![]() |
| Susanne Samuelsson |
"Jag är ganska kräsen när det gäller fantastik i skriven form och vill undvika klyschor. Är extremt trött på män som går runt och styckmördar kvinnor för att mamma/flickvännen varit dum. "
Vilka känslor tycker du att det är mest intressant att försöka väcka med en novell?
Jag
fascineras av alla normer som finns i vårt samhälle. Det anses okej att vara
girig, självisk och överkonsumerande, och fel att vara arg, avundsjuk,
svartsjuk, missunnsam. Jag
är övertygad om att vi alla bär på dessa känslor ibland, även fast de anses
vara fel, och det vill jag visa i mina noveller. Falling Down i litet format.
Personerna i mina berättelser är trötta på att ta skit och försöker få tillbaka
makten över sina liv, med varierande resultat.
Hur skulle du beskriva dina texter? Vad kan läsaren förvänta sig?
Det
är den inre monologen som för berättelsen framåt. Jag har sällan detaljerade
miljöbeskrivningar eller bakgrundsförklaringar, även om det kanske skulle
behövts ibland, och det är personernas tankar och känslor som är i centrum. Eftersom
huvudkaraktären ofta är en varelse med stora problem, arg eller frustrerad till
exempel, så försöker jag avspegla det i språket. Är du förbannad struntar du i
träslag och färger och väder. Allt du ser är svart. Ibland
när jag läser en av mina egna noveller kan jag känna ilskan flöda mellan
raderna, även om jag inte var arg när jag skrev, och då har jag lyckats. Det
finns nog alltid en strimma av hopp också, ofta löser det sig på slutet. Sällan
på ett bra sätt för alla inblandade, men ändå.
Bjussa på ett exempel på någonting typiskt som får dig att börja skriva? Vad inspirerar dig?
Det
är extremt viktigt att kunna hitta inspiration i allt möjligt. Innan jag
började skriva skräck själv hade jag en föreställning om att skräckförfattare
måste sitta hemma med fladdrande kandelabrar och läsa Lovecraft. Nu har jag
insett att inspirationen finns precis överallt. Låttexter, tavlor, filmer,
drömmar, människor på stan, fotografier, den där känslan man får när man hör
ett konstigt ljud, fåglar som stirrar på en. Ibland
plockar jag fram gamla minnen av svek och ilska och skammen jag känt och gör
något av dem, försöker göra det personliga allmängiltigt. Vill göra något bra
av alla grubblerier. Gamla skräckfilmer är också bra inspiration, giallo eller
Brian de Palma. Vad gäller skräckromaner tittar jag mer på själva hantverket,
av någon anledning. Jag
har alltid haft lätt för att komma på ideér, kunnat skriva om lite vad som
helst. Självdisciplinen när idéerna sen ska skrivas ner och redigeras är en
annan, sorgligare, historia.
Vad är det som får dig att intressera dig för fantastik?
Skräck
har alltid varit min favoritgenre, jag såg alldeles för många skräckfilmer när
jag var alldeles för liten och det har satt sig. Jag
är dock ganska kräsen när det gäller fantastik i skriven form och vill undvika
klyschor. Är extremt trött på män som går runt och styckmördar kvinnor för att
mamma/flickvännen varit dum. Sexualiserat våld bara för sakens skull. Kvinnor
som lider av odefinierade psykiska sjukdomar och därför måste döda. Fina, goda
hjältar som attackeras av anonyma monster. Jag
vill ”förstå” varför monstret beter sig som det gör. Monstret är inte
nödvändigtvis ett monster i sin egen värld. Häxan, demonen, zombien (eller
okej, kanske inte zombien) och mördaren drivs av ett motiv och när det känns
trovärdigt blir allt så mycket otäckare, tycker jag. Utan monster, mänskliga
eller övernaturliga, ingen skräck. I
flera av mina noveller skulle en del beskriva huvudpersonen som ett monster,
men det viktiga är att det finns ett motiv. Fast
två av mina publicerade noveller är inte skräck och
jag vill hålla alla dörrar öppna, inte bli förknippad med bara en sak. Fantasy
och SF kan jag tyvärr inget om, men min novell ”Tåg” har ofta beskrivits som en
SF-novell.
Har du något ännu inte uppfyllt mål med ditt skrivande?
Det
har bara gått ett par år sen jag började skriva på allvar, sen det ”släppte”.
Jag vill fortsätta skriva noveller och utvecklas. Inte slarva så mycket, vara
seriös. Slutföra ungdomsromanen jag håller på med nu och få den utgiven. Skriva
fler böcker efter det. Köpa ett ordentligt skrivbord.
Säg en författare som betytt mycket för dig. Ja, du får bara välja en!
Margaret
Atwood, främst hennes tidiga böcker Upp
till ytan och Kattöga. Vanliga
människor som beter sig obehagligt. Naturens roll. Även om jag inte förstod det
då så har de böckerna inspirerat mig mycket i mitt eget skrivande.
Lyssnar du på musik när du skriver? Vad brukar det i så fall vara?
Jag
försöker alltid hitta ett passande soundtrack, kanske för att jag inspireras så
mycket av filmer. När jag skrev mitt förra, nu
skrotade, romanmanus lyssnade jag på 16 Horsepower och Lana del Rey. När
jag skriver noveller funkar vad som helst, konstigt nog. Radio, tystnad,
Trentemoeller, Danzig eller Fever Ray. Zombie
Zombie är ett bra tips till de som skriver om zombier, inte tack vare namnet
utan tack vare känslan i deras musik.
Vad brukar dina mardrömmar handla om?
Förr
drömde jag ofta att jag var gravid, fast jag märkte inget förrän strax innan
det var dags att föda. I drömmen ville jag absolut inte ha barn och fick panik
för att jag inte kunde fly från smärtan och ansvaret. Läkarna stod och väntade
och jag hade en vit särk på mig. Nu
för tiden drömmer jag ofta att jag ska göra något enkelt, ringa ett samtal,
kissa, gå till bussen men det händer hela tiden saker som gör att jag aldrig
kommer fram. Zombier drömmer jag om också, nu senast skulle jag till Afrika och
samla växter fast smittan nyss brutit ut.
Bibliografi:
Avbrott (novell) Det Grymma Svärdet 6, 2010
Mättnad (novell) Eskapix nr 5, 2010
Tåg (novell) Vinnare i Fantastiknovelltävlingen 2011, publicerad
och översatt på SRSFF i Rumänien, publicerad
i Sirius B, publicerad
i antologin Maskinblod, Affront Förlag, utgivning 2013
Shackler (novell) Häxrötter,
Eskapix, 2012
Den första kvinnan (novell) Klimatmagasinet Effekt, 2012
Stugfeber (novell) Swedish
Zombie, 2012
Länkar:
www.susannesamuelsson.blogspot.se
Eskapix








