PAULA GURAN (RED): ZOMBIES: THE RECENT DEAD

Bakom lyckade antologier finns alltid en genomtänkt vision. Det kan vara ett tema som knyter samman delarna så att helheten visar på någonting större. Alla zombieantologier handlar givetvis om våra hungriga ovänner, men en bra antologi har ofta ytterligare ett syfte. Det kan vara att visa på zombiens utveckling genom den moderna litteraturhistorien, eller zombier i rymden eller i vilda västern, eller varför inte zombieerotik (ja, sådant finns).

Redaktören Paula Guran vill med den här samlingen visa vad begåvade författare åstadkommit under tjugohundratalets första decennium, Zombiegenren har sällan eller aldrig varit så livskraftig som under den perioden och läsarna kan fortfarande njuta av att The Zombie are the New Vampire.

Det tråkiga med Zombies, the Recent Dead är att stora delar av novellerna redan är publicerade gång på gång i andra antologier. Som introduktion för en nyinvigd är den utmärkt, men även relativt nya zombieentusiaster kommer nog att bläddra förbi en hel del redan lästa texter. Till och med inledningen skriven av David J. Schow, i och för sig väldigt bra,  är återanvänd från antologin Zombie Jam från 2003.

Kanske är jag bara en bajsnödig surgubbe. Kanske ger jag nu bara utlopp för min egen besvikelse då jag bläddrade förbi novell efter novell i jakt på en jag ännu inte läst. Kanske är det bra att somligt återanvänds. Tyvärr har jag svårt för saker som ompaketeras och säljs igen i all evighet. Som julsånger eller sommarhits.

Varje novell efterföljs föredömligt av en författarpresentation och en kommentar av Paula Guran. Kommentarerna är i vissa fall värdefulla bidrag där Guran utvecklar eller lämnar relevant information. I andra fall är de fullkomligt onödiga och väldigt irriterande då redaktören som en trist skolfröken av någon anledning förklarar för läsaren vad denne just  läst. Fnys.

Bland de ännu inte utslitna novellerna vill jag pusha lite extra för dessa:

Michael Marshall Smith: The Things He Said
Tim Lebbon: The Naming of Parts
David Wellington: Dead Man`s Land
Brian Keene: Selected Scenes From the End of the World
Gary McMahon: Dead to the World

Betyg: 3/5

DAVID WELLINGTON: MONSTER PLANET

Civilisationen som människan byggt den är finito. Av världens konungariken och stater finns inget kvar. Av de människor vi lärt känna i de två tidigare delarna andas inte många. Av de somaliska barnsoldaterna återstår bara några stycken, som nu har vuxit upp. Dekalb är död, men hans dotter Sarah lever och har slagit följe med en annan bekant och numera ung kvinna, Ayaan.

Finalen består av en dragkamp mellan å ena sidan en rysk demonprins och å den andra en hjärna i en burk och en egyptisk mumie. De kämpar om den mystiska källan av kraft i Rocky Mountains. De få överlevande människorna blir med eller mot sin vilja indragna i deras övernaturliga aktiviteter.

Wellingtons avslutning på Monstertrilogin är en eruption av fantasi och påhittighet. Tyvärr. Det är hjärnor i burkar, gröna fantomer, varulvar, mumier, spöken och jättechampinjoner som pruttar sporer. Och mitt i den röran nämns då och då en zombie. Romanens undertitel A Zombie Novel är mer än aningen missvisande. Placerar du Harry Potter i Mumindalen får du en mer sanningsenlig beskrivning. Bollibompa.

Berättelsen tar små vändningar som är kul. En del förmodat döda personer återvänder eller återfinns, förvecklingar skapar lite spänning och här och där har författaren bra idéer. Men det mesta är som sagt bara en kaskad av fånighet. De två föregående romanerna var läsvärda i och med att de hade långa, välskrivna stycken med engagerande karaktärer, människor såväl som zombier. I den avslutande delen återstår endast femtielva sorters barbapappor.

