recensionsexemplar till de hugade recensenterna.

Bokstävlarna kommer att läsa HATER och Schitzo-Cooke tar sig an AUTUMN. Går allting som planerat har jag snart lurat in dem i varsin bokserie.

Så småningom kommer jag att samla länkar till resultaten av de olika utmaningarna här på swedishzombie.com. Hittills är en roman recenserad av pocketlover.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...