ROBERT SWARTWOOD: THE DISHONORED DEAD

ger ordet "zombie" en ny innebörd

Över 500 år har gått sedan de Stora Zombiekrigen. De döda har segrat och de levande är nästintill utrotade. I jordens största stad, Olympus, lever Conrad med sin hustru Denise och deras son Kyle. Conrad är jägare och son till jägarlegenden Henry, som slaktade levande människor som ingen annan med sitt bredsvärd. De döda lever i en väl inrättad tillvaro. Olympus blomstrar och de döda har manifesterat sin seger genom att bygga The Herculean, världens högsta byggnad. Lag och ordning styr. Allt som påminner om de levande är förbjudet, till exempel är det belagt med dödsstraff att vara homosexuell eller skriva poesi. Polisen slår ned hårt på all misstänkt aktivitet . De dödas värld är konformistisk och att tänka själv innebär att utsätta hela samhället för risker. Inte många döda har sett en levande människa, men de representerar någonting farligt och rentav äckligt. De levande kan drömma, fantisera, se färger och har känslor. Och om de blir sårade kan de läka. De är väsenskilda och måste därför utplånas helt. De beundrade jägarna griper in när så behövs och ställer till blodbad.

Men under den lugna ytan kämpar andra strömmar. Alla döda barn genomgår en riskfylld tid när de är tio-elva år. Under några dagar finns risken att de blir levande igen. Det är tabu när det sker. Jägarna tar hand om barnen och föräldrarna lever vidare i sorg och skam. Pro-mänskliga aktivister kämpar emot sina meddödas tyranni och ser någonting annat hos de levande än fara och skräck. När en bomb detonerar sprider sig fasa och osäkerhet. Samtidigt hittar jägarna Heaven, de levandes sista fristad med mytologisk status. Conrad hamnar i centrum för händelser som kommer att förändra hela hans värld samtidigt som han oroar sig för Kyle som är i den riskfyllda åldern och barndomsvännen, numera jägaren och löjtnanten, Philip söker konfrontation.

Robert Swartwood har skrivit en roman som är precis tvärtom. Det är de levande som är zombier, det farliga. De döda är norm och författaren använder dem för att diskutera faror i vår egen tid och för att hylla livet och fantasin. Det lite av George Orwells 1984 över Swartwoods berättelse. Det som de flesta levande människor anser vara nödvändigt och önskvärt, som individualism, personliga initiativ, drömmar och visioner är företeelser som här betraktas som subversiva. Det accentueras tydligt i jägaren Philips ologiska och maniska hat som får honom att i äcklad njutning tortera och plåga när han får chansen. Conrad slits mellan två världar och mellan det han uppfostrats till och kärleken till sin familj. Han bär också på en förträngd händelse som kommer att ha stor inverkan på upplösningen. Mitt under händelser av apokalyptiska slag (en apokalyps efter apokalypsen) är The Dishonored Dead även ett familjedrama om en faders skugga, kärlek som sätts på prov och ambitioner och hemligheter som hotar att förstöra allt.

Alla zombieberättelser har av naturen problem med logik och trovärdighet. Själva grundidén att de döda skulle vakna igen och röra på sig är minst sagt barock. En roman som The Dishonored Dead skulle lätt kunna duka under av alla orimligheter och brist på logik. Swartwoods döda (det är de levande som kallas zombier) har trots sitt samhälles regler känslor och rädslor. Conrad älskar sin hustru Denise som i sin tur älskar honom. De upplever slitningar i äktenskapet. Döda kvinnor blir gravida och barnen växer upp. Det vimlar av sådana inslag som egentligen inte borde fungera. Okej om de döda vaknar igen, av någon anledning kan röra på sig och vill äta upp oss. Men det här? Det är ett styrkeprov som författaren klarar med galans då han undviker alla fällor och tar läsaren med in i sin värld som förvisso är bemängd med absurditeter och omöjligheter men där jag stortrivdes under läsningen. Personligen uppskattade jag inte de små inslagen av vad jag tycker är fantasy, men de är få och förtar inte intrycket av romanen.

Vill du läsa någonting annorlunda så är The Dishonored Dead ett bra val. Robert Swartwood ger ordet ”zombie” en ny innebörd.

Betyg: 4/5

More than 500 years have passed since the Great Zombie Wars. The dead have won and the living is nearly extinct. In Earth's biggest city, Olympus, Conrad lives with his wife Denise and their son Kyle. Conrad is a hunter and son of hunter legend Henry, who slaughtered living people like no one else with his broadsword. The dead are living in a well-established existence. Olympus is flourishing and the dead has manifested their victory by building The Herculean, the world's tallest building. Law and order are in control. Anything that resembles of the living is forbidden, for example, it is a death penalty on being gay or writing poetry. Police beat down hard on any suspicious activity. The world of the dead is conformist and to think for yourself are considered exposing the entire community to risk. Not many dead have seen a living person, but they represent something dangerous and even disgusting. The living can dream, fantasize and see colors and have emotions. And if they get hurt, they can heal. They are essentially different and therefore must be wiped out completely. The admired hunters intervene when needed and cause carnage.

But beneath the calm surface second currents are struggling. All the dead children are undergoing a risky period when they are ten or eleven years. For a few days there is a risk that they become alive again. It is taboo when it happens. The hunters will take care of the children and parents live on in sorrow and shame. Pro-human activists are pitted against their fellow dead’s tyranny and see something else in the living than danger and horror. A bomb detonates and spreads terror and insecurity while hunters find Heaven, the livings last refuge of mythological status. Conrad became the focus of events that will change his whole world while he worries about Kyle that is in the risky age and Conrad's childhood friend Philip, now a hunter and Lieutenant, seeks confrontation.

Robert Swartwood has written a novel that is just the opposite to the usual concept. It's the living who is considered zombies, the dangerous ones. The dead are the norm and the author uses them to discuss the dangers of our own time and to celebrate life and imagination. It's something of George Orwell's 1984 about Swartwoods story. The things that most living people consider to be necessary and desirable, such as individualism, personal initiative, dreams and visions are phenomena here viewed as subversive. It's clearly accentuated in the Hunter Philips illogical and manic hatred that makes him in disgust and pleasure to torture and torment whenever he gets the chance. Conrad is torn between two worlds, between what he was brought up to and the love for his family. He also carries on a repressed event which will have a major impact on the resolution. In the midst of apocalyptic events (an apocalypse after the apocalypse) The Dishonored Dead is also a family drama about a father's shadow, love that is tested by ambitions and secrets that threatens to destroy everything

All zombie stories have by nature problem with logic and credibility. The basic idea that the dead would wake up again and move is to say at the least baroque. A novel alike The Dishonored Dead could easily succumb to all the inconsistencies and lack of logic. Swartwoods dead (it's the living who are named zombies), have despite their social norms feelings and fears. Conrad loves his wife Denise who in turn loves him. They experience friction in the marriage. Dead women become pregnant and children grow up. It is full of such elements that really should not work. Okay if the dead awake again, and for some reason can move and want to eat us, but this? It is a test of strength which the author does excellent, and he avoids all traps and minefields and invites the reader to enter a world that is certainly laden with absurdities and impossibilities, but where I very much enjoyed myself. Personally, I didn't appreciate the small elements of what I think is fantasy, but they are few and does not detract from the impression of the novel.

If you want to read something different The Dishonored Dead is a very good choice. Robert Swartwood gives the word "zombie" a new meaning.

Rating: 4/5