Tidigare delar:

Monster Island
Monster Nation

Betyg: 2/5

Selections from The Living Dead 2 (ebook sampler)

Bland alla gratis grejer på nätet finns även en del kostnadsfria zombier. Den som söker han finner. Just den här läsningen som redaktören John Joseph Adams bjuder på vill jag rekommendera. Det är ett urval av novellerna från antologin The Living Dead 2 som jag recenserat här. Du kan du läsa dem online här eller ladda ned samplern i valfritt ebok-format här. (Då ingår dock ej Wellingtons novell som ingen i och för sig borde missa.) Efter det kan du även ladda ned en gratis sampler med noveller ur John Joseph Adams apokalyptiska antologi Brave New Worlds: Dystopian Stories, som inte innehåller zombies men likafullt smarriga texter om civilisationens undergång, här. Kolla även in Night Shade Books som har en del gratis läsning av kvalitetsskräck.

De texter Adams och författarna bjussar på ur The Living Dead 2 är:

John Joseph Adams: Introduction
David Barr Kirtley: The Skull-Faced City
Genevieve Valentine: And the Next, and the Next 
Carrie Ryan: Flotsam & Jetsam
Matt London: Mouja
David Moody: Who We Used to Be
Catherynne M. Valente: The Days of Flaming Motorcycles
Brenna Yoanoff: Obedience
Bret Hammond: Rural Dead
David Wellington: Good People 

Tack till: 
www.johnjosephadams.com

www.webscription.net

Läs även andra bloggares åsikter om John Joseph Adams, The Living Dead 2, Antologi, e-bok, gratis, Skräck, Zombies

JOHN SKIPP (RED): ZOMBIES: ENCOUNTERS WITH THE HUNGRY DEAD

Recensionen i sammandrag: Hej. Den här klumpen är ett mästerverk. Hej då. Samma sak med lite fler ord: John Skipp har valt ut 32 noveller som sedan tillsammans säger en hel del om zombiens nu och då. Boken består av två olika delar. Den första är texter om den gamla sortens zombies. Del två handlar om den moderna, empanciperade sortens zombie. Antologin avslutas med två läsvärda appendix.

I del ett, Zombies of the Old School, får vi bland annat stifta bekantskap med en historisk zombie i Leonid Andreyevs Lazarus. En odöd som rent av skrämmer vettet ur kejsar Augustus. W.B, Seabrook berättar om zombier på Haiti i Dead Men Working in the Cane Fields. Texten utgör ett kapitel ur hans roman The Magic Island från 1929. Etnocentrisk och tendentiös, men ändå en mörk och fantasikittlande berättelse. Stephen King är representerad med novellen The Return of Timmy Baterman och är en kär påminnelse om hur bra hans roman Jurtjyrkogården är. Den här novellen förekom romanen och tillhör verken från Kings verkligt bra era.

I del två, Post Emancipation, tar Joe R. Lansdale med oss på ett riktigt ökenäventyr i On the Far Side of the Cadillac Desert With Dead Folks. Det är en härligt skruvad hstoria som är både lite vilda västern och lite Mad Max. Ännu mer skruvat bir det i David J. Schows Jerry´s Kids Meet Wormboy. Den här uppfinningsrika och matglada tjockisen får man verkligen inte missa. Max Brooks bjuder på ett kapitel som inte fick vara med i World War Z. I Great Wall: A Story from the Zombie War träffar vi en ung kvinna som berättar om kampen vid en del av kinesiska muren för att hålla de levande döda borta.

Bizarrogenrens stjärna, Carlton Merllick III, berättar en mörk och sjuk skröna i Lemon Knives ´N´Cockroaches. Liksom gourmanden i Schows bidrag har människorna funnit en lösning på matproblemet, med den skillnaden att huvudpersonerna här är långt ifrån lyckliga. Bröderna Terry och Christopher Morgans Zaambi förenar moderna zombier med samurajer i en hårdkokt roninhistoria.

