ALLT LJUS PÅ ESKAPIX: SUSANNE SAMUELSSON

Susanne Samuelsson

| INTERVJU | Susanne Samuelsson visar med sina noveller att monstren vandrar mitt ibland oss och att inte ens en söt tant är den man tror.

"Jag är ganska kräsen när det gäller fantastik i skriven form och vill undvika klyschor. Är extremt trött på män som går runt och styckmördar kvinnor för att mamma/flickvännen varit dum. "

Vilka känslor tycker du att det är mest intressant att försöka väcka med en novell? 

Jag fascineras av alla normer som finns i vårt samhälle. Det anses okej att vara girig, självisk och överkonsumerande, och fel att vara arg, avundsjuk, svartsjuk, missunnsam. Jag är övertygad om att vi alla bär på dessa känslor ibland, även fast de anses vara fel, och det vill jag visa i mina noveller. Falling Down i litet format. Personerna i mina berättelser är trötta på att ta skit och försöker få tillbaka makten över sina liv, med varierande resultat. 

Hur skulle du beskriva dina texter? Vad kan läsaren förvänta sig? 

Det är den inre monologen som för berättelsen framåt. Jag har sällan detaljerade miljöbeskrivningar eller bakgrundsförklaringar, även om det kanske skulle behövts ibland, och det är personernas tankar och känslor som är i centrum. Eftersom huvudkaraktären ofta är en varelse med stora problem, arg eller frustrerad till exempel, så försöker jag avspegla det i språket. Är du förbannad struntar du i träslag och färger och väder. Allt du ser är svart. Ibland när jag läser en av mina egna noveller kan jag känna ilskan flöda mellan raderna, även om jag inte var arg när jag skrev, och då har jag lyckats. Det finns nog alltid en strimma av hopp också, ofta löser det sig på slutet. Sällan på ett bra sätt för alla inblandade, men ändå. 

Bjussa på ett exempel på någonting typiskt som får dig att börja skriva? Vad inspirerar dig? 

Det är extremt viktigt att kunna hitta inspiration i allt möjligt. Innan jag började skriva skräck själv hade jag en föreställning om att skräckförfattare måste sitta hemma med fladdrande kandelabrar och läsa Lovecraft. Nu har jag insett att inspirationen finns precis överallt. Låttexter, tavlor, filmer, drömmar, människor på stan, fotografier, den där känslan man får när man hör ett konstigt ljud, fåglar som stirrar på en. Ibland plockar jag fram gamla minnen av svek och ilska och skammen jag känt och gör något av dem, försöker göra det personliga allmängiltigt. Vill göra något bra av alla grubblerier. Gamla skräckfilmer är också bra inspiration, giallo eller Brian de Palma. Vad gäller skräckromaner tittar jag mer på själva hantverket, av någon anledning. Jag har alltid haft lätt för att komma på ideér, kunnat skriva om lite vad som helst. Självdisciplinen när idéerna sen ska skrivas ner och redigeras är en annan, sorgligare, historia. 

Vad är det som får dig att intressera dig för fantastik? 

Skräck har alltid varit min favoritgenre, jag såg alldeles för många skräckfilmer när jag var alldeles för liten och det har satt sig. Jag är dock ganska kräsen när det gäller fantastik i skriven form och vill undvika klyschor. Är extremt trött på män som går runt och styckmördar kvinnor för att mamma/flickvännen varit dum. Sexualiserat våld bara för sakens skull. Kvinnor som lider av odefinierade psykiska sjukdomar och därför måste döda. Fina, goda hjältar som attackeras av anonyma monster. Jag vill ”förstå” varför monstret beter sig som det gör. Monstret är inte nödvändigtvis ett monster i sin egen värld. Häxan, demonen, zombien (eller okej, kanske inte zombien) och mördaren drivs av ett motiv och när det känns trovärdigt blir allt så mycket otäckare, tycker jag. Utan monster, mänskliga eller övernaturliga, ingen skräck. I flera av mina noveller skulle en del beskriva huvudpersonen som ett monster, men det viktiga är att det finns ett motiv. Fast två av mina publicerade noveller är inte skräck och jag vill hålla alla dörrar öppna, inte bli förknippad med bara en sak. Fantasy och SF kan jag tyvärr inget om, men min novell ”Tåg” har ofta beskrivits som en SF-novell. 

Har du något ännu inte uppfyllt mål med ditt skrivande? 

