CRAIG DILOUIE: THE INFECTION

Det är helt enkelt väldigt bra och förjävla spännande.

Undergången är här och med den hittills oanade fasor. Hårt drabbade av ett virus tillbringar en stor del av USA:s befolkning sina sista dagar skrikande innan de dör. Tre dagar senare vaknar de döda igen och de vill bara en enda sak: fortsätta sprida viruset. De som överlevt den inledande katastrofen hinner knappt återhämta sig innan de måste ta itu med nästa. Och det blir bara värre. Och värre. De döda muterar.

Vi får slå följe med sex människor under deras förtvivlade kamp för att överleva och samtidigt psykologiskt bearbeta det som precis inträffat. The Infection är en berättelse om posttraumatiskt stressyndrom en masse utan tillstymmelse till debriefing och krishantering. Huvudpersonerna förlorar precis allt under några intensiva och hemska dagar, för att direkt inse att det enda som väntar är en framtid befolkad av levande döda och surrealistiska monster.

Den lilla gruppen av överlevande består av: Sarge, en erfaren stridsvagnschef just hemkommen från Afghanistan. Wendy, polis med inte alltför lång tid i yrket och höga ambitioner och lika hög moral. Ethan, en lärare som förlorat hela sin familj och förlamats av sorg. Todd, student och rollspelsnörd som i början ser den nya ordningen som en möjlighet att slippa pennalism och utanförskap. Paul, en frikyrkopräst som blir berättelsens Job då hans tro sätts på prov . Och slutligen Anne, en fysiskt och psykiskt stark kvinna som tar täten, men bär på en ilska mot de infekterade som rentav skrämmer de andra i gruppen, samtidigt som de behöver henne förtvivlat.

De kämpar sig fram, ibland meter för meter, vaktandes varandras ryggar i sökandet efter en fristad. Ett flyktingläger där de äntligen ska få släppa garden och kanske kunna sova en natt utan mardrömmar, trygga bakom ett stängsel vaktat av amerikanska soldater. Men den som söker hon finner inte alltid det hon mest behöver. Vad de inte vet är att deras prövningar bara börjat.

Craig DiLouie har skrivit en roman fylld med zombier och de mest fantasifulla monster som fungerar som katalysatorer. De lurande farorna och massiva skräcken gör att det blir en text som sätter fingret på en liten grupp människors interaktioner och reaktioner. Det är en berättelse lika mycket om förlust och orimlig stress, som action och zombiesplatter. Liksom i föregångaren Tooth and Nail lyckas DiLouie teckna ett flertal olika individer och får mig att se deras styrkor och svagheter. Och viktigast av allt - tycka olika om dem i olika situationer. Inget är bara svart eller vitt. Och DiLouie gör detta utan att för den skull behöva bre ut sig på 1000 sidor.

Berättelsen varvar nutid och dåtid. I flashbacks får vi veta vad huvudpersonerna hade för sig veckorna före katastrofen. DiLouie har en härlig förmåga att kombinera spänning med psykologisk skärpa. Det är ingen navelskådande bok, men det känns trovärdigt och berättelsen har djupare skikt. Skärskådar man texten är det tydligt att nödvändig research är gjord med noggrannhet och scenariorna skildras med både empati och fantasi.

The Infection är en roman som utmanar. Den rör sig över genregränser och vissa inslag är snubblande nära att få mig att rygga. Men jag blir övertygad och jag gillar det. En av de saker som gör att jag kommit att uppskatta DiLouies författarskap är att han hela tiden är allvarlig. Med det menar jag inte att han är tråkig, tvärtom, men trots att han skildrar inte enbart infekterade och levande döda den här gången, utan även slänger in monster i form av aplika småvarelser till rena mastodonter överger han inte realismen i framställningen. Han tror på sitt koncept, han ber inte om ursäkt eller slätar över med missriktad humor eller ironiska gliringar.

Det är helt enkelt väldigt bra och förjävla spännande. Craig DiLouie är en författare som har kommit för att erövra sin plats bland de riktigt stora författarnamnen i genren.

Betyg: 5/5

Doom is here and with it hitherto unimaginable horrors. Hard hit by a virus a large part of the U.S. population spend their last days screaming before they die. Three days later the deadawakes and they only want one thing: to continue to spread the virus. Those who survived the initial disaster barely have time to recover before they have to deal with the next. And it just gets worse. And worse. The dead mutates.

We get to acompany six people during their desperate struggle to survive while process what just occurred. The Infection is a story of post-traumatic stress en masse without a shred of debriefing and crisis management. The main characters lose everything in a few intense and terrible days, to directly realize that the only thing that awaits is a future populated by living dead and surreal monsters.

The small group of survivors is consisting of: Sarge, an experienced tank commander just returned home from Afghanistan. Wendy, a police officer with not too long in the profession and with high ambitions and as high morals. Ethan, a teacher who lost his entire family and is paralyzed by grief. Todd, student and role-playing nerd who initially sees the new arrangement as an opportunity to avoid bullying and alienation. Paul, a minister who becomes the story's Job when his faith is put to the test. And finally, Anne, a physically and mentally strong woman who takes the lead, but carries a rage against those infected that even scare the other people in the team, while they need her desperately.

They are fighting their way, sometimes feet tby feet, watching each other’s backs in search of a haven. A refugee camp where they finally could let go of their fears and might be able to sleep for a single night without nightmares, secure behind a fence guarded by American soldiers. But he who seeks finds not always what he most long for. What they do not know is that their ordeal is just to begin.

Craig DiLouie has written a novel stuffed with zombies and the most imaginative monsters, that act as catalysts. The looming dangers and massive terror makes it a novel that puts the finger on human interactions and reactions. It is a story as much about loss and excessive stress, as action and zombie mayhem. Like the previous novel Tooth and Nail, DiLouie succeeds in depict a number of different individuals and shows their strengths and weaknesses. And most importantly – gets the reader to feel differently about them in different situations. Nothing is just black or white. And DiLouie is doing this without having to spread the story over a thousand pages.

The story lathes past and present. In flashbacks, we learn what the main characters experienced during the weeks before the disaster. DiLouie has a wonderful ability to combine suspense with psychological edge. This is a introspective book at large, but it feels believable and the story has deeper layers. Examining the text shows clear that the necessary research is done with precision and the scenarios are depicted with both empathy and imagination.

The Infection is a novel that challenges. It moves across genre borders and certain aspects are stumbling near to make me recoil. But I am confident and I like it. One of the things that make me come to appreciate DiLouies's writing so much is that he is always serious. By that I mean not that he is dull, quite the opposite, but although he this time portrays not only the infected and the undead, but also throw in monsters in the form of smaller ape-like creatures as well as pure giants he does not abandon the realism of the petition. He believes in his concept, he makes no apologies or excuses with misguided humor or irony sneers.

It is simply very good and damn exciting. Craig DiLouie is a writer who has come to conquer and claim his place among the truly great names in the genre.

Rating: 5/5