Utöver dessa finns ytterligare 24 utmärkta noveller. Och efter dem finns det ändå givande läsning kvar. I Appendix A: Zombie Roots: A Historical Perspective tecknar Christopher Kampe och Anthony Gambole zombiens bakgrund och utveckling. Appendix B: They´re Us and We´re Them: Zombies in Popular Culture är en genomgång av zombiens plats i film, tv, tecknade serier, konst och i spel av John Skipp och Cody Goodfellow.

Det är en ambitiös och genomtänkt antologi som åskådliggör zombiernas roll och utveckling i populärkulturen.

Betyg: 5/5

DON ROFF & CHRIS LANE: ZOMBIES, A RECORD OF THE YEAR OF INFECTION

18 juli 2013 hittade ett kanadentiskt räddninsteam den här smått kladdiga journalen. Det visade sig vara hematologen Robert Twomblys anteckningar och skisser från fältstudier av de levande döda. Doktorn själv hade gått upp i rök, men texten berättar om hans sista tid.

Don Roffs författarinsats är sisådär. De stycken som innehåller blodspecialisten Twombleys observationer av de odöda känns inte helt trovärdiga. Förvisso kan det finnas en poäng i att inte överlasta texten med läkarjargong och latinska termer, men lite mer autentiska anteckningar hade Roff gott kunnat åstadkomma. 

Skildringen övergår efter några sidor till att bli en mer konventionell överlevnadshistoria i dagboksform. Den delen klarar Roff bättre och framställningen pendlar mellan att vara medelmåttig och lite mer speciell. Dr. Twombleys funderingar kring de levande dödas metabolism är skoj. Att de skulle tröstäta! Haha!

Twombley undersöker även en teori kring hur zombieepidemin uppstått som författaren Roff tyvärr lämnar allt för oavslutad. Det abrupta slutet är givetvis ett medvetet stilistiskt grepp men som här känns både lite slarvigt och snöpligt.

Bokens stora behållning är helt klart Chris Lanes illustrationer. Några av bilderna skulle göra sig utmärkt i affischformat och förgylla väggarna hos varje inredningsentusiast.

Betyg: 3,5/5

DAVID MOODY: DOG BLOOD

Danny McCoyne har blivit riktigt varm i kläderna sedan upptakten i Hater. Fyra månader har hunnit gå och det är stökigt i Storbritannien. Britterna är uppdelade i ”Haters” och ”Oförändrade”, där de senare har det numerära övertaget, men inte mycket mer. De oförändrade är hopskyfflade i flyktingläger i stadskärnorna och utanför i förorterna härjar horder av aggressiva Haters.

Det är ett improviserat och ostrukturerat inbördeskrig. Chris Ankin, slipad politiker, försöker få ordning på sina anarkistiska Haterkompisar och den kostymklädde Yodatypen Sahota slänger in en näve Sun Tzus The Art of War i röran. Men Danny, som i och för sig älskar att slå ihjäl Oförändrade, har bestämt sig för att först och främst hitta sitt älsklingsbarn, femåriga dottern Ellis, som frugan Lizzie bestämt sig att ha ensam vårdnad om.

Det är långt ifrån samma Danny vi fick lära känna i trilogins första del. Och konstigt vore väl det. Han har till fullo accepterat att han är en Hater och fått blodsmak. Fyra månader av inbördeskrig gör väl intryck på de flesta. Historien är fortfarande väldigt bra. Några få kapitel känns lite som transportsträckor, men det kan bero på att man som läsare vant sig och inte längre blir överraskad.

Våldsinslagen är rent av hurtfriska i sin blodbestänkta framställning. Här finns ingen plats för nåd och planen är enkel - utrota varenda jävel. Dannys dotter Ellis visar sig vara en riktig tillgång, men ändå, usch vilken jobbig unge! Kul är Haterfolkets riktiga kämpar, ”Brutes”, som måste hållas fastkedjade mellan striderna för att inte krångla till allt.

Moodys språk är rappt och okomplicerat. Utan tvekan har han utvecklats till en kompetent spänningsförfattare. Även de stycken då skildringen fördjupas klarar han med väl godkänt. Det här är en utstuderat våldsam saga som likväl har sina sorgliga och vackra glimtar.