Det har bara gått ett par år sen jag började skriva på allvar, sen det ”släppte”. Jag vill fortsätta skriva noveller och utvecklas. Inte slarva så mycket, vara seriös. Slutföra ungdomsromanen jag håller på med nu och få den utgiven. Skriva fler böcker efter det. Köpa ett ordentligt skrivbord. 

Säg en författare som betytt mycket för dig. Ja, du får bara välja en! 

Margaret Atwood, främst hennes tidiga böcker Upp till ytan och Kattöga. Vanliga människor som beter sig obehagligt. Naturens roll. Även om jag inte förstod det då så har de böckerna inspirerat mig mycket i mitt eget skrivande. 

Lyssnar du på musik när du skriver? Vad brukar det i så fall vara? 

Jag försöker alltid hitta ett passande soundtrack, kanske för att jag inspireras så mycket av filmer. När jag skrev mitt förra, nu skrotade, romanmanus lyssnade jag på 16 Horsepower och Lana del Rey. När jag skriver noveller funkar vad som helst, konstigt nog. Radio, tystnad, Trentemoeller, Danzig eller Fever Ray. Zombie Zombie är ett bra tips till de som skriver om zombier, inte tack vare namnet utan tack vare känslan i deras musik. 

Vad brukar dina mardrömmar handla om? 

Förr drömde jag ofta att jag var gravid, fast jag märkte inget förrän strax innan det var dags att föda. I drömmen ville jag absolut inte ha barn och fick panik för att jag inte kunde fly från smärtan och ansvaret. Läkarna stod och väntade och jag hade en vit särk på mig. Nu för tiden drömmer jag ofta att jag ska göra något enkelt, ringa ett samtal, kissa, gå till bussen men det händer hela tiden saker som gör att jag aldrig kommer fram. Zombier drömmer jag om också, nu senast skulle jag till Afrika och samla växter fast smittan nyss brutit ut. 

Bibliografi:

Avbrott (novell) Det Grymma Svärdet 6, 2010

Mättnad (novell) Eskapix nr 5, 2010

Tåg (novell) Vinnare i Fantastiknovelltävlingen 2011, publicerad och översatt på SRSFF i Rumänien, publicerad i Sirius B, publicerad i antologin Maskinblod, Affront Förlag, utgivning 2013

Shackler (novell) Häxrötter, Eskapix, 2012

Den första kvinnan (novell) Klimatmagasinet Effekt, 2012

Stugfeber (novell) Swedish Zombie, 2012

Länkar:
www.susannesamuelsson.blogspot.se
Eskapix

Beatrice vann Max Brooks Zombie - En överlevnadsguide!

| VINNARE | En av dom som visste att viruset solanum är läbbigare än all ebola, fågelinfluensa och pollenallergi i världen var Beatrice Johansson Pedersén. Grattis till vinsten i form av Max Brooks ZOMBIE - En överlevnadsguide. Boken kommer med snigelposten om ett par dagar.

Det här var nog den sista utlottningen innan sommaruppehållet. Tack ska ni ha allihop som engagerar er i våra jippon. Ha det gott, önskar

MATTIAS LÖNNEBO: DEMONERNAS DAL

| BOKTIPS | Magikern Sartek och hans lilla medhjälpare Molnlätt, får ett uppdrag som visar sig vara oerhört mycket farligare än de hade kunnat förställa sig.
 

"Ett kusligt svagt tjutande ljud hördes från dalgången och håret reste sig på hans huvud. Han sträckte ut handen och grep om sin stav, viskade ett kraftord och överväldigades av en kvävande närvaro ..."

Magikern Sartek, Lönnebos egen Gandalf, är godhjärtad och vis. Hans sidekick, dryaden Molnlätt, är infallsrik, handlingskraftig och snabb i repliken. Och ondskan i den här berättelsen är försåtlig och helt enkelt... ond. Mattias Lönnebos fantasy passar bra för både ungdomar och vuxna. "Demonernas dal" har ett underliggande moraliskt budskap utan att för den skull bli predikande. Det finns en svärta som lyfter novellen. Författaren underskattar inte den yngre läsarskaran utan vet att den både klarar av och och vill göra ett besök på den mörka sidan. Miljön skiftar från steril öken till hemliga kammare i en bortglömd stad, kusligt inredd med döda barn, sarkofager och kandelabrar gjorda av benknotor. Och det onda väsen som bebor de mörka salarna...
 

