PETER BERGTING: LEGENDEN OM MORWHAYLE: HÄXMÄSTAREN

Som barn skiljs tvillingarna Arteil och Malda åt under traumatiska former. Arteil växer upp i byhålan Gopnyk tillsammans med deras far, intet ont anande att han tio år senare kommer att få återse sin älskade syster. Dessutom bär fadern på hemligheter och Arteil måste omdefiniera hela sin världsbild. Plötsligt utkastad på halsbrytande äventyr utan att veta vem han kan lita på. Allra minst den saknade och nu återkomna Malda. Och inte ens familjens hund är vad Arteil trott.

Det här är en klassisk hjältesaga på det sättet att en ung man som lever under enkla former plötsligt inser att han inte är av så simpelt ursprung och utsätts för diverse faror. Det handlar om kroppslig och själslig utveckling.  Under vådliga strapatser mognar Arteil som person och tvingas gång på gång omvärdera människorna i sin närhet och även de nya bekantskaper han gör under äventyrligheterna. Klassiskt är också inslag som drakar, troll och magiska svärd. Och det är inget fel med det. Men Peter Bergting har mer att komma med.

Det är ett myller av udda existenser: drakar, hundvarelser, stäpptroll, talande grodor, trollkarlar, varulvar och till min stora förtjusning – odöda.  En av bokens stora förtjänster är hur självklart varelser och väsen presenteras och som läsare köper jag det direkt. Det är skickligt att få läsaren att redan under de första sidorna glömma att det är fiktion och trolla fram en helt ny värld. Det är full fart redan från första sidan och tempot är högt hela vägen genom de 303 sidorna. Texten har ett skönt flyt som många andra svenska författare har en del att lära av.

De odöda då? I Arteils värld är gränsen mellan liv och död suddig. De odöda kan väckas till liv på lite olika sätt och de fyller olika funktioner. De kan ingå i en häxmästares armé eller bara ha råkat väckas till liv på andra magiska sätt. Min favorit är de som mördats och slängts i avloppen under en del av staden Morwhayle där de sedan på grund av magiska grejer i vattnet vaknar upp igen för att kravla runt under gatunivån och skymtas i avloppsbrunnarna. Läskigt!

Namnen på städer och orter ger ibland keltiska vibbar medan andra klingar mer polskt eller liknande. Som inlaga återfinns den för fantasygenren ack så viktiga kartan. Det är en skildring som blandar klassisk fantasy med nya friska inslag. Roligt är att det inte finns några fåniga våp i boken. T.ex. är Malda en tjej som utan problem tar hand om sig själv. Och det är roligt. En blurb på bokens baksida nämner Harry Potter. Bortsett inslagen av magi och fantasifulla varelser ser jag inga direkta likheter förutom just humorn. Det är samma underfundiga och ibland torra humor som man kan hitta även hos J.K. Rowling och som ger Häxmästaren ett extra lyft.

Det här är en bok för alla åldrar. Visst märks inriktningen på yngre ungdomar i det att skildringen varken innehåller explicita sexskildringar eller detaljerat våld men det är bara välkommet.  Hellre en rejäl dos uppfriskande hokus pokus än det gamla vanliga kladdet. Det finns ett mörkt stråk i berättelsen som jag anar och hoppas kommer att utvecklas mer. Det här är den första delen i en trilogi.

Som avslutning vill jag ge en guldstjärna inte bara för de odöda utan även för Gorgobestor - fyra ton småtjurig och opålitlig drake som sprutar eld likt en galen vulkan. Härligt!

Betyg: 4/5

Köp Legenden om Morwhayle: Häxmästaren (2011) 

Hälsa på Peter Bergting 

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Bergting, Legenden om Morwhayle, Häxmästaren, odöda, Gorgobestor, bokrecension, swedishzombie.com