Den avslutande delen Them or Us kan vi förvänta oss i slutet av 2011.

Betyg: 4/5

JOE MCKINNEY: APOCALYPSE OF THE DEAD

Två år har förflutit sedan allt gick åt pipan i Dead City. Den Amerikanska Golfkusten har blivit satt i karantän bakom en enorm mur. På ena sidan miljontals zombier och vettskrämda överlevande, på den andra resten av den nordamerikanska befolkningen som inte vill hamna i samma knipa.

Michael Barnes, helikopterpilot vid kustbevakningen och f.d. SWAT-officer, blir strandsatt på fel sida av muren tillsammans med frilansjournalisten Ben Richardson under en rekognosceringstur. Samtidigt fallerar säkerheten längs den långa barrikaden och den hittills trygga befolkningen får trubbel på halsen. Ed Moore, pensionerad sheriff tar upp kampen mot de odöda med sin egen lilla PRO-pluton.

Förtroendefången Billy Kline befinner sig plötsligt ofrivilligt på rymmen. Jeff Stavers, som njutit livets goda på en ambulerande svensexa glufsandes knark och porrstjärnor tvingas omstrukturera sin agenda tillsammans med snuskfilmsaktrisen Bellamy Blaze. Den blinda flickan Kyra Talbot tar sig en lång, otrevlig promenad och ungdomsligisten Nate Royal får för första gången i livet se sig själv ha huvudrollen i ett riktigt drama.

Under tiden tar predikanten Jasper Savell med sig sin flock trogna lärjungar för att bygga ett nytt samhälle för alla som diggar hans sekt.

Föregångaren Dead City. var berättad ur en enda persons perspektiv. Den här gången är det väldigt många fler personer inblandade. Joe McKinney är en kompetent thrillerförfattare som inte lämnar några lösa trådar. Berättelsen flyter bra och är lätt att hänga med i.

Skildringarna av amerikaner som tvingas leva i flyktingläger i sitt eget land är starka. McKinneys zombiefantasi får där en förankring i ett verkligt scenario som t.ex. efter katastrofen i New Orleans. Inslaget med människorna som häftat fast papper med dikter på sina bröst, för andra att läsa efter att de själva förvandlats till levande döda, har en absurd humor som blir vacker. Rolig är också sheriffen som inte kan bajsa när andra ser på.

Det här är en typisk katastrofberättelse som fort blir lite mysig. De stackars drabbade huvudpersonerna skapar små grupper och har det ganska bra trots att de precis förlorat allt. Släng in en klok golden retriever eller labrador och du har en Dean Koontz-produkt.

Romanens första halva är bäst. De inledande kapitlen är suggestiva och spännande. Resten blir aldrig riktigt tråkig, men inte heller så bra som man får för sig att det ska bli i början. Om författaren skurit i sin text och deletat sisådär 100 sidor hade Apocalypse of the Dead kunnat bli en fullträff.

Predikanten Jasper Sevell och hans anhängare Familjen, som flyttar till Grasslands, North Dakota, är en rent av skamlig kopia av den sanna berättelsen om pastor Jim Jones, församlingen Folkets Tempel och tragedin som utspelade sig i Jonestown, Guyana, 1978. Det är naturligt för en författare att influeras av verkligheten och sno små saker här och där, men att så här i detalj kopiera skeenden och detaljer är undermåligt.

Del tre i den här tetralogin heter Flesh Eaters.

Betyg: 3/5

RICHARD MATHESON: I AM LEGEND

Trots att det här är en kortroman på vampyrtemat har den varit väldigt viktig för zombiegenren. George A. Romero har i flera sammanhang berättat om hur boken influerade honom inför Night of the Living Dead, 1968. Ett annat stort namn, Stephen King, säger sig ha mycket att tacka Matheson för, och även King har lämnat några små bidrag till genren.

 Huvudpersonen Robert Neville är så vitt han vet den ende överlevande efter att något slags infektion spridit sig i hans stad och förvandlat invånarna till döda, blodtörstiga varelser. Robert sörjer sin döda hustru Virginia och dottern Kathy. Djupt deprimerad förskansar hans sig i deras hus.