För den som tidigare läst och uppskattat ungsdomsböckerna "Amsalor och draken" och "Kanariefågeln och fladdermusen" är det här en möjlighet att under en halvtimme åter  hälsa på  i landet Tabor. För nytillkomna läsare är det ett angenämt (och äventyrligt) första besök.

E-novell hos Adlibris och Bokus

REMINDER: VI LOTTAR UT MAX BROOKS ÖVERLEVNADSGUIDE

| UTLOTTNING | Här är utlottningen som kan rädda ditt liv, vi lottar nämligen ut Max Brooks ZOMBIE - En överlevnadsguide, utgiven på svenska av Bakhåll förlag. Eftersom vi inte vill medverka till en överbefolkad postapokalyps nöjer vi oss med att lotta ut ett exemplar. Allt du behöver göra för att vara med i lotteriet är att maila utlottning[@]swedishzombie.com och svara på frågan:

Vad heter det virus som enligt Brooks sprider zombiesmittan?

Senast midnatt torsdag 23 maj vill vi ha ditt svar. Vinnaren meddelas på SZ fredag 24/5.


Lycka till och Guds fred önskar

RICHELLE MEAD: VAMPIRE ACADEMY

| BOKTIPS | Tänkte tipsa om en av mina favoriter: Vampire Academy, av författaren Richelle Mead, som är en amerikansk serie i sex delar. Första boken i serien heter Törst och följs av Fruset blod, Skuggkysst, Löftet, Andens kraft och till sist Det yttersta offret. På engelska: Vampire Academy, Frostbite, Shadow Kiss, Blood Promise, Spirit Bound och Last Sacrifice.

I böckerna finns tre olika sorters vampyrer, så det finns gott om plats för övernaturliga, magiska intriger. Moroi är levande vampyrer som dricker blod och har förmågan att använda sig av elementens magi, eld, jord, vind och vatten. Strigoi är onda odöda. Dhampirer är barn till en förening mellan människa och Moroi. De tål dagsljus, lever inte på blod och har inte några magiska kunskaper. Däremot är de snabbare och starkare än både människor och Moroi och skyddar Moroi mot Strigoi som finner Morois blod oemotståndligt. Låter det krångligt ? Lugnt det är det inte.

Böckerna handlar om Rose Hathaway som är en Dhampir som stridstränar för att bli livvakt åt sin bästa vän Vasilisa "Lissa" Dragomir som är Moroi. Hon tränar för att kunna besegra Strigoi. Flickorna går på en skola som kallas St. Vladimir´s Academy där både Moroi och Dhampirelever skolas på olika sätt.

I början av första boken är Rose och Lissa på flykt men hittas och tvingas tillbaka till St. Vladimir´s där dom nu måste försöka överleva. Boken behandlar både förbjuden kärlek, skvaller och sociala intriger. Lissa utsätts för otäcka practical jokes som avslöjar att någon känner till hennes mest förbjudna hemlighet.

Rose har efter en otäck olycka där Lissa miste sin familj fått ett speciellt band till henne. Hon kan ibland se saker som Lissa ser och känna saker som hon känner. När Lissa som är den sista i sin ätt plötsligt hamnar i livsfara så får Rose mycket nytta av sin förmåga. De onda blodtörstiga Strigoi vill till vilket pris som helst göra Lissa till en av dem. Jag vill naturligtvis inte avslöja varför.

Karaktärerna är väldigt trovärdiga och Rose har såväl styrkor som rejäla brister. Hon är  aningen slutty och hånglar loss rätt rejält under seriens gång. Men hon gör det ändå med en viss värdighet och man har förståelse för varför hon beter sig som hon gör. Dessutom så har i alla fall jag tröttnat på de dygdemönster som brukar prägla huvudkaraktären i alla ungdomsromaner. Heja Rose, hångla vidare!

Roses väninna Lissa har näst största rollen, men är antagligen den som utvecklas mest under seriens gång. Från början är hon en ganska tråkig och svag karaktär som förlitar sig helt på Rose. Men under seriens gång förändras detta och hon blir den som beskyddar Rose.

Böckerna är packade med spänning och intriger och bjuder på många sköna personligheter och jag tror att böckerna kan tilltala såväl vuxna som ungdomar. Dessutom tyckte jag att böckerna blev bättre och bättre ju längre in i serien jag kom. Så jag förstår till fullo varför de hamnar på bioduken den 14 februari 2014. 

Vampire Academy Box Set 1 – 4 hos Adlibris och Bokus