Under dagarna ligger vampyrerna i djup dvala i gömställen sprida över staden och då kan Neville vistas ute. Men så fort mörkret sänker sig blir det livsfarligt. Hans nu döde granne Ben Cortman tillbringar nätterna utanför Roberts hus tillsammans med andra döda, ropandes Roberts namn i envetna försök att få honom att komma ut till dem.

Richard Matheson är inte för inte själv en legend, inom fantasy- och skräckgenren. Berättelsen är mörk och suggestiv. Skickligt tecknas en tillvaro fylld av hopplöshet och sorg. Huvudpersonen som pendlar mellan initiativförmåga och uppgivenhet skildras med inkännande realism. Episoden då Robert stöter på en livs levande hund och blir till sig likt ett fattigt barn på Toys "R" Us är rörande.

Vampyrerna har rejält med zombiekvalitet. Passagerna då Ben Cortman står på garageuppfarten och ropar är bisarra, skrämmande och roliga på samma gång. Det är ett gott exempel på författarens talang.

När Neville som på rutin dödar de vampyrer han finner sovande under sina ensamma strövtåg och inte haft mänskligt sällskap på lång tid, en dag finner kvinnan Ruth inleds ett undergångsdrama som efterlämnar frågan om vem som egentligen är det riktiga monstret.

Den här boken är en Minor Classic i modern amerikansk litteratur och har i stort sett bara titeln gemensamt med filmen där Will Smith har huvudrollen, från 2007. Det är så att boken alltid är bättre än filmen, men i det här fallet är det större än så. Av Mathesons briljanta historia återstår inte mycket mer än huvudpersonens namn och en gnutta av ramhandlingen. Manusförfattare och regissör förvandlade guld till kattprutt.

I am Legend gavs ut första gången 1954. Matheson gjorde en omarbetning av sitt verk 1982. Den utgåva jag har i min samling är från 1997 och innehåller även 10 läsvärda noveller på olika teman.

Betyg: 5/5

ANTCZAK, BASSETT & GREENBERG (RED): ZOMBIESQUE

Det här är en liten ful bok som innehåller 16 noveller. Antologins tema är berättelser ur de dödas perspektiv. Redaktörerna lyckas ganska bra med att servera allt från lättuggat tidsfördriv till mer svårsmälta saker.

Nancy Collins inleder med en liten rolig bagatell kallad At First Only Darkness om hur en zombie kan tänkas ha det en vanlig dag. Charles Pinion berättar om en nybliven levande död som hyser både hemlängtan och rädslor i The Immortal Part.

Tim Waggoners doktor som fortsätter hedra sin läkared även efter döden och gör det ultimata offret för sin nästa i Do No Harm är sympatisk. I Zombie Camp skvallrar Richard Lee Byers om hur det kan gå när uttråkad medelklass provar på livet som zombie. In the Line of Duty av John C. Hines är en inblick i en zombiepolis jobb. Och ja, de döda kan inneha snutbrickor.

I Zero av Del Stone Jr får vi stifta bekantskap med en död prostituerad kvinna och hennes bästa vän. Det blir finstämt och lite kladdigt. Laszlo Xalieri bidrar med den mest bisarra berättelsen i form av ett ganska ovanligt förhör i novellen The Confession och ger entusiasten en portion gore.

Det var mina favorithistorier i korta drag.

Antologins ambition är berömvärd. Det blir lite väl många lättviktiga bidrag för min personliga smak. Några noveller till och bara aningen mer stringens hade lockat mig att höja betyget. Den här typen av utmaning visar om en författare förtjänar en hedersplats bland de stora, eller en kölapp till begåvningsreserven. Zombiesque får helt klart godkänt och förtjänar att läsas.

Betyg: 4/5

JOE MCKINNEY: DEAD CITY

McKinneys egen Odysseus, polisman Eddie Hudson, är van vid stökiga arbetspass. Den här dagen blir det värre än vanligt. I stället för tjuvar och banditer måste Eddie och hans uniformerade kollegor tampas med myriader av slagsmålssugna döda efter ett högst oväntat utbrott av zombieinfektion.

När krutröken efter den första sammandrabbningen lagt sig kommer Eddie att tänka på sin hustru och bebisen därhemma. Hon svarar inte i telefonen så han får väldigt brådis hem. Men jakten på fru och barn blir ett väldigt rabalder.

Dead City är en actionroman som förtjänar både ris och ros. Tempot är högt, det pangas och krockas bilar så det stänker metall, människoblod och zombieslamsor. De patrullerande polismännen hinner släppa en hel del punchlines medan de pepprar hål i döingar eller fyller på ammunition. Gillar man berättelser med full rulle och våld hämtat från amerikansk filmestetik är Joe McKinney mannen som levererar.

Av någon orsak försöker också McKinney klämma in lite djupare tankar och ett etiskt resonemang i texten. Det kunde han lika gärna ha struntat i. Författaren är en skicklig hantverkare och mindre bra blir det egentligen bara i de få lugna sekvenserna då känslor ska beskrivas eller någon ska filosofera en stund.

Som läsare tvingas man även att stå ut med aptrista klichéer som när Eddie som har slutat röka inte kan låta bli att börja igen eftersom allt blev så jobbigt. Eller att han har turen att stöta på en nördig lärare i naturvetenskap som dessutom råkar vara något av en expert på zombier. Tvi vale.

Hur som helst. Införskaffa boken om du vill ha några timmars god underhållning.

När du läst ut Dead City och vill ha mer, kan du fortsätta med Apocalypse of the Dead, som är del två i vad som ska bli en tetralogi.

Betyg: 3,5/5

DAVID WELLINGTON: MONSTER NATION

Det här är del två i en trilogi. Wellington tar ett kliv tillbaka och berättar om händelserna före tiden i Monster Island. Bannerman Clark, fkapten vid Arméns Nationalgarde i Colorado, får det hett om öronen när människor börjar tugga på varandra. Vips har utbrottet spridit sig över hela delstaten och resten av kontinenten. Kapten Clark utför lite detektivarbete och räknar ut att den mystiska och uppenbarligen döda unga kvinnan Nilla är en ledtråd och att det händer skumma grejer i Klippiga Bergen. I en sidohistoria får vi också följa jordbruksinspektören Dick på hans öden och äventyr.

Precis som i den föregående romanen är det svårt att bli riktigt klok på David Wellington. Han är uppenbarligen en skicklig hantverkare. Vissa delar av hans berättelser är väldigt bra och vissa är genuint usla.

De tre huvudpersonerna i den här romanen är väl tecknade och riktigt intressanta. Kapten Bannerman Clark är en sympatisk hjälte som kämpar i motvind. Nilla som vaknar med minnesförlust men snart konstaterar att hon är död och jagas av armén är en ball antihjältinna. Och Dick som efter en incident inte längre kan bita på naglarna eller peta näsan är både rolig och bisarr. Det är länge både spännande och intressant. Men precis som i del ett måste författaren tydligen sabba det för läsaren.

Stundligen blir det rena rama Black Sheep, om någon minns kalkonfilmen från 2006. Och när den urgamle Mael Mag Och dyker upp och börjar tjata och trolla hokus pokus blir det pinsamt. Vad har en skotsk druid i USA att göra?

Egentligen borde Wellington få kompanistryk och lägsta möjliga betyg, men han slipper undan då hans romaner trots allt är läsvärda och har många kvaliteter. Med förhoppning om att han slutar tramsa får Monster Nation godkänt.

Den avslutande delen heter Monster Planet

Betyg: 3/5

BEN TRIPP: RISE AGAIN

Småstadssheriffen Danielle “Danny” Adelman lider av posttraumatiskt stressyndrom efter tre vändor som soldat i Irak. Hon knaprar receptbelagda piller och halsar whiskey för att kunna somna. En festlig dag då hon ska få ta emot en hedersutmärkelse under en offentlig ceremoni förstörs den högtidliga stämningen, då man hittar en död kropp utanför staden. Det blir upptakten till en riktig kalabalik då fler människor dör och dessutom återuppstår. Ännu rörigare blir det då den lilla hålan till stad utses till evakueringsort för människor från storstan där zombier tagit över på nolltid. Dessutom passar Dannys lillasyrra Kelley på att rymma hemifrån, efterlämnandes ett brev med en hel del gnäll och avslöjade hemligheter.

Det här är Benjamin Tripps debutroman och det är inte illa pinkat. Upptakten är ett väl utfört hantverk och beskrivningarna av människorna i den lilla staden trovärdiga. Innovationen med de smittade människorna som springer sig till döds för att först senare resa sig igen är utmärkt. Det förekommer ett radiomeddelande med en lite kryptisk varning som är härligt kuslig.

En del inslag är lite väl urvattnade och det är synd att Tripp använder dem. Alla huvudpersoner mår bra av att ha en sidekick och veterinären Amy fungerar bra, men lodisen och fullblodsalkoholisten Wulf Gunnar som visar sig vara rena dödsmaskinen är i min mening bara fånig.

Den privata armén Hawkstone Security är ett intressant påhitt och påminner inte så lite om verklighetens Blackwater som var väldigt aktuella under invasionen av Irak och vid massakern i Fallujah.

Boken har både en talangfull framställning och spänningsvärde. Dessvärre blir den också bitvis långtråkig. Hjältinnan Danny Adelman går från att vara en cool, fysiskt stark kvinna till småtrist actionfigur . Jag skulle dock absolut inte avråda någon från att köpa boken och det ska bli roligt att ta del av Tripps nästa roman.

Betyg: 3,5/5

Kim Paffenroth: Dying to Live

Med anledning av bloggens aktuella fokus på författaren Kim Paffenroth så är min ursprungliga recension omarbetad, utökad och återpublicerad HÄR.

Due to my blog´s current focus on the work of author Kim Paffenroth the original review is expanded, revised and republished HERE.

CRAIG DILOUIE: TOOTH AND NAIL

Ur askan i Irak till jättebrasan hemma i USA. Ett virus kallat Hong Kong Lyssa sprider sig över staterna fortare än vinterkräksjukan och tvingar den amerikanske presidenten att kalla hem de väpnade styrkorna från världens alla hörn. Vi får hänga med en infanteribataljon, bestående av 650 soldater, till New York och sedan främst en pluton skyttesluskar då de kämpar för att förena sitt skingrade kompani på de nu krigshärjade gatorna. För ett krig är det. Ett inbördeskrig mellan de få överlevande och de smittade bärsärkarna. Som skämd grädde på moset får de ta sig an uppgiften att rädda en forskare som kanske har en lösning på eländet.

Tooth and Nail är en briljant liten roman. På drygt 200 sidor låter DiLouie oss att lära känna de olika soldaterna i skytteplutonen och villkoren för deras gräsliga uppdrag. Återblickar och jämförelser med kriget i Irak skänker framställningen ett autentiskt inslag. DiLouie har uppenbarligen gjort sin research ordentligt och skildrar soldatlivet med trovärdighet. Skildringen har även djup, då soldaterna näppeligen framställs enbart som actionfigurer, utan bär på tvivel och ångest.

Språket känns genuint. Det är en del militära förkortningar, men boken inleds med en liten ordlista för den som så behöver.

Alla bitande galningar är inte zombier i den här berättelsen. Omständigheterna kring Lyssaviruset är i början oklara för alla drabbade men får sedan en förklaring som breddar problematiken. Det är riktigt välgjort och låter i mina öron trovärdigt.

DiLouies roman innehåller storslagna scener. När hundratusentals smittade springer likt galna elefanthjordar längs stadens gator är man nog som läsare död om man inte får gåshud. Slutet är magnifikt utan att bli vulgärt sliskigt som amerikanska filmer däremot ofta blir.

Är du snål och bara tänker köpa en zombieroman i år kan du gott köpa denna.

Betyg: 5/5